onsdag 18 januari 2017

Vinterväghållningen inte helt perfekt


Häromdagen öste bloggen på med lovord över Nyköpings kommuns sopsaltning och övrigt vinterväghållning på cykelbanorna. I stora drag gäller det fortfarande, men det finns trots allt lite detaljer, som kommunen skulle kunna putsa på (tyvärr har den bloggposten raderats).

Det gäller främst vanliga cykelbanor, sådana som bara plogas och sandas. När dessa cykelbanor korsar vägar bildar ibland vägplogningen vallar upp mot cykelbanan. Denna snövall brukar vara hyfsat lätt att forcera så länge det är kallt. Men om det börjar töa och sedan fryser på, omvandlas vallen ofelbart en isig och spårig passage. Den är klart läskig att passera, då cykeln kan fara iväg okontrollerat på det guppiga och hala underlaget. Klar vurprisk. 

Rimligen bör sådana vallar kunna undvikas, om den som utför plogningen är medveten om problemet....


Smala passager med snö i kanterna kan ge samma problem med hal svallis i kanterna. Som här på bilden vid cykelvägen som ansluter till Byfjärdsvägen på Arnö. Hade man plogat ordentligt från början hade in den hala och lutande isvallen (inringad). Och förresten, den där bommen som spärrar cykelbanan. Vad gör den för nytta? Fordon som vill kan passera. Bommens förtjänst nu är mest att den trycker ut cyklisterna i det hala området.

onsdag 4 januari 2017

Biltrafiken ökar trots klimatmål. Vad gör politiken?

År 2016 blev ett rekordår. För biltrafiken. Inte för klimatet. Inte för miljön. Aldrig tidigare har det sålts så många nya bilar i Sverige: 372 300 närmare bestämt. Prognosen för bilförsäljningen i år pekar nästan lika högt.

Inte nog med att bilarna blev fler, även biltrafiken ökade med cirka 1 procent.

Det är en utveckling som går stick i stäv med allt förnuft. Vi vet att jordens medeltemperatur ökar och att det är väldigt bråttom att bromsa de utsläpp som bidrar till växthuseffekten. Globalt sett står biltrafiken för cirka 25 procent av växthusgaserna. I Sverige är biltrafikens andel av de klimatskadliga utsläppen betydligt högre, eftersom vi har låga utsläpp från el-och värmeproduktionen. Bidragande är även att vi har många stora och tunga bilar i trafik. 

Ska Sverige vara en del av lösningen på klimatutmaningarna, så måste stor kraft riktas mot biltrafiken och övriga transporter. Att biltrafiken verkligen behöver ställa om, och att vi dessutom måste minska bilåkandet, har lyfts fram i många sammanhang och utredningar. Kunskap om problemet med det omfattande bilanvändning saknas inte. Dessutom har den kunskap funnits länge. Exempelvis lyftes dessa frågor i den statliga utredningen ”Bilen, biffen och bostaden” som kom 2005, som också belyste andra utsläppskällor.

Men våra politiker oavsett partifärg och ideologi tycks ha svårt att bryta denna utveckling med mycket biltrafik, nu är det till och med så att politiken är så blek att vägtrafiken ökar. Istället behöver vi en dämpning av trafiken med flera procent om året, för att nå rimliga klimatmål. Regeringen har ju fastslagit att vi till 2030 ska ha en fossilobereonde fordonsflotta.

Visst har det tagits en del beslut för att dämpa utsläppen, men de har varit försiktiga och inte särskilt framgångsrika. Pumplagen för att införa förnybar etanol som bränsle blev ett slag i luften. Etanolen är på väg ut. Elbilar då, de säljs ju in som en klimaträddning och de kan få 40.000 kr i bidrag via superbilmiljöpremien. Men elbilar står ännu bara för några få procent av försäljningen. I trafiken finns inte ens 30.000 laddbara fordon. Vilket kan jämföras med cirka 4,5 miljoner övriga bilar. 

Om nu politiken med ena handen försöker dämpa biltrafikens miljönota, så har vi den andra handen som föder ännu mer biltrafik. Det är numera väl accepterat bland trafikforskare att nya vägar inte är lösningen på trängsel, de ger istället mer trafik och ny trängselproblematik. Det är alltså klart kontraproduktivt att fortsätta bygga stora trafikleder som förbifarten väster om Stockholm? Ändå görs det. Miljöpartiet gjorde ett tappert försök att stoppa detta vansinniga bygget. Partiet har fått mycket kritik för sitt beslut, då det fördyrade projektet en del. Men de politiker som tidigare beslutade om denna led, som ska kosta kring 30 miljarder kr, kommer lindrigt undan trots att det leder till att bilberoendet ökar ännu mer och klimatmålen blir ännu svårare att nå. Det beslutet lär ju innebära att den tidigare borgerliga regeringen kvalar in i elitserien för slösaktiga och felaktiga beslut.  

Miljöpartiet, som trots alltså står för en politik med dämpad och mindre miljöskadlig politik, har tyvärr svårt att få med sig den övriga regeringen på en mer radikal politik. Sossarna talar visserligen om hållbarhet och miljö, men att omsätta det till en politik som verkligen betyder omställning tycks svårt. Man tar gärna beslut, som verkar radikala och framåtsyftande, men som ändå är så pass tandlösa att ingen omställning sker. Ökningen av antalet bilar och biltrafiken talar sitt tydliga språk.

Jag inser förstås att det är politiskt känsliga och risktagande att driva en politik som innebär restriktioner och dämpad biltrafik. Det här med ägande och användning av bilarna är ju känsliga saker för många svenskar. Men politikens uppgift är inte att viljelöst fladdra efter den mest högljudda opionionen. Politik är också att ta ansvar för samhället i stort, inte efter enskilda särintressen. Politiker måste kunna ta beslut som är långsiktiga och ansvarsfulla, även om de kanske i vissa lägen kan upplevas som jobbiga för folket. Självklart måste också politiker vara skickliga på att presentera sina beslut, så att det blir tydligt för folket. Visst det är jobbiga beslut, men vinsten kan bli stor på längre sikt.

Det finns en rad olika utredningar, förslag och tänkbara åtgärder för att dämpa bilberoende som varit uppe politiskt. Men som inte lett ändrade lagar.

En av dessa frågor är reseavdraget för jobbresor, som hittills har varit så utformat att det är nästan bara bilister som kunnat nyttja det. Det har också haft en utformning, så att det varit lätt att fuska, visar studier som gjorts. Bland har det fungerat, så att det främst är i storstäderna det nyttjats av bilförare, och det är alltså i områden som har en bra kollektivtrafik,

Nu har dock regeringen äntligen kommit till skott. Åtminstone ett förslag till nytt reseavdrag presenteras av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht(S).

Reseavdraget för resor till och från arbetet bör förändras. Det föreslår landsbygdsutredningen som den 4 januari överlämnade sitt slutbetänkande till Sven-Erik Bucht(S). Utredningen anser att om reseavdraget ändras så att resandet i städerna styrs mer till kollektivtrafik skulle bland annat koldioxidutsläppen minska, även om landsbygdsbefolkningen åker mer bil för att kunna ta sig till sina jobb.

I stället ska reseavdraget vara avståndsbaserat, vilket enligt kommittén skulle spara 1,4 miljarder kronor till statskassan årligen.

Ett nytt reseavdrag som är avståndsbaserat, skulle även gynna cyklister, som idag i princip aldrig får dra av några resekostnader.

Enligt Dagens Nyheter är det tydligen politisk enighet kring förslagen inom landsbygdskommitten. Om det dessutom gynnar landsbygden på storstadens bekostnad, så lär det väl inte vara så svårt att lotsa genom riksdagen. Det finns alltså visst hopp om en förändring, så att mer hållbara transporter får rimliga villkor skattemässigt.

Ett förslag bonus/malus-system för att med ekonomiska styrmedel få bilköpare att välja energisnålare bilar har länge varit på gång. Men enligt de uppgifter jag hört har den statliga utredningen svårt med utformningen av detta. Vi får se....

Vi behöver även en översyn av politik kring parkeringsfrågor. Tillgång till parkering nära jobbet lär vara en avgörande faktor för att många väljer att ta bilen till jobbet. Gratis p-plats nära jobbet gör det frestande att ta bilen. Kostar det, och det inte finns gott om p-platser så försöker många hitta andra transportlösningar, som cykel eller buss. Här saknas det dock rikspolitiska initiativ om jag är korrekt insatt.


Förslag om ändrat reseavdrag (dn.se)

torsdag 24 november 2016

Varsågod, ännu ett bra exempel att kopiera

Det är hårt att se hur Nyköpings kommun inte tar del i alla goda exempel runt om i landet, hur man kan öka cykling och kollektivtrafik med enkla medel. Halmstad har kört sitt elcykelprojekt i flera år med gott resultat, och fortsätter 2017. Det är bara för Nyköpings kommun att kopiera, om man vill få fler att cykla, eller elcykla.

Kopierar texten direkt ur pressmeddleandet


Pressmeddelande 2016-11-24
Halmstads kommuns elcykelprojekt uppmärksammas internationellt – igen!
 
I våras tilldelades projektet Elcyklist 2015 utmärkelsen National Energy Globe Award Sweden 2016. Nu är samma projekt nominerat till Euro-China Green & Smart City Awards 2016.
 
I projektet Elcyklist 2015 fick 300 Halmstadbor låna varsin elcykel under en period och hjälpte därmed till med att minska utsläppen till luft,trafikbullret och trängseln i Halmstad. Projektet pågår även under 2016 och 2017.
 
– Syftet med projektet är att få bilister i Halmstad att ställa bilen och istället välja elcykel. Kan vi genom dessa priser inspirera andra städer i andra länder att starta liknande projekt så är det fantastiskt, säger Katarina Löfquist, projektadministratör hållbart resande, Halmstads kommun.
 
Mätningar på fem broar i stan visar att cykeltrafiken har ökat med cirka 4,5 procent i år jämfört med förra året.
 
– Samtidigt som det är roligt att projektet uppmärksammas internationellt vill vi att projektdeltag-arna själva ska få känna att de är med och utvecklar staden i positiv riktning. Fler halmstadbor har möjlighet att känna att de är med i ett väldigt bra projekt. Att cykla ger fördelar för din egen hälsa och ekonomi. Undersökningar visar att man mår psykiskt bättre när man cyklar eftersom man får många sinnesintryck under tiden. Det är bra både för både kropp och själ, säger Katarina Löfquist.
 
Fakta Projektet Elcyklist 2015
-          100 elcyklar lånades ut varje period = totalt 300 Halmstadbor lånade en elcykel
-          Tre perioder à 2-3 månader: vår, sommar och höst
-          Tillsammans cyklade deltagarna över 97000 kilometer
-          Närmare en tredjedel av deltagarna valde att köpa ut en elcykel efter projektet
-          Över 80 procent angav i utvärderingen att de skulle fortsätta cykla i någon form
-          Cirka 70 procent av deltagarna angav att de trodde sig ha påverkat människor i sin omgivning till att börja cykla eller elcykla
 
Bakom utmärkelsen Euro-China Green & Smart City Awards 2016 står franska Fondation Prospective et Innovation som står grundades 1989. De har som mål att förutspå utvecklingen och främja förnyelse på alla nivåer, från global styrning till lokala innovationer. Med utmärkelsen samarbetar de med China Center for Urban Development.
 
Läs gärna mer om projektet på www.halmstad.se/elcyklist
 
För mer information, kontakta:
Katarina Löfquist
Projektadministratör hållbart resande, Halmstads kommun

tisdag 22 november 2016

Vad väntar Nyköping på? Det går ju att locka bilister

I Östergötland (se länk nedan) lät man en mindre grupp bilister få testa bussen ett par veckor. Flertalet av bilisterna blev positivt överraskade över hur bra bussen är. Cirka tre månader efter försöket var det 39 procent av deltagarna som fortsatte att resa med buss. Man kan gissa att det innan försöket fanns en del fördomar bland bilister om busstrafiken, som därför fortsätter sitt bilåkande. Men bilister är också människor, och när de väl fick chansen att testa, så var bussen inte så krånglig.

http://www.bussmagasinet.se/2016/11/bilister-som-testat-gillar-bussen/

Sådana liknande pröva-på-projekt har genomförts i många områden runt om i landet. I Västra Götaland har man gjort det i stor omfattning under flera år tillbaka, då man fått bra utfall med nya resenärer.

Här i Nyköping är det märkligt. Inga liknande satsningar för att få bilister att pröva de lokala bussarna under några veckor. Synnerligen märkligt att inget hänt i höst, när Sörmlandstrafiken dessutom infört ett nytt biljettsystem i bussarna, som på många sätt är riktigt fördelaktigt. Här finns det något nytt och bra att locka bilisterna och andra nya resenärer.

Nog är det lite märkligt att vi i Nyköping, inte ens någon gång, får se sådan marknadsföring av kollektivtrafik som bevisligen ger resultat på andra håll. Kanske räcker det med att cirka 8 procent av resorna i kommun sker med bussarna? Och att stans bågnar gator under all biltrafik (åtminstone under rusningstrafik) - tja, det kanske är en naturlag som inte ska utmanas?

torsdag 17 november 2016

Varför cyklar man inte? Kan det motverkas?

Det första stycket är citerat ur en rapport från CyCity, som är ett ambitiöst projekt för att bidra till bättre cykelstäder. Kan man tydligt peka på orsaker till folk avstår från att cykla, så ökar också möjligheter att göra något åt saken.

Rädsla för att bli påkörd av motortrafik är ett vanligt skäl att inte börja cykla i större städer. Avsaknad av cykelbanor och bullrande motortrafik i hög hastighet är andra viktiga skäl att människor hindras från att cykla. Många väljer att köra bil istället för att cykla på korta resor eftersom det förstnämnda är eller uppfat- tas som bekvämare. Men det kanske vanligaste skälet till att någon för en kortare eller längre tid slutar att cykla är att man får sin cykel stulen. I Sverige stjäls varje år cyklar för mer än 100 miljoner kronor. Få åter- fås av sina ägare. Cykelstöld är ett av de vanligaste egendomsbrotten en familj kan råka ut för. Rädsla för att få sin cykel stulen hindrar också många att använda sin bästa cykel. Istället använder många en billigare och sämre underhållen cykel på sina vanligaste resor, vilket påverkar trafiksäkerheten negativt. En lösning är fler cykelparkeringar av hög stöldskyddskvalitet vid stationer, arbetsplatser och skolor. 

Jag är övertygad om att det ligger åtskilligt i CyCitys analys. Jag följer en del Facebook-grupper om cykling, och just det är lås och förvaring av dyra cyklar är återkommande frågor. Många gånger uppstår bekymret på man bor i flerfamiljshus, där det saknas bra cykelförvaring. Alltså lätt åtkomliga cykelrum med säkra lås. Ska man då släpa upp cykeln i trappor eller hiss för att ha den lägenheten, eller ha den i trapphuset (vilket oftast inte är tillåtet pga av utrymningsskäl), börjar det bli bökigt. Somliga släpper därmed cykeltanken.... Åtminstone tanken på en bra cykel, som gör cyklandet till en njutning. Istället vinglar man runt på något billigt skräp, som inte är trafiksäkert, men inte så stöldbegärligt.

Samma sak när det gäller arbetsplatser och offentliga cykelparkeringar. Är det bra cykelställ där man säkert kan låsa fast sin dyrgrip, så kan man ju lugnt välja en välutrustad, säker och snabb cykel. Utan att oroa sig.

Nu under höst och vinter blir frågan om väderskydd också allt mer brännande. Finns risken att cykeln är blöt och kall, eller totalt översnöad, så kan det vara en anledning att ta bilen eller bussen. Nyköpings kommun har en cykelplan, som har ett antal år på nacken. Någon ny plan finns inte. Men där sägs att det ska finnas väderskyddad cykelparkering vid kommunens arbetsplatser. Men sådana väderskydd syns inte till. Vid äldreboendet Myntan som invigdes för några år sedan finns gott om cykelställ, men inga tak eller väderskydd. Så är det också många fler cyklar utanför under sommarhalvåret där.

Om inget händer? Ja vi cyklister har inget annat val än att berätta om behovet av bra cykelparkering. Så tjata på hyresbolag och fastighetsägare. Och kommunen och kommunpolitiker kan ju få höra att vi cyklister finns och har behov.

Förslagsvis mailar man sina önskemål till kommunens tekniska förvaltning.tekniska.divisionen@nykoping.se

fredag 28 oktober 2016

Miljoner finns till mer hållbart resande. Sök!

Här på bloggen har jag vid ett otal tillfällen lyft behovet av mobility management-åtgärder i Nyköping, alltså åtgärder som kan påverka attityder och beteende till ett mer hållbart resande, mer till fots, mer cykel och mer kollektivtrafik.
I dagens SN (papper sid 8) är det en stor artikel om det statliga investeringsstödet Klimatklivet, som alltså ska gå till åtgärder som minskar utsläpp av växthusgaser. I artikeln konstateras att efterfrågan och ansökningarna mattats av. Samtidigt ökar regeringen anslaget med hela 1,6 miljarder kr. Uppgifter från naturvårdsverket tyder på ett ganska måttligt intresse från Sörmländska kommuner, och från länsstyrelsens klimatsamordnare Emelie Österqvist kommer signaler om vi i Sörmland borde söka detta mer.

Emelie Österqvist får avrunda artikeln med att konstatera att störst klimatnytta görs genom att minska användning av fossilt bränsle inom transporter.

” Jag vill också gärna se fler ansökningar till mobility management-åtgärder, som kan påverka vårt beteende och attityder till mer hållbart resande ” säger hon till SN.

Alltså pengar finns att söka. Det finns också mången god erfarenhet av mobility management runt om i Sverige.

Jag förväntar mig faktiskt att Nyköpings kommun tar tillvara denna möjlighet. Det är ju närmast tjänstefel att inte söka från Klimatlivet nu. Bland annat då kommunen i våras antog en transportstrategi (för Nyköpings tätort och Skavsta), som säger att man i första hand ska planera enligt fyrstegsprincipen. Där är första steget åtgärder som kan påverka behov av transporter och val av transportsätt.

Löven sopas upp, men är det på rätt ställe?

Idag stötte jag på kommunens städpatrull, en sopmaskin som tar upp löv på cykelbanorna. Riktigt bra initiativ att städa bort de gula höstlöven, som är så slippriga, och ökar risken för omkullkörning.

Men jag undrar lite över hur kommunens prioritering av de cykelbanor som sopas. Sett från perspektivet cyklist, så ser jag främst att man sopar på cykelbanor i och intill lövskog, där cykelbanan är slingrig, och där det är många cyklister och/eller gående.

Hala löv på cykelbanan vid Herrhagen kl 8.30 28 okt.
 Så har det varit i flera dagar.

Då vore cykelbanan i skogen från Herrhagen på Arnö mot stan en prioriterad sträcka. Och knappast cykelbanan mot Örstig särskilt angelägen.

Men så var inte fallet. Cykelbanan mot Örstig var rensopad på fredagens morgon, medan cykelbanan genom skogen vid Herrhagen var täckt med löv.


Så det vore kanske dags för kommunen att ta reda på vilka cykelbanor som verkligen blir fyllda med hala löv. En sådan kartläggning är ju en engångsinsats, eftersom löven ju faller på samma plats varje år. Så har man sedan en arbetsinstruktion, som visar var man sopa där det verkligen behövs, och helt enkelt avstå på platser där behovet är litet.