onsdag 16 december 2015

Mer cykelresor än med bil, åtminstone i Uppsala

Nu nås jag av nyheten att andelen cykelresor ökat i Uppsala så mycket att andelen cykelresor är större än bilresorna. Så här inleds pressmeddelandet:
För första gången sedan undersökningarna startade år 2000 är andelen resor med cykel i Uppsala tätort fler än bilresorna. I hela kommunen har cyklingen ökat från 26 till 33 procent. I tätorten Uppsala är ökningen ännu större - från 28 till 36 procent, medan bilresorna sjunkit från 39 till 34 procent. Undersökningen är den första sedan 2010 med syftet att undersöka Uppsalabornas resmönster.
 https://www.uppsala.se/organisation-och-styrning/nyheter-och-pressmeddelanden/cykeln-mer-popular-an-bilen-i-tatorten-uppsala-visar-resvaneundersokning/

De här slutsatserna dras sedan kommunen gjort en enkät till 4250 Uppsalabor, varav 48 procent svarade.

Uppsala är visserligen sedan länge en stad känd för sina många cyklar och cyklister. Vem har inte kommit till centralstationen och sett haven av välfyllda cykelställ. Och på stadens gator möter man mängder av tvåhjuliga trafikanter. En del av förklaringen till det myckna cyklandet är att Uppsala befolkas av många studenter, som knappast har råd med andra fordon än cykel. Sant så, men å andra sidan visar den kraftiga ökningen på att säkert de flesta grupper i Uppsala cyklar mer. Uppsala har helt enkelt drivit ett framgångsrikt arbeta att locka fler att cyklar.

Man har satsat ordentligt på att bygga ut cykelbanor. Man till och med byggt en supercykelväg, alltså en extra bred cykelväg med god framkomlighet och få korsningar. Här ska man kunna trampa på både fort och säkert, utan konflikter med andra trafikslag.

Och jag vet att Uppsala kommun bedrivit riktade kampanjer, för att få bilister att cykla.
Exempelvis denna, som riktade sig till vintercyklister.


Uppsalas framgångar visar det verkligen lönar sig att satsa på cykel; dels med infrastruktur, dels med marknadsföring.

Nyköping har i princip samma förutsättningar som Uppsala. I grunden är förutsättningarna goda att cykla i Nyköping, avstånden korta. Men andelen cykel är ändå ganska låg. Vad som saknas i Nyköping är att kommunens satsningar på cykling är ganska försiktiga. Cykelbanor byggs, men vad som framför allt saknas här i stan, är arbetet med påverkan och beteende, som gör att bilisterna upptäcker hur smidigt det är att cykla.

tisdag 17 november 2015

Nyköping tyvärr inte bäst. Sanningens ord från kommunalrådet.

Kl 930 i Kungstornet Nyköpingshus. Debatten ska börja....


Idag bevistade jag en paneldebatt kring klimatfrågorna. Där fanns landshövding, lanstingspolitiker, naturskyddsförening, SSAB och även Urban Granström, som är Nyköpings kommunstyrelses ordförande.

Det samlade intrycket är att det finns en stor medvetenhet om klimatfrågorna, och att det faktiskt finns både vilja och handlingskraft. Det rör sig åt rätt håll på en hel del områden, här i Nyköping och Sörmland.

Men mycket återstår. Det framkom bland annat att Nyköping är en kommun med ovanligt hög användning och beroende av bilar. Vi kör tydligen 10 procent mer bil än kommuner i snitt.

Det blev en del diskussioner kring detta, hur man kunde minska behovet och användning av bilar.  Då framkom att Nyköpings kommun jobbar med bilsnål stadsplanering, och att kraven på antal parkeringar minskar vid nybyggen.

Men diskussionen nådde aldrig behovet av beteendeförändringar och påverkan inom resande, för att stimulera till mer hållbart resande, mindre biltrafik. På slutet fanns det tid för frågor, och jag reste då frågan vad kommunen gör för att jobba med attityder och beteende för mer hållbart resande.

Kommunalrådet tillika socialdemokraten Urban Granström svarade. Sammanfattar kort. "Nyköping är tyvärr inte bäst här, vi skulle kunna jobba mer med mobility management".

Svaret är både nedslående och hoppingivande. Nedslående att kommunen inte förmått dra igång något arbete kring beteende och resandet, men samtidigt hoppingivande att Granström tydligen har någon slags medvetenhet om behovet. Bara att han använde begreppet mobility management, säger ju att han åtminstone förstått vad saken handlar om....

Kanske det gröna samarbetspartiet (MP Nyköping) borde elda på lite mer här, nu när tydligen även socialdemokraterna börjar förstå vad hållbar trafik är, och vad som krävs. Så kanske vi under 2016 kan få se något konkret kring beteende och hållbart resande. Kanske när de nya busstaxorna införs?


söndag 15 november 2015

Snålt tilltaget för cyklar och gående


Västra viadukten och den anslutande rondellen vid Järnvägsgatan Nyköping har nu varit i drift i flera veckor. Bilisterna verkar nöjda med nyordningen, det har inte hörts några klagomål. En stor fin rondell med flera filer gör att stans mest biltrafikbelastade plats har fått mer flyt. Bra så.

Även gående och cyklister har  fått en ny trafiklösning. På en del sätt bättre. För det första är biltrafiken kring Teaterparken reducerad till ett minimum vilket gör hela miljön kring Teaterparken och Västra Storgatan mycket trevligare, det ständiga bilbruset hörs nu inte alls lika intensivt. Man känner sig välkommen nu som cyklist, inte som tidigare då känslan var att man vistades bland bilarna på nåder.

Men så har vi de tveksamma lösningar. Att Västra Viadukten är konstruerad enligt den gängse trafikmaktordningen med bilen som norm är tydligt. Det är ordentligt breda filer för bilarna i båda riktningarna, ingen risk för sammanstötning och konflikter med mötande biltrafik. Cyklisternas och gåendes väg är inte alls lika väl utformad. Cyklister och gående i båda riktningar får dela på en vägbana ungefär lika bred som ett bilkörfält. Tack och lov har dock vägbanan delats med en vit linje, vilket gör att cyklister och gående hålls isär.

Och det kan väl funka, under förutsättningar att cyklisterna håller sig i sitt körfält, och att de håller till höger. Och att de gående inte går mer än två i bredd, och att de håller sig på sin del av vägen.

Men så har vi verkligheten år 2015. Med gående som går fyra i bredd livligt pratandes och vinglande ut i cykelbanan. Med cyklister som vinglar lite i sidled. Med cyklister som trampar fort. Gående som pratar i telefon. Cyklar som inte har plingklocka, eller inte använder sin plingklocka.  Det är alltså en ganska rörig situation här, dock verkar de flesta anpassa sig och cykla/gå försiktigt. Men det blir en del bromsande, väjande och plingande som cyklist. Helt klart många konfliktsituationer på grund av den snålt tilltagna bredden.

Det är inte längre 1983, det har gått många år sedan de decennier då man systematisk underlät att bygga bra lösningar för gående och cyklister. Under senare år har det blivit allt mer uppenbart att gång och cykelinfran många gånger är underdimensionerad. Den insikten borde leda till att man inte bygger sådana när underdimensionerade lösningar, på en kraftigt trafikerade gång och cykelvägsträcka som Västra Viadukten är.

Överfarten där vi cyklister och gående korsar Västra Viadukten känns heller inte särskilt trevlig. Bilarna kommer ju i god fart i synnerhet där kör in mot stan. Det blir väldigt mycket gasande och bromsande,  för att släppa fram gående och cyklister som passerar. Det bästa hade varit att utforma någon slags planskild korsning, vilket det också finns förutsättningar för, det finns ju en cykelväg som går under Västra Viadukten. Den är dock lite längre, men för oss cyklister spelar nog inte de extra metrarna (kanske 50) så stor roll. De gående kunde ju få en trappa, som kunde ge en bra genväg, så skulle det nog fungera.

Känns inte riktigt som Västra Viadukten är färdig...







torsdag 12 november 2015

Marknadsföring av hållbart resande?

Varför är Nyköpings kommun så dåligt på att marknadsföra hållbart resande? Varför så magert med marknadsföring av cykelmöjligheterna? Varför försöker man inte med smartare kampanjer för stadens busstrafik?

Kan det vara så att det inte finns någon kunskap och erfarenhet av vilka effekter man kan uppnå med marknadsföring och beteendepåverkan? Kanske dags för kommunen att blicka ut över allt som faktiskt görs runt om i Sverige. Finns så många intressanta exempel.

Kanske behövs det också någon ansvarig tjänsteman som ska driva sådana frågor. Och så behövs det förstås ett politiskt uppdrag, och gärna lite anslag, för att sätta fart på den tröga skutan. Var är ni politiker?

måndag 9 november 2015

Retorisk satsning på cyklingen...

I mitt förra blogginlägg (om cykelöverfarten till Rosvalla) konstaterade jag att det var svårt för Trafikverket att skaka fram de miljonanslag, som behövs för att kunna samfinansiera en tunnel under Lennings väg. Det behövs troligen 11 milj kr från Trafikverket, men de pengarna verkar infrusna....

Men frågan om är det verkligen är någon brist på ekonomiska resurser från statens håll. De visar sig att regeringens budget för de kommande åren innebär en rejäl uppryckning av investeringar till vägar. I höstbudgeten ökar investeringar i vägar mycket kraftigt från 3,5 till 13,8 miljarder kronor år 2019. Det innebär alltså att man vill satsa ordentligt på framkomligheten för bilar och lastbilar. Och ökad framkomlighet och ökad kapacitet på vägnätet har ett direkt samband med mängden trafik. Ökar man kapacitet, så kommer fler att utnyttja vägarna. Regeringen bygger alltså för att öka biltrafiken.

Det är bara att konstatera att betongpartiet socialdemokraterna inte tagit något inflytande av miljöpartiet i denna del av budgeten. Jag har väldigt svårt att tro att MP aktivt har manat fram denna del av budgeten.

Vad har då cykeltrafiken fått i budgeten? 100 milj kr har gått till cykelfrämjande åtgärder. Alltid något med tanke på att det är ett nytt anslag. Men samtidigt småsmulor med tanke på hur eftersatt cyklarnas infrastruktur är och hur oerhört mycket som satsas de kommande åren för att bygga vägar för bilarna.

En sak är säker. Statliga anslag finns till väginfrastruktur, men anslagen riktas mot de ohållbara transporterna. Om det skett en prioritering för cyklarna, så är det nog mest bara en retorisk satsning. Vi som cyklar kräver mer än ord, vi kräver säkra och snabba cykelvägar. Då krävs ett antal miljarder.


måndag 2 november 2015

En tunnel för 22 milj? Eller en cykelöverfart för 100.000 kr?

I dagens SN (på papper, eller på sajten bakom lösenord http://www.sn.se/asikter/insandare ) är det ett par KD-politiker som argumenterar för att det bör byggas en tunnel under Lennings väg mellan Rosvalla och den nya Alpha-skolan. Därmed skulle alla cyklister som passerar här slippa korsa den hårt trafikerade Lennings väg.

Denna idé är inte ny, men det är bra att de lyfter upp frågan till belysning. Självklart tror jag att alla partier i Nyköping vill att det blir en bättre trafiklösning här, så att man slipper denna korsning. Problemet är prislappen på tunneln som är uppskattad till 22 milj kr. Och den summan vill inte kommunen lägga, utan man vill avvakta tills dess att trafikverket kan gå in med finansiering till halva kostnaden. När det kan ske står skrivet i stjärnorna....

Men det finns andra lösningar än tunnlar. Åtminstone tillfälliga sådana, som kan vara mycket billigare och ändå ge en ordentlig förbättring av trafiksäkerheten. Numera finns en företeelse som kallas cykelöverfart, vilket innebär att vägen får fartdämpande åtgärder så att biltrafiken måste sakta in till 30 km/tim och även lämna företräde för korsande cyklister (till skillnad för från vanlig cykelpassage, där det är cyklarna som har väjningsplikt och måste vänta). Särskilda skyltar och markeringar i vägbanan ska visa att det är en cykelöverfart. Alltså tydliga signaler om att det är en korsning med cyklister, och förstås även gående.

Byggkostnaden för en cykelöverfart är bara en spottstyver i jämförelse med tunnel. Jag har under dagen haft kontakt med Gävle kommun som byggt ett 20-tal cykelöverfarter,  och där uppskattar man att byggkostnaden normalt sett ligger kring 100.000 kr. Med en cykelfart kan alltså kommunen slanta upp hela kostnaden själv, utan att behöva vänta på anslag från trafikverket. Så den borde kunna komma på plats redan till nästa vår, om lösningen accepteras av våra politikerna. För övrigt har jag redan kontaktat berörda politiker, och förslaget väckte intresse.

Givetvis går det att hitta invändningar mot cykelöverfarten, då den trots allt innebär att cyklar och bilister fortfarande möts. Men den innebär en väsentligt säkrare trafikmiljö än dagens korsning där det är fri fart för bilister, som många gånger inte ens respekterar 50-fartgränsen. Vägtunnlar har också nackdelar, då de för gående och cyklister som generell lösning är sällan lyckade, eftersom många människor instinktivt känner obehag för tunnlar, i synnerhet på kvällar och nätter. Och det är väl en stor jävla nackdel med tunneln om den är så dyr att bygga, att den aldrig byggs.


Några exempel på cykelöverfarter kan studeras på Cyklistbloggen:
http://www.cyklistbloggen.se/2015/09/hur-manga-cykeloverfarter-har-stockholm-vi-har-hela-listan/

Här finns bilder och förklaringar:
http://www.xn--vningskrning-3ibh.com/nya-regler-1a-september-nya-begrepp-cykelpassage-och-cykeloverfart/

Skillnad mellan cykelpassage och cykelöverfart:
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Trafikregler/Generella-trafikregler/Cykeloverfart/

måndag 12 oktober 2015

Alla dessa onödiga bilar

Bilar finns det gott om. De dominerar Nyköping trafik och stadens stadsbild. Var helst man rör sig, syns bilar som rullar, eller bilar som är parkerade.

En del av dessa bilar behövs verkligen. De behövs för att köra till mataffären (1-2 km), till jobbet (3-4 km), till träningen (5-6 km). Längre än så är inte de flesta vardagsresor. Om detta kan man ju ironisera och peka på att det faktiskt finns cyklar, cykelbanor och cykelparkeringar. Men jag avstår...

Nu ska vi titta på bilar som är ännu mer onödiga, de som knappt används. Jag utgår från hur det ser ut på min hemmagata Buskvägen på Arnö. Det finns ju alltid en risk att ta det egna perspektivet, och göra det till det generella, men jag tror faran att hamna fel är minimal.

Jag kan konstatera att många hushåll har 2 bilar. Några har till och med fler. Men hur de används? Jo, faktum är att av dessa bilar är det faktiskt ett antal som i princip bara är ute och rullar några gånger i veckan. Jag är ute så pass ofta på gatan, så det går att se vilka bilar, som nästan alltid står parkerade.

På Buskvägen finns 32 villor. Skulle gissa att här står en 6-7 stycken bilar som bara används sporadiskt. Kanske ännu fler, men jag lägger siffran i underkant för att inte överdriva. Att dessa bilar inte används mer beror oftast på att ägaren faktiskt cyklar en hel del.

Hur kan det vara så? För det första är det många som har gott ställt som bor här. Man har råd att låta bilar mest stå och rosta. För det andra har de förstås behov av två bilar ibland, kanske någon kväll i veckan. Men ändå, det är något obehagligt över detta, eftersom det är en del av det allmänna slöseri med naturresurser och energi som följer med vår livsstil.

Säkert inser många av dessa bilägare det orimliga i detta. Men de har pengar och ser just inget uppenbart transportalternativ för stunden. Taxi kanske, men det kostar ju en hundralapp eller mer (att en bil kostar flera tusenlappar i månaden kanske vi inte ska fundera över).

Men bilpooler då? 1-2 bilar parkerade på gatan som alla får tillgång till via ett hyrsystem? Det börjar dyka upp i allt fler städer, men har inte hittat till Nyköping. Bara i vår stadsdel Arnö skulle det säkert finnas underlag för kanske 50-60 poolbilar. Om det inte vore för alla extrabilar som används lite. Nu drar de undan marknaden för bilpoolerna tyvärr, som inte vågar satsa här i stan.

Men bilpoolsföretagen lär ändå dyka upp i Nyköping. För eller senare. De lyckas ju i andra städer, så tids nog ser de marknaden här. Visserligen är Nyköping en "bilstad", men jag tror ändå inte att Nyköpingsborna är så rabiat klistrade till just sina bilar. Egentligen handlar det väl om transporter, inte om att äga en bil.


tisdag 6 oktober 2015

10 dåliga saker som cyklist i Nyköping (som kan bli bättre)

Rosvalla, ett av stans största besöksmål
har inte cykelställ med låsmöjlighet. Skandal!

1/ Cykelparkeringen på Rosvalla. Rosvalla är ett av stans stora besöksmål. Det har många 100 parkeringar för bilar, och visst finns det parkering för cyklar. Men denna cykelparkering är värdelös om man vill låsa fast sin 27-växlande favorithoj. Vore jag ägare av en värdefull elcykel skulle jag verkligen ta mig en funderare innan jag lämnar den här. 

2/ Åtskilliga bilister lättar inte på gasen i centrala stan. 30-gränsen verkar som bortglömt på en hel del gator. Obehagligt för oss cyklister, när bilister kommer ikapp och trycker på bakom, eller gör snabba omkörningar. 
Varför är det stålräcken här?
Helt obegripligt, dessutom väldigt otrevliga
att krocka med som cyklist,

3/ Skaderisk av onödiga stålräcken. Visst behövs det ibland räcken intill cykelvägarna, som när den sluttar brant mot ett djupt dike. Men man behöver inte räcken till diken som är ett par decimeter djupa. Klar skaderisk om man som cyklist kör in i dessa hård stålräcken. Ett nytt utbrott av räckesepidemin kan skådas intill de nybyggda cykelbanorna intill Alpha-skolan och Lennings väg. Där finna inga diken, och vad de ska skydda är obegripligt!

4/ Trots flitig plogning kan dock cykelbanorna vara i dåligt skick på vintern. Främst på vårvintern då snön ömsom smälter och fryser, vilket kan skapa besvärliga partier med isbark på vägbanan. Vintern-väghållningen tar inte slut bara för att snöfallet upphört!

5/ Pålljungs hages handelsplats. Helt klart byggd för de bilburna.Trist cykelväg dit ut, där man omges av kraftig och bullrig biltrafik. Svårt att korsa vägen över till själva köpcentret. Handelsplatsen saknar helt cykelställ, vilket gör det svårt att låsa fast cykeln. Va, cyklar folk hit? Ja, faktiskt...

6/ Cykelöverfarten vid Alpha-skolan vid Lennings väg. Gång och cykelvägen mellan Alpha och Rosvalla är väl utnyttjad. Livlig biltrafik på Lennings väg och olycksrisk. Här måste kommunen och Trafikverket gå hand i hand vad gäller finansieringen. Men Trafikverket tycks ha annat att prioritera.

7/ Korsningen in till Eberspächer fabriken på Arnö industriområden. Korsningen är öppen och har fri sikt åt alla håll. Ända har kommunen anlagt fartdämpande svängar för oss cyklister. Så oavsett om det är trafik eller inte i korsning, måste man bromsa in den fina fart som vi fått från de nedförsbackar som vi kommer från. Man blir bara så irriterad.

8/ Det saknas cykelväg ut till det populära friluftsområdet Ryssbergen, som ligger på cykelavstånd från stan (cirka 3-4 km). Nävekvarnsvägen, som går hit ut, saknar vägren, och bilarna gasar på rätt friskt.

9/ I kommunens cykelstrategi från 2010 sägs att kommunala arbetsplatser ska väderskyddade cykelparkeringar. Den strategin var inte mycket värd när äldreboendet Myntan på Arnö invigdes förra året. Cykelställ men inga tak över dem. Kanske det är evigt uppehållsväder här, vad vet jag? 

10/ Tråkigt att nyköpingsborna är sådana bilkramare. Om ännu fler skulle cykla, skulle det bli säkrare för alla cyklister, dels då bilisterna skulle bli mer medvetna om cyklister, dels då det skulle tvinga kommunen att göra det bättre för mängden cyklister. 

tisdag 29 september 2015

Dålig stadsluft, Volkswagen har förklaringen

Under de senaste decennierna har bilarna försett med ordentlig avgasrening. Rimligen borde städerna luft bli bättre om nu modern avgasrening är standard. Men många städer lider fortfarande av dålig luft, i synnerhet under den kallare årstiden, då det är mycket kallstarter och de ibland är stillastående luft i de lägre luftlagren.

En förklaringen till den dåliga luften är mängden dieselbilar. Och så har Volkswagen kommit ut som en riktig fuskare, vars manipulerande med avgasreningen visar att många populära VW-modeller släpper ut upp till 40 gånger mer kväveoxid än vad de borde göra. Om VW-fusket drabbat Sverige vet vi inte ännu, men det finns stor anledning att misstänka så.

Och sannolikt är det snudd på lika illa bland andra tillverkare av dieselbilar. Jag hittar bland annat uppgifter om att miljöorganisationer har granskat ett antal dieselbilar, och funnit att utsläppen vid verklig körning genomsnitt var sju gånger högre än vid laboratorietester.

Källa:
http://www.dn.se/debatt/dieseltrenden-haller-uppe-utslappen-av-kvavedioxid/

I sammanhanget kan det då noteras att de stora dieseldrivna bussarna tydligen inte ska blandas in i denna miljöskandal, åtminstone om de har modern avgasrening typ euro 6. Reningen fungerar riktigt bra av kvävoxid och partiklar, visar en norsk studie från TØI, Transportøkonomisk institutt. Mätningar som TØI har gjort visar att en medelstor, dieseldriven personbil med euro 6-motor har tre gånger så stora utsläpp av NOx som en dieselbuss med euro 6-motor. Utsläppet från bilen var 0,35 gram/kilometer medan bussen släppte ut 0,12 gram/kilometer. Jämförelsen gäller utsläpp per fordon, inte som man ofta mäter, per personkilometer.
Källa:
http://www.bussmagasinet.se/2015/06/forskare-buss-renare-an-personbil/

Tydligt är att biltillverkarna svårt att klara lagkraven med dieselmotorer och dagens rening. Eftersom de måste fuska kan man anta att de helt enkelt inte lyckats få fram tillräckligt bra rening till rimliga kostnader. Kanske blir det helt enkelt för dyrt. Får mig att dra slutsatsen, att för bilindustrin är det dags att lämna dieseln, och på allvar ta steget till eldrift. Visserligen dyra i inköp, men enorm vinst för städernas luft.

onsdag 16 september 2015

10 bra saker som cyklist i Nyköping

Livet som cyklist i Nyköping är på det stora hela ganska bra. Och det vill jag lyfta fram. Visst finns det sådant som kan bli bättre, det tar vi i en kommande bloggpost.

1/ Det är cykelavstånd till det mesta inom Nyköpings tätort. Vill man cykla, så är utmaningen liten.


2/ Det finns ett väl utbyggt nät av cykelbanor, åtminstone i Nyköpings tätort och centrala delar. Visst skulle det kunna bli fler cykelbanor, men den eventuella bristen på cykelbanor är inte det stora problemet. Att många inte cyklar, är snarare en fråga om vanor - bilvanor - som är svåra att bryta.

3/ Nästan alla bilister visar hänsyn när man som cyklist ska korsa bilvägen. Egentligen ska de inte lämna företräde för oss cyklister.


4/ Det är gott om gratis cykelparkering i centrum. Vi får står hur länge som helst utan att behöva bekymra oss om avgifter eller böter. De nya cykelställen är riktigt många och bra, då cyklarna kan låsas fast på ett betryggande sätt.

5/ Cykelbanorna plogas och sandas ordentligt på vintern.

6/ Östra Storgatan. Efter ombyggnaden tar bilisterna det väldigt lugnt här. Så skönt att slippa den tidigare hetsen från bilarna här.

7/ Cykelbanorna längs Fågelbovägen har delats upp, så att gående och cyklister separerats. Minskar konflikten mellan dessa olika trafikantgrupper. Mycket bra idé, som skulle kunna göras på fler blandade gång- och cykelvägar.

8/ Det är en någorlunda säker trafiksituation i Nyköping. Många år sedan en cyklist dödades i Nyköpings trafik. Lägger man till plusfaktorn hälsovinsten man får som cyklist, så är det en stor vinst för den totala folkhälsan att många använder cykel i Nyköping.

9/ Kommunen har satt upp cykelpumpar i stan, vid Stora Torget och vid Rosvalla. Nya luftpumpar vid bland annat Långbergsskolan. Fler ska komma i drift senare i år, vid högstadieskolan Alpha och vid Myntan på Arnöleden.


10/ Länstrafikens gröna bussar i landsortstrafiken tar med cyklar gratis. Jättebra service, när man vill komma långt utanför stan, utan att cykla hela vägen.

tisdag 8 september 2015

Bilisterna gillar elcykeln

Elcykeln tycks vara en riktigt killer-applikation för att få bilister att ställa bilen, åtminstone för kortare resor i staden. I framför allt Tyskland, Schweiz och Holland säljs det väldigt mycket elcyklar. I Tyskland beräknas den årliga nyförsäljningen ligga på över en halv miljon elcyklar.

I Sverige har elcykeln inte fått samma utbredning ännu, även om den börjar bli vanlig i en del städer. I Nyköping är elcykeln ännu sällsynt, men det blir ändå fler. När jag var i centrum för någon vecka sedan och spanade lite extra efter elcyklar hann jag se fem stycken på en halvtimme. Men de står för max 1 procent av Nyköpings cyklar.

Väldigt mycket talar för att elcykeln har en riktig potential att locka bilister. Hörde på radion om billandet Tyskland, där man sett att många bilister kunde byta vanorna för arbetsresor bara de fick en elcykel. 

Lyssna här, om tyskarnas nya pendlarfordon:

I Sverige har elcykeln inte alls samma spridning, och de allra flesta har ingen aning om vilket fantastiskt fordon det är. Men på sikt lär elcykeln bli stor i Sverige. För att få fart på övergången till elcykel, som ersättare för bilar, kan det behövas hjälp. Jag är övertygad om att kommunerna har en nyckelroll i detta, då många kommuner har mål om minskad biltrafik. Färre bilar på gatorna och istället fler cyklar, skulle minska behovet av tunga investeringar i p-platser och ökad vägkapacitet. 

Så om kommunerna initialt lägger pengar på att locka invånare att testa elcyklar, så kan man på sikt få tillbaka det i mindre behov av investeringar i väginfra. Och dessutom få innevånare med bättre hälsa, för elcyklande är en plusfaktor för välmåendet, även om det är mindre ansträngande än på vanlig cykel.

Så här har Nyköpings kommun en uppgift, kära politiker! 

Det finns ett antal kommuner som ser elcykelns potential för att få bilister att åka mindre bil. Därför har man dragit igång projekt där man låter bilister testa elcyklar under en länge tid, för att se hur det kan förändra bilvanor till cykelvanor.

Jag har varit i kontakt med några av projekten...

EXEMPLET HALMSTAD

I Halmstad hade man i fjol ett projekt där 100 bilister fick låna en elcykel av kommunen under ett halvår, mars till oktober. Intresset var tydligen stort bland bilister att lämna bilen, för kommunen fick in hela 850 sökande, berättar projektledaren Stefan Lundh.

Villkoret för elcykel-lånet var att cykla minst 3 km 3 dagar i veckan, men erfarenheten pekar på att de elcyklande ex-bilisterna trampade betydligt mer. På ett halvår kom de upp i drygt 85000 km, alltså 850 km per cykel, vilket ger ett genomsnitt på 4,7 kilometer per dag. 

Fjolårets projekt är inte utvärderat i detalj, men under hösten ska en uppföljande enkät skickas ut.
Cyklarna som används i Halmstad var av märket Offcourse (säljs hos Clas Olsson) med ett nypris på cirka 9000 kr. Efter testperioden gick att det köpa loss dem för cirka 7000 kr, ett erbjudande som cirka en fjärdedel nappade på.

Stefan Lundh tror att ännu fler blev elcyklister, men på annat sätt:

-Jag tror en del letade upp andra mer passande elcyklar, eller så väntar man över vintern för att köpa en ny elcykel till våren. Eller så upptäckte de att de inte behövde el, och valde vanlig cykel.

I år har Halmstads kommun ett annat upplägg. I år fick 300 vanebilister chansen att cykla med elassist, men i kortare perioder uppdelad på vår, sommar och höst. Det blev 1200 som sökte vilket visar på ett stort sug efter bekvämt alternativ till bil.

-I fjol upptäckte vi att många fastnade för elcykeln redan efter 2-3 månader, så vi tror det räcker med en kortare period för att bryta bilvanan.

Årets första period innebar att att 100 cyklister hunnit 31000 km, vilket blir cirka 3,9 km varje dag under perioden.

I Halmstad har man även ett testprojekt där 15 familjer med småbarn, ska få låna lastcyklar med elassist. Tanken är bland annat att de ska kunna skjutsa till förskolan, istället för med bil. Även cykelkärror ingår i detta projekt.
Läs mer


EXEMPLET JÖNKÖPING

Jönköping är ju en väldigt backig stad, så där kan elcykels extra motorkraft vara extremt bra.
Jönköpings kommun har kört elcykelprojekt 2013, 2014 och under innevarande år, som en del av kampanjen ”Inga onödiga bilresor”. Elcykelprojektet riktar sig till bilister, som kan hämta ut en elcykel hos en cykelhandlare och får prova den fritt under en vecka. I fjol var det 260 platser i projektet.

Utvärderingen av 2013 års projekt visar att de tidigare bilburna verkligen uppskattade sitt nya fordon.
-Alla blir frälsta, säger Mattias Bodin som är kampanj-ansvarig.

Utvärderingen från 2013 rymmer påståendet ”Min upplevelse av tiden som testpositiv upplevdes som positiv” där 77,1% av testcyklisterna instämde helt på en skala 1-6. 16,3 procent satte siffran 5, vilket vi kan tolka att över 93 procent upplevde elcykeln som mycket positiv.

Men lika många blev inte elcyklister. Utvärderingen visade att 17 procent tänkte köpa en elcykel, uppger Mattias Bodin. Man ställde också frågor om varför de nöjda ända avstod från att skaffa en egen elcykel. 

-Det stora hindret tycks vara att många upptäcker att elcykel upplevs som dyr i jämförelse med en vanlig cykel. En bra elcykel kostar ju 15000 kr, säger Mattias Bodin men konstaterar att det börja komma betydligt billigare cyklar, exempelvis från Ikea.

Detta påpekande lyfter fram behovet av översyn av eventuellt statligt stöd. Inköp av supermiljöbilar kan ju idag resultera i ett statligt stöd på 40000 kr. Men supermiljöbilar kan vara bilar med fossila bränslen, vilket gör att miljönyttan blir långt mindre än om de ersätts med elcykel. Sannolikt skulle man kunna få ut mycket mer miljönytta per krona, genom att subventionera elcyklar


Utvärdering 2013.


OCH HELSINGBORG


I Helsingborg har man ett cykel-bibliotek, där medborgare ska kunna få testa nya cykeltyper som elcyklar och lastcyklar. Lånetiden är en vecka. Efterfrågan tydligen riktigt stor, att döma av Gröna Bilisters Angela Aylward.





torsdag 3 september 2015

Uppsala visar hur resvanorna kan riktas till cykel och buss

Uppenbarligen har kommunen en nyckelroll, för att skapa mer hållbara resvanor i vardagen. I Uppsala kommun har man framgångsrikt drivit ett projekt för att ändra medarbetarnas resvanor vid 15 företag och organisationer.

I Uppsala har inte handlat om cykelvägar, cykelparkering, nolltaxa i busstrafiken m m, för att få förändring, utan om att bryta transportvanor. Vilket ju är lite utanför det vanliga kommunala tänket, där det vanligen handlar om att förbättra förutsättningar för ökad cykling och mer kollektivtrafik.

Ska vi i Nyköping driva igång något liknande krävs det förmodligen också nytänk inom den kommunala organisationen, att det finns någon enhet eller projektledare som avdelas för att jobba dedikerat med förnyade transportvanor.

Så här börjar pressmeddelandet från Energimyndigheten:
Gamla vanor behöver inte vara svåra att bryta. I projektet "Uppsala klimatprotokoll" har 15 företag och organisationer undersökt sina medarbetares resvanor och samarbetat för att få fler att resa hållbart. Resultatet visar att man med relativt små medel kan få fler att ställa bilen och resa klimatsmart i tjänsten.
Läs mer:

http://www.energimyndigheten.se/Press/Nyheter/Uppsala-pa-god-vag-mot-mer-hallbart-resande/

tisdag 1 september 2015

Ont om p-platser vid Rosvalla , bygg inte fler

I SN kan vi läsa att det var ont om p-platser vid Rosvalla under den stora släktforskar-helgen. Det var 6000 besökare, väldigt många kom med bil, och då räckte inte Rosvallas 947 p-platser. En del bilägare ställde då sitt fordon på olämpliga platser, vilket då resulterade i p-böter.

http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.3414391

Vi behöver lika många p-platser till, säger Curt Hjelm vid Nyköpings Arenor till tidningen.

Men att bygga en mängd p-platser som bara behövs vid enstaka jätteevenemang skulle vara ett otroligt slöseri med kommunala skattemedel, och frågan om det vettigt att asfaltera ytterligare stora delar av Rosvalla för parkeringar som bara behövs någon gång om året.

Det finns många sätt lösa detta utan att behöva bygga en mängd nya p-platser:

För det första så bör inte Rosvallas p-behov dimensioneras efter stora enstaka händelser. Antalet p-platser bör vara så att det räcker för den normala besöksfrekvensen. Tillfälliga toppar får man lösa på annat sätt (se nedan).

Idag är det gratis parkering vid Rosvalla, vilket givetvis lockar många att ta bilen till Rosvalla. Fri parkering är dokumenterat en faktor som bidrar till att folk även vid korta avstånd tar bilen. Om det istället varit en p-avgift kan vi utgå från att en del besökare som hade valt cykeln, gå eller buss till Rosvalla. Avgifter skulle sannolikt öka tillgången på p-platser.

Så var det tillfälliga jätte-event. Här hänger det en del på arrangörera att vara medvetna om att många besökare behöver parkering. Då gäller det att leta upp och anvisa andra lämpliga besöksparkeringar i närområdet, 10-15 minuters promenad från parkeringen är nog ingen omöjlighet om det gäller ett besök över dagen. Det finns ju en del parkering i hamnen och Kungshagen.

Det går även att använda mer avlägsna parkeringar (typ vid busstationen) och kombinera det med busstransporter.

I andra kommuner ordnar arrangören tillfälliga busstransporter från stadsdelarna till stora idrottsevent. Det borde också gå att ordna tillfälliga direktbussar till Rosvalla från exempelvis Arnö, Brandkärr och Harg/Oppeby. Det borde vara rätt attraktivt att kunna kliva på en buss vid hemmet, eftersom man slipper fundera över p-platser och hamna i de köer som lätt uppstår vid Rosvalla vid stora event.

Räcker det ändå inte med parkeringar. Ja, då blir det väl som vanligt, skog huggs ned, grönområden försvinner, och det blir asfalt istället. Någon som hurrar?


söndag 30 augusti 2015

Bristande cykelförvaring, en orsak till icke-cykling?

Vem ställer sin nya
elcykel här över natten?
Var ute på lång-jogg på söndagen. Sprang genom Högbrunns-området (i Nyköping) där det finns många äldre hyreshus från mitten av förra seklet. Utanför många av dem finns cykelställ, och i dessa stod en hel del cyklar. Men det var verkligen inte några lyx-cyklar i dessa ställ, utan det är gamla slitna enkla hojar. Några rostiga, några med punka, lite på sniskan i stället. En ganska dyster syn, som verkligen inte lockade till vare sig cykling, eller till att parkera sin cykel. Knappast hojar  för att få en njutbar vardagscykling, utan mer som en yttersta nödlösning.

Sådan cykelställ är naturligtvis inte ett ställe där man tryggt vågar parkera en lite bättre cykel, som kan kosta en bra bit över 10000 kr. Den ska stå inom lås och bom, oåtkomlig för andra. Ett låst cykelrum är ett rimligt krav.

Jag hävdar att en riktigt bra cykel är en avgörande faktor, om cyklingen ska bli det huvudsakliga transportmedlet i vardagen. En risig cykel kan ju göra färden både jobbig och trafikfarlig, men en välanpassad kvalitets-cykel gör cyklingen till ett rent nöje.

Jag kunde naturligtvis inte avgöra, om alla dessa hus saknades vettiga cykelrum i hyreshus, men mitt antagande är ändå att det många gånger saknas sådana. Har själv bott i hyreshus av nyare snitt, och den cykelförvaring som fanns där var tveksam. Ett jättestort cykelrum, dit alla i området hade tillträde, vilket inte kändes särskilt tryggt (men jag fick behålla min cykel - dock blev den luftad någon gång). En del valde att ställa cykeln inne i trappen, på våningsplanen, vilket var långt ifrån optimalt.

Min hypotes här är att många hyreshus saknar en vettig cykelförvaring. I bästa fall har man ett cykelrum i källaren, men då ska cykel ledas genom knepiga dörrar, uppför någon brant trappa, vilket naturligtvis sätter upp hinder för det dagliga cyklandet. I sämsta fall är det bara ett enkelt cykelställ utanför porten, där cyklarna står utsatta för väder, vind och vandaler. Där ställer man inte en kvalitets-cykel. Somliga ger nog upp cyklandet här, och väljer bilen till alla sina resor.


Regnskydd, en balkong. Det
visar nivån på cykelförvaringen....
Har en känsla av att detta är ett förbisett problem. Detta är ju ingen kommunal infrastrukturfråga, som man kan ställa krav på. Det är ju ett problem som landar i knät på den enskilde cyklisten, men som ska lösas av fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen. Dessa har inget större intresse eller drivkrafter för att erbjuda någon bra förvaringslösning, för jag utgår från att det kan vara svårt att ta ut extra hyra för bra cykelförvaring. Men det kanske krävs sådana radikala lösningar, alltså hyra av cykelgarage, för att få till det.

För övrigt så ska väl inte detta vara omöjligt, det går ju att hyra ut bilgarage. Problemet är väl att vi cyklister, och folk i allmänhet, har uppfattning att cykling ska vara gratis, eller näst intill gratis.

söndag 23 augusti 2015

Cyklingen minskar - och ökar. Hur går det ihop?

Under senare år har det ju talats om en cykeltrend, om allt fler cyklister som syns på vägar och gator. Samtidigt kom nyligen en rapport från Trafa (myndigheten Trafikanalys), som står för officiell analys. Den pekar på en ganska tydlig nedgång i cyklingen, och även om det skett en viss återhämtning under senare år. 

Motsägelsefullt? Men så finns det också olika sätt och positioner att beskriva cyklingen. Om vi ska ta trenden ökande cyklingen, så kan den bilden hämtas från storstad och från media. I de större städerna har de facto cyklingen ökat en hel del, och i storstäderna finns medierna. De kan rapportera om mängden cyklister och trängseln på cykelbanorna som är en realitet, vilket utan större ansträngning går att tolka som en generell ökning av cyklandet. 

Medierna sätter sålunda den bilden av ökande cykling, vilket vi cyklister naturligtvis gillar, då det höjer vår status och kan öka resurserna till att göra cyklingen säkrare och snabbare. Men den del av cyklingen som minskar är inte lika synlig och blir därför inte särskilt uppenbar, åtminstone inte för storstadsfokuserad media. Det är inte heller så lätt för en vanlig cyklist att ha uppfattning om cykling ökar eller minskar, då det är långsiktiga och smygande trender.
Mycket cyklar i Nyköpings centrum.

Om jag utgår från min personliga uppfattning, så tycks det som att cyklingen ökar här i Nyköping. Många cyklar på en hel del ställen, främst i centrala delar av staden, vilket kan ge intryck av mycket cykling. Men i jämförelse med biltrafiken står ändå cyklandet för en liten del av den totala trafiken i Nyköping.

Hur har då Trafa kommit fram till att cyklingen minskar överlag?

Analysen sträcker sig över en lång tid, 1995-2014. Data för Trafas rapport kommer från de nationella resvaneundersökningar som genomförts årligen sedan 1995. Undersökningarna har i grunden genomförts på samma sätt genom att fråga ett urval av bosatta i Sverige som är 6–84 år om sina resor under en för varje urvals- person specifik mätdag. Intervjuer genomförs för varje dag under mätperioden. På så sätt täcker man in dags- och säsongsvariationer, variationer i väder och klimat, etcetera, som kan vara betydelsefulla när man studerar cykling. 

Och minskningen då?
Citat rapporten: Svenskarna cyklar i genomsnitt 5,3 miljoner kilometer per dag, vilket är en nedgång med16 procent sedan mitten av 1990-talet. Denna markanta nedgång skedde i alla de tre studerade kommuntyperna, i alla åldrar, reseärenden och för båda könen. Räknat i antal cykelresor har cyklandet minskat ännu mer: från 2,8 miljoner till 1,9 miljoner cykelresor per dag (– 34 procent). Samtidigt har befolkningen ökat med 8 procent. Räknat per invånare har alltså antalet cykelresor minskat med hela 38 procent. 
Viss återhämtning kan skönjas
Citat rapporten: Sedan millennieskiftet kan dock skönjas en viss återhämtning av cyklandet i storstäder och större städer med deras förortskommuner. Återhämtningen drivs främst av befolkningsutvecklingen, men även av att alla resor blir längre i genomsnitt. Utanför de större städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har däremot antalet cykelresor nästan halverats. Nu är det i ”större städer med förortskommuner” som det görs flest cykelresor – 44 procent av antalet cykelresor i landet. Utvecklingen har delvis att göra med utflyttning och stigande genomsnitts- ålder utanför de större städerna, samt motsvarande inflyttning till storstäder och större städer. 
Unga cyklar mindre
Barns och unga vuxnas cyklande har minskat med över 40 procent under perioden, mätt i färdlängd per invånare. Det visar sig också genom att skolresorna på cykel blivit 48 procent färre. Det kan finnas anledning att begrunda detta ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom res- vanor grundläggs tidigt. För personer över 45 år – även personer över 65 år – märks istället en gradvis återgång av färdlängden per invånare på cykel, efter en nedgång, till de nivåer som gällde 1995–1998. 

Längre cykelresor
Den genomsnittliga färdlängden per cykelresa har i de senaste årens undersökningar ökat med 31 procent. Arbetsresorna med cykel har i genomsnitt blivit längre, vilket är en generell trend som gäller för arbetsresor och skolresor oavsett färdsätt. För alla andra reseärenden – skola, service och inköp, samt övriga ärenden – har den totala färdlängden med cykel minskat. Färdlängderna har dock inte minskat lika mycket som antalet cykelresor. 

Varför minskning?
Vad är det då som minskat antalet cyklade kilometer? Det finns förstås en mångfald orsaker till detta, men en av drivkrafter som analyseras i rapporten är de allt längre avstånden till arbete och skola, och andra målpunkter. Denna utveckling går att spåra i att cykelresorna blivit längre i genomsnitt. Inte minst de unga har många gånger fått längre till skolorna, genom det fria skolvalet som gör att man kanske inte väljer skolan i närområdet. När avstånden till resan mål blir allt längre, och minskar förstås sannolikheten för att cykel ska vara det primära resealternativet. Som jag tidigare bloggat om så är det redan vid avstånd 2-5 kilometer som många istället väljer bil.

Nedgången var också tydligast i mätperiodens inledning. Under senare år har en viss återhämtning skett, främst i större städer och dess förorter.
Barns och ungas cyklandet kraftigt minskade cyklande är alarmerande, eftersom resvanor etableras tidigt i livet. Om man ständigt blir skjutsad av föräldrar, och aldrig får uppleva friheten och lyckan att kunna cykla, minska naturligtvis sannolikheten att man ska upptäcka det senare i livet.
Något jag funderat över är om hjälmtvånget för unga under 15 år bidragit till minskningen. Dels sänder hjälmlagen signaler om att det är farligt att cykla, vilket gör att föräldrar inte uppmuntrar cyklingen, dels kan det nog vara en del tonåringar som vägrar att sätta på sig hjälm, och då förbjuds att cykla av föräldrar/avstår frivilligt.

Det kan noteras att för personer över 45 år syns en återgång av färdlängden. Det gäller främst då för arbetsresor.


Utglesningen av samhället, som pågått längre, med allt längre avstånd till skolor, service, inköp, arbete, nöjen, tycks vara en huvudorsak till att cyklingen minskat. Under senare år har det dock skett ett tydligt uppvaknande, där samhällsplanerare och politiker, förstått att städer inte kan breda ut sig alltför mycket. Det skapar bilberoende och onödigt resande. Istället talar man om förtätning av städerna, vilket sannolikt kommer bidra till mer cykel.

onsdag 19 augusti 2015

Nyköping inte i topp inom hållbara transporter

Konsultbolaget Trivector har granskat ett antal kommuner, hur väl utvecklat det är med hållbarheten inom de lokala resorna. Man tittar på tre områden:
  • Processer för en utveckling mot hållbara transporter,
  • Service och utbud av alternativ inom persontransporter,
  • Hur hållbara transporterna är med hänsyn till färdmedelsval, trafiksäkerhet med mera.
Det blev Malmö som fick högst ranking i SHIFT 2015.
Citat från Trivectors hemsida:
Den kommun som fått högst poäng i SHIFT2015 är Malmö. Malmös styrkor är att de har en tydlig trafikstrategi med mål om att minska biltrafiken per capita, förutsättningar för cykel- och kollektivtrafik är mycket bra och de är även bra på att hantera godsfrågor. Vi har särskilt valt att premiera Malmö för imponerande cykelsatsningar såsom cykelparkeringarna vid stationerna och ständiga infrastrukturförbättringar med syfte att prioritera cykel, den banbrytande kampanjen ”Inga löjliga bilresor” som kopierats av flera kommuner och uppstarten av SAMCITY- ett pilotprojekt för samlastning för såväl kommunala som privata mottagare.
Ytterligare 10 toppkommuner redovisas offentligt, men Nyköping finns inte bland dessa. Nyköpings kommun har ju höga mål, man pratar om hållbar tillväxt, så då lär ju hållbara transporter vara en delmängd. Googlar man på "hållbara transporter Nyköping" blir resultatet bland annat att man får veta att kommunen jobbar med en transportplan (den kommer på remiss under hösten). Det ska vara ett slags styrdokument, som ska kunna påverka kommunens beslut inom transportområdet. Men det krävs så mycket mer än styrdokument, det krävs en långsiktigt och konsekvent politik inom många områden, för att Nyköping ska komma högt inom hållbart resande. Vi har kommit en bit på väg, men det är långt kvar....

Här kan man läsa mer om SHIFT 2015.
http://www.trivector.se/trivectorforetagen/trivector_traffic/produkter_tjanster/hallbara_transporter/resultat_shift2015/

tisdag 18 augusti 2015

Felanmälan (del 2): Elanslutning, ska det vara nödvändigt?

Ett dygn har nu gått sedan jag felanmälde den kommunala cykelpumpen. Jag skickade ett mail till tekniska förvaltningen, men har inte fått svar. Inte ens en bekräftelse att de mottagit min anmälan.

Däremot har verkligheten givit mig besked om sakernas tillstånd. Passerade nämnda cykelpump idag vid 11-tiden och ser till min glädje att en kille från Vattenfall står och gräver i elskåpet intill. Självklart stannar jag och frågar om cykelpumpen. Nej, han är där för att elansluta en arbetsbod som står alldeles i närheten. Men han kan berätta att elskåpet på platsen saknar anslutning till elnätet. Så självklart finns det då inte ström till cykelpumpen.

Jag som trodde cykelpumpen i drift, men hade gått sönder (därav gårdagens felanmälan). Har vid flera tillfällen sett cyklister som stått där och grejat med pumpen. Vilket jag tolkade som att den var användbar.

Hur kan det då komma sig att kommunen sätter upp en obrukbar cykelpump? Det minsta man kunde begära är väl ett tydligt budskap, en skylt typ "Cykelpumpen är ej elansluten"? Så enkelt så här i teorin, men kanske väldigt svårt i verkligheten.

måndag 17 augusti 2015

Felanmälan: Kommunens cykelpump

Sedan några månader finns en fast monterad cykelpump invid Arnöleden, vid infarten till äldreboendet Myntan. Jag får utgå från att det är kommunen, som satt upp den, men man vet aldrig, för maken till anonym skapelse får man leta efter.

Inga instruktioner om hur den ska användas. Inte ett ord. Inget om vem som äger pumpen. Inget om eventuell felanmälan.

Men nu var det dags att pumpa framhjulet på min cykel, som råkar ha s k bilventiler. Efter lite funderande inför den anonyma pumpen inser jag att det nog bara är att trycka luftpåfyllnadsgrejen (eller vad det nu heter) på ventilen. Luft pyser, men jag inser snart att det går åt fel håll, det är däcket som töms. Det redan svampiga framdäcket är nu nästan tomt på luft.

Förbannade skit. Inget som indikerade att pumpen var ur bruk.

Och som sagt, inga tips om var man felanmäler. Jag chansar på skicka denna bloggpost till kommunens tekniska förvaltning, så får vi se.

Några tips till kommunen.
1/ Sätt gärna ut ett tel nr dit man man ringa och felanmäla. Alla har ju en mobil i fickan...
2/ Några enklare instruktioner om hur pumpen fungerar vore fint.
3/ Så smart det vore om det funnes en funktion för felanmälan direkt på pumpen. Man trycker på en knapp, en varningslampa börjar blinka (så inte fler går på samma fälla som mig), och ett SMS går till kommunen.

Efter ytterligare en harang svordomar fann jag mig. I väskan hade jag en egen cykelpump, men den är lite begränsad så däcket blev bara halvfyllt. Nere på stan uppsökte jag en annan kommunal cykelpump, den vid Stora Torget. Den ser lite skabbig och nött ut efter ett par års drift, men den fungerade klockrent.

Så nu rullar jag med välpumpade däck.

fredag 14 augusti 2015

Inte helt lyckad för cyklar/gående


Trafiken genom centrala Nyköping har varit lite kaosartad under sommaren, sedan kommunen dragit igång rondellbygget vid Västra Viadukten. Mycket biltrafik genom stan måste nu runda Teaterparken, och det är ständiga bilköer i detta område. Men det blir nog bra när den nya rondellen kommer i drift i november.

Även för cyklister och gående är det lite trickigt, det är minst sagt ett smalt område där både cykel och gångtrafik i två riktningar ska mötas i en tillfällig trafiklösning.  Men det tycks inte finnas mycket utrymme att vinka på för att göra denna trånga passage (se bilden ovan) bredare. Det är redan trångt för bilarna, så där finns inte någon vägbana att låna. Nåväl, man ska väl inte gnälla alltför mycket som cyklist, för man kommer ända fram ganska smidigt i förhållande till biltrafiken. Cykeln rullar trots allt framåt, vilket knappast alltid är läget för bilarna. Sega köer, men det kanske bilägarna tycker är en liten uppoffring i jämförelse med glädjen att få sitta i sitt plåtskal och brumma ut avgaser och sabba den egna hälsan.

Men jag undrar hur kommunen tänkte när de ordnade inpassagen till Västra Storgatan för oss cyklister. Ofelbart hamnar man rakt in i ett kafés uteservering, mellan entrédörren och borden. Avspärrningen som styr cykeltrafiken hade absolut kunnat placeras lite annorlunda.



söndag 9 augusti 2015

Klimatet-omställningen är igång. Cykeln är en del av förändringen.

I årtionden har det pratats om att mänskligheten måste begränsa utsläppen av fossil koldioxid. Det har slutits klimatavtal som än så länge inte givit något riktigt tryck i avvecklingen av den fossila energin. 
Trots all debatt och vilja har inte mycket hänt, tills förrän nu.

Det tycks som att 2015 håller på att bli året då utvecklingen äntligen vänder, när vi på allvar börjar ta itu med avveckling av den smutsiga energin, och utvecklingen av den rena förnybara.

Det finns en mängd tecken på att utvecklingen nu tar fart, och då är det ökande cykelintresset bara ett av alla nödvändiga steg mot en mer hållbar energi-användning.

Numera är det ganska tätt mellan tydliga konkreta beslut mot en mer hållbar energiframtid. Men den fossila eran är långt ifrån slut, så det gäller med alla medel knuffa vidare den fossilfria utvecklingen. Den här bloggen är förhoppningsvis en liten kugge i det maskineriet.

Fler cyklar på gatorna,
en del av omställningen.
I dagsläget tror jag det är väldigt viktigt att sprida kunskapen om alla de beslut som tagits mot fossilfri energi, så att allt fler förstår att den förnybara energin nu är på allvar; att den fungerar och att den kan konkurrera. För ännu finns skeptiska bakåtsträvare, vars förvridna verklighet måste bemötas med fakta och berättelser om hur den förnybara omställningen kommit igång. För vi behöver ytterligare få upp tempot i omställningen, och sätta ännu högre mål, för att så snabbt som möjligt 
förpassa olja, kol och naturgas till historien.

Detta blogginlägg kommer inte handla mycket om cykling, mer än att jag kan konstatera att vi som cyklar i Nyköping, är en del av denna omställning, och att vårt cyklande bidrar till att sända signaler om att vi vill ha en värld utan CO2-utsläpp. För varje ytterligare cykel på gatorna blir det ytterligare en signal till bilister (fossilberoende sådana) att alternativen finns och fungerar. 

Vad är det då som hänt? Jag drar en del exempel:
  • I början av augusti presenterade president Obama en omfattande plan för att minska användningen av kol för elproduktionen. Utsläppen från kolkraftverk kommer att behöva minska med 32 procent till år 2030 jämfört med 2005.
  • I Svenska Dagbladet släpptes i juli nyheten att Kina planerar att införa ett system med utsläppsrätter, vilket alltså sätter ett prislapp på utsläppen. Bedömare anser att det kan vara ett viktigt steg mot att skapa ett globalt pris på CO2-utsläppen, något som länge efterfrågats av klimatexperter.  Källa: http://www.svd.se/analytiker-kinas-utslappsratter-paverkar-sverige
  • Investeringarna i fossil elproduktion inom EU har stannat av, istället är det till den förnybara energin som investerarnas pengar hittar. Under 2014 stod vind- och solkraft för 73 procent av all ny effekt inom EU, enligt källan Svensk Vindenergi.
  • En rapport från FN:s miljöprogram UNEPT visar att ungefär hälften av den nya elproduktionen under 2014 globalt sett kom från förnybara energikällor. Förnybar energin beräknas stå för totalt 9,1 procent av världens energiproduktion.
  • Under 2014 ökade Kina produktionen från förnybar el med 200  TWh, samtidigt som elproduktionen med fossila bränslen minskade med 30 TWh.
  • Dyker vi ned på det lokala området kring Nyköping, så kan det ju nämnas att Länstrafikens gröna bussar (som körs av Nobina) från årsskiftet ska ha förnybart bränsle i tankarna. Äntligen får man väl lov att säga, för den svenska lokala kollektivtrafiken har kommit mycket längre än Länstrafiken. Stora SL har hög andel förnybara bränslen, och numera börjar energieffektiva hybridbussar rulla i allt fler städer (första gången jag åkte sådan vara i juli i Karlskrona).
  • Fortsätter vi på spåret kollektivtrafiken och energin tycker jag det är värt att nämna att Kina tydligen planerar en jättesatsning på elbussar, vilket visar att denna teknik börjar bli mogen och fungerar. Källa http://www.bussmagasinet.se/2015/08/jatteinvestering-i-elbussar/

Så här kan jag fortsätta rabbla exempel som visar att produktion och användning av förnybar energi börjar få upp farten ordentligt. Men det är ändå bara begynnelsen av den nödvändiga klimatomställningen, tempot måste skruvas upp ordentligt, på många områden.

I Sverige tycks den stora utmaningen vara att ställa om personbilar och lastbilar till icke fossila drivkällor. Där går det ännu mycket trögt, trots att tekniken finns, åtminstone för personbilar. Den svenska supermiljöbilspremien räcker inte långt för att locka till köp av el- eller hybridbilar. Och frågan är om premien ens är det mest effektiva styrmedlet för att minska CO2-utsläpp. Det finns andra styrmedel som ger mycket större CO2-reduktion till lägre kostnader. Så regeringen har anledning att verkligen se över denna del av transportpolitiken, vilket också görs. Men det tycks som att regeringen tassar fram väldigt försiktigt, i förhållande till det ambitiösa målet en fossiloberoende fordonsflotta är 2030. Idag bara är några få förändringar som är aviserade, trots att frågan om en fossiloberoende fordonsflotta är ordentligt utredd genom statens försorg av professor Thomas B Johansson. Det som idag utreds är ett så kallat bonus malus-system, som genom ekonomiska styrmedel ska straffa energislukande fordon och premiera de energieffektiva. Men det är sannolikt otillräckligt om målet 2030 ska nås. Nästan alla bilar som säljs idag är beroende av fossila bränslen och drivs dessutom av ineffektiva explosionsmotorer, och merparten av dessa lär rulla om 15 år. 
Det räcker dock inte med fossiloberoende fordonsflotta i Sverige, om vi nu väljer det svenska perspektivet. Det är en mängd andra aktiviteter som belastar klimatet, främst genom fossil koldioxid.

Vi behöver omställning mot hållbarhet på ett antal områden; inte minst mot mer energieffektiva byggnader, mindre utsläpp från maten, och en del industrier (stålproduktion exempelvis).

Men vi behöver också en mental omställning, för att få upp tempot på omställningen. Vi behöver en ny berättelse om det som behöver prägla utvecklingen. I början av det förra seklet handlade samhällets berättelse om att utrota den extrema fattigdomen och att arbetarna ville ha rimliga arbetsvillkor. Efter mitten av förra seklet handlade det om att vi skulle skapa en välfärd till alla. 

Under de senare decennierna, har berättelsen handlat om att skapa jobb (utrota arbetslösheten) och att sätta fart på tillväxten (som ska lösa alla våra problem, som skapats av tidigare hög tillväxt och stor aktivitet i ekonomin). Jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, jobb och tillväxt, har mantrat varit, utan att tydligt peka ut vad man vill använda resurserna till, som ökad välfärd eller ett lyckligare folk.

Den nya berättelsen ska handla ett konkret mål, för hur vi ska använda vår rikedom och tillväxt. Berättelsen som beslutsfattare och inflytelserika måste börja sprida, ska handla om allt som krävs för att rädda klimatet. Den stora majoriteten är uppriktigt oroad över klimatet, och vill se kraftfull handling, vilket också kräver en tydlig berättelse om det nya målet för samhället. Börjar exempelvis politiker prata allvar om klimatet så lär nog käbblet om en del förändringar avta. Då kanske många förstår att 50 öre dyrare bensin inte är ett hot mot landsbygdens bilister, utan en av många beslut som krävs för att ställa om till klimatsmart energi. 

Det är till med så att omställningen lär skapa både jobb och tillväxt, så vad väntar vi på?

Vi som cyklar är redan en del av omställningen. Vår uppgift är att visa att vi redan har klimatsmarta fordon, och hjälpa andra att upptäcka det. Men glöm inte, att cykla är kort och gott härligt!

tisdag 28 juli 2015

Är 3 kilometer långt att cykla? (del 2)

Rätt många (cirka 32 procent) väljer cykeln till jobbet om avståndet är riktig kort (1-2 km). Med ökade avstånd, så minskar snabbt intresset för tvåhjulingen. Mycket tyder på att motståndet är mentalt och sitter i synen på cykeln, för att cykla ytterligare några kilometer är knappast en krävande utmaning. (se tidigare bloggpost).

Ska vi få fler att välja cykeln i Nyköping, så är det attityderna till cyklingen som måste bearbetas. I denna fråga är kommunen en nyckelspelare, eftersom man ansvarar för gator och vägar, och förstås kan ha intresse av styra valet av färdmedel. Jag vet att många av politikerna i nuvarande majoritet tycker cykling är viktigt, men de tycks ändå ha svårt att få till en riktig skjuts kring sådant som verkligen kan öka intresset för vardagscyklingen. 


Bättre skyltning med avstånd
behövs i Nyköping. Så här välskyltat
är det i Karlskrona, visar bloggaren
Björn Åslund. Foto: Jarl Åslund 

Inget fel på ambitioner och projekt inom infrastruktur, som att bygga cykelbanor och förvandla Östra storgatan till gång/cykelfartsgata. Men infrastruktur är inte allt, frågan om behovet av påverkan och attityder till cykling har inte riktigt slagit rot hos våra politiker. Det enda seriösa som görs - som jag uppfattar det - är den årliga cykeldagen på våren, då Stora Torget en lördag fylls med diverse cykel-aktiviteter. Det intressanta är att detta event tycks ha fått närmast obegränsade resurser för marknadsföring. Jag vet inte hur många stora annonser som fanns i lokaltidningen SN.se veckorna innan, de var närmast parodiskt när samma stora annons dök upp gång på gång. Det gav faktiskt ett lite desperat intryck.

Så vid sidan om lägga pengar nya cykelbanor, så måste politikerna se till att det också satsas på påverkan. Och här finns mycket att göra, att berätta om cykelstaden Nyköping. 


Bilarna dominerar Nyköpings
trafik än så länge. Men cykeln kommer....
En reflektion i sammanhanget är begreppet bilstaden Nyköping, som inte ska underskattas. Nyköping har varit ett hemviste för bilindustrin, bland annat har Saab varit stora här på den tiden det begav sig. Det har satt sina spår i många Nyköpingsbors föreställning om hur världen ska vara inrättad, den utgår i mycket från att bilen ska ha en central roll. Jag tror det är viktigt att en annan berättelse kommer i rullning, den om cykeln. Men för att den historien ska bli levande behövs också cyklister, historien skapas inte ur tomma intet. Vi som redan cyklar har ett ansvar också, att berätta om våra cyklar och hur vi använder dem i alla upptänkbara sammanhang.

Men så till vad som behöver göras av marknadsföring.

Låt cyklisterna berätta
Men annonserna visar att finns resurser för marknadsföring och kampanjer. Så frågan är då om de inte kunde användas smartare än att lägga bombmatta med ett budskap om en cykeldag på torget. Det finns så oändligt mycket att annat att i annonsform berätta om cyklingens möjligheter och fördelar, som kan öppna ögonen. Det kan handla om verkliga case från gatan, om cyklande nyköpingsbor, som får berätta personligt om hur se ser på vardagscyklingen, ärligt med för- och nackdelar. Fördelarna lär ändå överväga eftersom de cyklar.

Jag tror att denna typ av marknadsföring bör vara långsiktig och lågintensiv, för att inte trötta ut publiken.

Hoppas dock att marknadsföringen är befriad från förnumstiga pekpinnar om hjälmar, reflexmässigt och annat präktigt tråkigt.

Man ska berätta om fördelar som snabbhet, att slippa p-bekymmer, vinster för hälsan och humöret.

Cykelkarta som visar avstånd
En annan del i marknadsföringen vore en bra cykelkarta över stan, där cykelvägarna är utmärkta och som visar hur nära allt är i Nyköping är för oss cyklister. Den skulle årligen kunna gå ut till alla stans hushåll tillsammans med en folder som berättar lite om, om hur bekvämt det är att cykla till centrum, trevliga utflyktsmål, om all cykelparkering, om att kombinera kollektivtrafik och cykel, och inte minst berätta om avstånden och hur lång tid det tar att cykla (som att det tar 12-15 min från stans ytterkanter in till centrum).

Skyltning och vägvisning
Skyltningen för cyklingen behöver förbättras. Idag finns ingen skyltning alls för cyklisterna i Nyköping. I Karlskrona hittade jag denna skyltning tydliga skyltning som borde kunna vara inspiration för Nyköpings kommun.

Min löjligaste bilresa
Och varför inte någon form av tävling, typ att cykla till jobbet så många gånger som möjligt, eller min löjligaste bilresa, som ju sätter fingret på hur illa bilar används till massa meningslösa korta resor.
”Min löjligaste bilresa” har körts i många kommuner, men inte i Nyköping. Här länkar jag till Vimmerby som körde 2013. Där finns en del nästan skrämmande exempel...
http://www.vimmerby.se/inga-lojliga-bilresor


söndag 26 juli 2015

Är 3 kilometer långt att cykla? (del 1)

Visste du att redan på avstånd på 1-2 kilometer som tar de flesta bilen, när de ska från hemmet till arbetet. Jag hittar dessa uppgifter i en studie från VTI, ”Prediktioner av andelen personer som går respektive cyklar till jobbet” (VTI notat 20-2014).

Uppgifterna baseras på svenska förhållanden tyder på att med 1-2 km resavstånd, så väljer 34 procent cykeln och drygt 40 procent bilen. På avstånden 2-5 km väljer 21 procent cykel och nästan 59 procent bilen.

Egentligen är detta ingen nyhet, det är väldigt uppenbart att biltrafiken domineras av korta resor, som är fullt möjliga att cykla. Upp till 5 kilometer klarar i princip vem som helst, oavsett hur vältränad man är och även med en enkel cykel. Med en bra cykel och om man är i någorlunda form är ju 5 kilometer i princip ingenting.

Men många väljer alltså bilen. En del har säkert fullt legitima skäl till bilen, den kan behövas i jobbet, eller man kanske har en komplicerad vardag med tidsbrist, ungar som ska till dagis och massa ärenden som ska fixas.
Att cykla lite längre sträckor är inget märkvärdigt,
 åtminstone inte i Köpenhamn. Där görs över 30 procent
av arbetresorna på cykeln. Inte ens regn tycks stoppa köpenhamnsborna.

Att cykeln ändå används en hel del på de riktigt korta resorna (1-2 km) visar ända att cykeln är ett fullt tänkbar för många vid resan till jobbet. 

Men med ökade avstånd överger många cykeln och väljer bil eller kollektivtrafiken (då fram för allt på resor över 5 km). Men vi som cyklar mycket vet att på sträckor upp till 5 kilometer inte är någon påfrestande utmaning, det är inget maratonlopp. 5 kilometer fixar man utan att svetten forsar om man tar det lugnt. Och då på en vanlig 3-växlad cykel bör man fixa det på 20 minuter. Med en bättre hoj är 15 minuter inga problem. Och idag finns ju el-assist cyklar för den som vill färdas riktigt bekvämt. Dörr till dörr går bilen säkert fortare i mindre städer, men bilens tidsvinst uppvägs bland annat av att cykel-resan även ger en dos av den dagliga motionen, som en del bilister tvingas uträtta på ett dyrt gym.

Min tolkning är att det finns ett inslag av avståndets psykologi som gör att cykeln faller bort vid ökande avstånd. Många har tydligen en mental bild av att 4-5 kilometer börjar bli i längsta laget. Man har alltså en föreställning i huvudet om cyklingens gränser, men som har ganska liten förankring i verkligheten. 

Att öka förståelsen av cykelns kapacitet är ingen enkel uppgift. Det finns så oerhört många skäl till att underskatta cykelns potential för resor upp till 5 km. Förmodligen måste man jobba med information och någon form av kampanjer, för att ge påverkan och ändra attityder (kring detta återkommer jag en kommande bloggpost).

lördag 18 juli 2015

Bilsterna struntar i 30, vad göra?

Brunnsgatan Nyköping.

Bilden ovan visar Brunnsgatan i Nyköping. En 30-skylt talar om vilken maximal hastighet som gäller i stan. Och den hastigheten är väl vald, eftersom 30 brukar anges som den hastighet där påkörda cyklister och fotgängare har en rimlig chans att överleva. Högre hastigheter ökar kraftigt risken för att en påkörd oskyddad trafikant ska få mycket allvarliga skador och riskerar att avlida.

Att som bilist respektera 30 är alltså att visa vilja till hänsyn om gående och cyklister som inte sitter skyddade bakom lager av plåt och krockkuddar. Men att visa denna respekt verkar oerhört svårt för merparten av bilförarna, det är som att dessa 30-skyltar inte existerar, enligt min uppfattning och erfarenheter som cyklist, gående och f d bilägare.

Och just här på Brunnsgatan är det nog värst. Här är det legio att köra fortare. Vet inte hur många gånger jag på cykel färdas nedåt gatan i god fart på cykel (cirka 30) och blivit omkörd av bilister som friskar på ordentligt. Dessutom på övergångsstället....

Att kommunen valt 30 på Brunnsgatan känns fullkomligt relevant om man känner till trafikmiljön. Här finns nämligen cyklister som korsar vägen. Här finns utfarter. Här finns alltså ett markerat övergångsställe. Och här finns busshållplatser som har en placering som gör att bussresenärer kan rusa ut bakom eller framför bussarna (jag har sett en del otäcka incidenter här) (dock är busstrafiken tillfälligt borta pga av ett bygge). Det som talar emot 30 i bilisterna verklighetsuppfattning är att Brunnsgatan upplevs som rak och fri från hinder. Gatumiljön ger alltså inte bilisterna signaler om man är i en känslig miljö, och därför kanske 30 känns omotiverat. Men 30 står det på skylten och de flesta av Nyköpings bilister borde lärt sig att det är 30 som gäller inne i stan.

Att få bilisterna att hålla låga hastigheter är oerhört viktigt för att staden ska uppleva som trygg och attraktiv att cykla i, och detta i synnerhet på gator på blandad trafik, där cyklar och bilar ska samsas om vägbanan. Att som cyklist hela tiden kringrännas av tunga plåtmonster i hög fart gör ju att man nog tar sig en funderare, om cykling verkligen är säkert och tryggt. Det bilskjutsas oerhört mycket barn och tonåringar i Nyköping, och just de höga hastigheterna och upplevelsen av otrygghet tror jag bidrar till detta onödiga bilåkande.

Det behövs alltså tydligare signaler i trafikmiljön, som visar att det verkligen är 30 som gäller. Gupp kan vara en sådan sak, men det har sina nackdelar. Ett annat intressant exempel på signaler hittade jag i Ronnebys utkant, där jag färdades för några dagar sedan. Där man målat en tydlig röd rand i mitten av gatan där det var 30. Väldigt tydligt och fick mig att haja till. Hur verksamma dessa röda linjer är i verkligheten och för Ronnebys alla vardagsbilister vet jag inte, men synligt och tydligt var det.



Blasius Königsgatan i Ronneby. Klicka på bilden om du vill studera det närmre.
Källa: Google Maps