Cykelgarage. Då vågar fler skaffa bra cykel.

Bättre cykelparkering med väderskydd. Men riktigt
bra blir det först med låsbara cykelgarage. 

En väl fungerande cykel som är rolig att cykla kostar en bra slant, kanske får man lägga 7000-8000 kr. De enklaste elcyklarna börjar på denna prisnivå. En bra elcykel kostar från 20.000 kr och uppåt.

Vågar man lämna en sån cykel på stan? Vid järnvägen? Vid busstationen? Vid en busshållplats? Finns flera stora besöksmål i stan med usla cykelparkering, som Rosvalla sportcenter och Hjortensbergsbadet.

Inte ens om man har bra lås känns dessa platser särskilt trygga. Cykeltjuvar kan slå till när som helst. Eller bara vandaler som får för sig att lufta hojen eller plocka loss någon del från cykeln.

Faktum är att stöldrisken är ett vanligt skäl att avstå från cykling. Medveten om stöldrisken, så väljer många istället att köpa en billig hoj. Och en billig hoj är sällan en skoj hoj, och då avstår man cykla eftersom det är trist och jobbigt. 

Cykling på en bra cykel är verkligen enorm skillnad mot en billig och enkel cykel. Och en elcykel är ju rena drömmen, när man slipper slita i motvind och backar. 

Är man en långväga cyklist, från Sjösa, Enstaberga eller Oxelösund, så behövs det en bra cykel, om cykel ska vara alternativet. 

Därför är förstås riktigt bra cykelparkering i Nyköping en viktig ingrediens för att locka fler till cykling. För kan man ställa ifrån sig cykeln tryggt och säkert, så vågar man satsa några extra tusenlappar och få en nöjesmaskin istället för ett gnisslande trögtrampat vrak.

Det är Nyköpings kommun som erbjuder cykelförvaringen på de flesta av stadens offentliga platser. Det har också blivit en viss uppryckning, med modernare och bättre cykelförvaring framför allt i centrum av stan. Men ännu finns inte någon riktigt skyddad och låsbar cykelförvaring. 

Det är jättebra att kommunen nu sätter upp väderskyddad cykelparkering i centrum. Då är ju cykeln åtminstone torr även om det är busväder. Det finns ju mysigare saker än en blöt sadel, kanske en varm buss eller bil. Väderskydden är absolut ett plus för att locka till cykling under de delar av året är  klimatet är blött och bistert.

Men väderskydden är dock inget som löser stöldproblematiken. För det är fortfarande cykelförvaring utomhus, så att cyklarna står synliga och åtkomliga. Och står cyklarna öppet, hjälper inget lås i världen, åtminstone om tjuvarna har riktigt bra verktyg.

Det som behövs är ju ett riktigt cykelgarage, där endast cyklisterna själva har tillträde, genom koder eller nycklar. Koder vore väl det bästa, för då skulle varje cyklist kunna ha sin egen kod, vilket gör det enklare att logga vilka som besöker.

Kommunen och landstinget har för övrigt aviserat att det ska byggas ett stort p-garage vid Nyköpings lasarett. Det ska rymma 600 bilar och kommer givetvis att kosta en väldig massa miljoner. Pengar till bilgarage verkar ju finnas...

Men man skulle ju kunna få önska ett annat upplägg. Säg att p-garaget blev mycket mindre, och det skulle bli pengar över till några riktigt fina cykelgarage. Säg ett cykelgarage i centrum, ett vid Rosvalla, och ett vid stationen/eller det nya resecentret. Det skulle betyda riktigt mycket för att uppmuntra till cykling i Nyköping. 

Ett stort p-garage vid lasarettet uppmuntrar ju bilåkning. Är det verkligen så vi ska bygga det framtida hållbara Nyköping? 

Tyvärr är denna omprioritering omöjlig att förverkliga. För vad jag hört, så är det landstinget som ska finansiera p-huset, eftersom det ligger vid lasarettet. Och landstingets pengar kan ju inte gå till Nyköpings angelägenheter. Nej, här är det Nyköpings politiker som får försöka hitta pengar till riktiga cykelgarage.

Elbilarna omåkta av elcyklarna

Sedan länge har elbilarna gynnats av en supermiljöbilspremie på 40.000 kr. Och elbilarnas pris sjunker och körsträckorna ökar. Men det vill sig inte riktigt ändå. Antalet laddbara elbilar är än så länge försvinnande få, det totala antalet i Sverige ligger på ungefär. När detta skrivs finns cirka 31000 laddbara fordon i Sverige, varav 33 procent är rena elbilar. Totalt finns det cirka 4,5 miljoner bilar i Sverige, nästan alla går på fossila bränslen. Med tanke på den akuta situation som finns med klimathotet så går växlingen från fossila bilar till elbilar plågsamt långsamt. Visserligen ökar elbilarna i andelen av försäljningen, men inte i det takt som klimatet kräver. Detta trots stora subventioner av elbilarna.

Bloggaren Björn Åslund är ofta ute och elcyklar. Idag kom
han till Stendörren, 2,5 mil utanför Nyköping 

Men lite skymundan sker en annan transportrevolution, som egentligen är mycket bättre än elbilarna, det är en omställning som skett utan subventioner och utan inblandning av politiker. Vi talar om elcyklarna, som de senaste åren börjat på en rätt ordentlig spridning, åtminstone vid jämförelse med antalet elbilar. Förra året såldes cirka 45.000 elcyklar i Sverige. Alltså på bara ett år såldes fler elcyklar än vad det totalt finns av laddbara fordon på Sveriges vägar.

Men är inte detta att jämföra äpple med päron? Elcyklar och elbilar är väl rätt olika. Ja, visst är det olika fordon, men det intressanta är ju hur elcyklarna används.

Det visar sig att elcyklar används som ersättning för bilresor. Åtminstone finns det utländska studier som visar det. Alltså att äpplena ersätter päronen, om vi nu ska fortsätta med fruktansvärt dåliga liknelser.

http://docs.trb.org/prp/14-4885.pdf

I denna undersökning från USA svarade 65 procent av respondenterna att elcykeln köptes främst för att ersätta bilresor.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6245368

I Tyskland har man gjort liknande iaktagelser. Elcyklarna ersätter många bilresor, de är inte främst en ersättning för vanliga cyklar.

Det intressanta är att elcyklarnas frammarsch i Sverige skett i utan subventioner. En och annan kommun har dock varit framsynta och ordnat pröva på projekt, och det finns kommuner som erbjudit anställa elcyklar som förmånscyklar som alltså köps för bruttolöneavdrag. Men någon supermiljöcykelspremie finns inte. På sina håll har det förstås diskuterats politiskt att inför subventioner för elcyklarna, för att få ordentlig fart på marknaden. Sverige ligger ju långt efter övriga Europa.

Tyskland, Nederländerna och Belgien är de länder där elcyklarna har störst andel. I Nederländerna är ungefär var tredje ny cykel en elcykel. 2016 stod elcyklarna för cirka 7 procent av antalet sålda cyklar i Sverige. Vi ligger alltså ganska långt efter.

Sannolikt kommer också elcyklarna står för 20 procent av marknaden om några år i Sverige. I år kommer de med största sannolikhet gå upp till 10 procent av antalet sålda cyklar.

Som synes verkar elcyklarna klara sig utmärkt utan subventioner. Men något skaver ändå, när regeringen har valt att subventionera elbilar med 40.000 kr. Elbilar löser egentligen inte särskilt många av bilarnas problem. En elbil kräver mer naturresurser och miljöbelastning att tillverka än en fossil bil. När den sedan körs på el är den dock betydligt mer skonsam mot klimatet, med små utsläpp. Men elbilar löser inte trängseln i städerna (behov av vägar och p-platser), och olycksriskerna är lika stora som med andra bilar. Elbilar kräver också dubbdäck som river upp partiklar. Elbilar är dessutom dyra att köpa. Elbilar gör heller inget åt den ohälsosamma livsstilen med stillasittande bakom ratten. Och bilar kräver körkort.

Så då kan man ju fråga sig varför elbilar gynnas. När många av problemen består. När elcyklarna står för många lösningarna.

Elcyklar kräver en bråkdel av resurserna vid tillverkning jämfört med bilar. De är otroligt energisnåla vid en jämförelse. De är väldigt snabba i stadstrafik och man kommer i princip alltid fram. De kräver inget körkort. De kräver knappt något parkeringsyta. Dessutom får man också viss motion, eftersom elcykeln måste trampas (för att motorn ska aktiveras). 

När elcykeln har så många fördelar, för samhälle och individer, är det ju märkligt att den inte gynnas, för att verkligen sätta riktig fart på spridningen. En statlig elcykelsubvention på någon eller några tusenlappar skulle dessutom tvinga regeringen att förklara just vilka enorma fördelar elcykeln har. Det skulle var en tydlig markering att elcyklar just är en viktigt pusselbit i ett mer hållbart samhälle. 

Nu tror jag elcykeln kommer att få sitt välförtjänta genomsbrott i Sverige. Många bilresor kommer att bli elcykelresor. Men utan samhällets stöd kommer det ta längre tid med omställningen bort från det fossila bilresandet. Och tid är just en bristvara i detta sammanhang. Räddningen av klimatet har verkligen inte tid att vänta.

Hälften kör för fort, minst hälften...

En årlig mätning i tätort visar på att många bilister fortfarande kör för fort. Värst är det på gator med 40 km/tim där endast hälften höll hastighetsgränsen, berättas på forskning.se.

http://www.forskning.se/2017/05/03/halften-kor-for-fort-i-stan-risk-for-fler-trafikolyckor

2016 dog 270 personer i trafiken i Sverige under 2016, vilket är 11 fler än året innan. Det visar rapporten Hastigheter på kommunala gator i tätort, som Trafikverket släppt i samarbete med Transportstyrelsen och VTI. Den årliga rapporten analyserar trafiksäkerhetsutvecklingen i Sverige.

Tyvärr är detta dagens sanning även i Nyköping, och verkligen ingen munter sanning.

I centrala Nyköping är det sedan flera år 30 som gäller på normala gator. Det är en hastighet som är vald av hänsyn till de många trafikanter som saknar skyddande kaross, alltså gående och cyklister som alltså kan råka mycket illa ut vid påkörning. 30 anses vara en hastighet där gående och cyklister har goda chanser att överleva en påkörning. Vid högre hastigheter ökar riskerna påtagligt för att den påkörde dör.

Vid högre hastigheter är alltså bilen i princip ett dödliga vapen, om man tolkar det hårt. Ändå så struntar majoriteten av bilisterna i 30 på många gator. Några exempel på riktiga fartsträckor är Kungsgatan och södra delen av Brunnsgatan förbi slottet. Visst är det öppna och raka gator här som inbjuder till högre fart, men kommunen har satt hastigheten 30 i dessa områden, då det rör sig många gående och cyklister här.

30-gränsen i Nyköping är ju ingen nyhet, så har det varit i flera år. Och det är inget unikt för Nyköping med låga hastighetsbegränsningar i centrala tätbefolkade delar av stan. Ändå struntar de flesta bilister i fartgränsen, och utsätter sin omgivning för onödiga risker. Det är helt klart ett övervägande, man väljer att färdas snabbt för egen vinning, och låter oskyddade trafikanter vara insatsen.

Vad kan man göra? Kommunen kan sätta upp hastighetsdämpande åtgärder, typ schikaner, som tvingar bilarna att ta det lugnt. Som ett brev på posten kommer då gnäll om att kommunen försvårar framkomligheten. Men då ska bilisterna veta att de själva bäddat för det utfallet. Stan är inte bara till för bilar i hög hastighet. Den är till för alla.

Djävulen sitter i detaljerna

Väldigt bra att kommunen satt upp pumpar för cykeldäck. Men om  pumpen är trasig, så borde det finnas:

1/ Något sätt att felanmäla. Inget tel nr, eller mailadress finns nu för felanmälan. Inga uppgifter om cykelpumpen är uppkopplad och larmar.

2/ Inga varningsignaler, typ blinkande röd lampa, som varnar att den är trasig.

Händelsen inträffade 30 april kl 10 vid cykelpumpen när Myntans äldreboende på Arnö. Resultatet blev då:

En cyklist vars framdäck tömdes på luft istället för fylldes. (har sk bilventiler som har den egenheten). Massa krångel, tvingas släpa cykeln till en mack, där jag nödtorftigt lyckas fylla däcket.

Snälla Nyköpings kommun tekniska förvaltningen. Fixa någonstans dit man kan felanmäla direkt via mobil. Sätt upp info om detta.

Detta är inte svårt. Om man vill.

"Djävulen sitter i detaljerna" är rubriken. Japp, här har man tänkt till och satt upp fina cykelpumpar, men inte tänkt på den ack så nödvändiga lilla detaljen att kunna felanmäla enkelt.