onsdag 31 juli 2013

Bilkörning minskar. Då satsar vi på cyklisterna.


Ännu en uppgift som visar att bilkörningen minskar, visar siffror från SCB Statistiska centralbyrån. Detta är nu en utveckling med sakta minskande biltrafik som pågått i flera år, så egentligen är det ingen riktig nyhet.

Men vi får åter igen bevis på att samhällets resurser inte ska gå till fler stora trafikprojekt för mer biltrafik, typ Förbifart Stockholm. Nu måste resurserna riktas om till andra trafikslag. Det finns oerhört mycket att göra för förbättra för cyklisterna. Och med bättre förutsättningar för oss cyklister lär biltrafiken ytterligare tappa fart. Och ingen är väl ledsen för det?

http://www.vibilagare.se/nyheter/bilkorningen-minskade-under-2012

tisdag 30 juli 2013

Vad göra för att öka cykling i Nyköping (3)

Mest cyklar ska det vara. Som här på Östra Storgatan.

Att locka de bilbrukande Nyköpingsborna till cykeln är inte lätt. När de traskar ut ur huset så är det en bilnyckel som dinglar i handen. I huvudets måltavla tronar en stor bil. Det finns inte mycket utrymme kvar i huvudet för att trycka in en cykel. Så det blir bil, inte cykel. Åtminstone gäller detta lite äldre som levt hela sitt vuxna liv med bil.

Kanske är det annorlunda med yngre. Idag betyder inte bil så mycket för många unga, bilen är inte längre synonym med att bli vuxen/18 år, bilen är inte särskilt mycket status. Många unga av idag prioriterar annat än en Volvo. Men å andra sidan är dessa unga tjejer och killar uppfostrade av föräldrar som är notoriska bilmissbrukare, och har gjort vad de kan för att få barnen in på den rätta vägen. De har skjutsat, bilat, åkt, kört, och allt man har gjort utanför hemmets väggar har utgått från bilen.

Men jag tror ändå på de unga. Någon form av tonårsrevolt där visar att det går att leva ett gott liv utan egen bil. Trots det har man god rörlighet. Ibland får man skjuts av någon, ibland hyr man bil, ibland tar man bussen, men framför allt tar man cykeln. 

Rörlighet är förstås en aspekt på resandet. En annan aspekt är tillgängligheten, att det vi behöver nå finns inom rimliga avstånd och på platser vi kan nå med buss, cykel, och med bil (för dem som envisas).

Nåväl vi jobbar väl på med att göra stan cykelvänligare. Här är ytterligare några funderingar kring tänkbara förändringar som ska gynna cyklandet i Nyköping.

Skilj på cyklar och gående
• Separation av cykel/gångtrafik där det går, och ordentligt markerad cykelbana, där det går. Cykelsymboler målade på vägbanan.
Idag är cykel och gångbanor mixade, men cyklister och gående är olika trafikslag med olika behov. En cyklist färdas cirka fyra gånger snabbare än den som färdas till fots, varför det kan bli ganska stökigt när det börjar bli många av både cyklister och gående. Märkligt nog är det dock ganska sällsynt med att cyklister och gående stöter ihop. Men det gynnar definitivt inte cyklingen om man ofta tvingas bromsa och svänga för att undvika att meja ned gående som vinglar fram lite hur som helst på vår gemensamma vägbana.

Inga pengar till utbyggda bilvägar
• Bilvägnätet kan betraktas som färdigutbyggt, det sker inte längre någon tillväxt av trafiken. Och eftersom ekonomin i stort inte längre växer som tidigare, tillväxten har gått i väggen, så ska vi inte heller bygga nya vägar för mer trafik. Sannolikt kommer vi aldrig mer att se en ekonomisk tillväxt som den vi hade på 1900-talet. Ekonomin kan inte växa i all evighet, i synnerhet inte på en planet som inte växer. Nya storskaliga trafikleder är inte lösningen, de skapar oftast bara mer trafik, och bidrar till att skapa en stad där bilen är nödvändig.

Att det ibland är trångt på Nyköpings bilgator är något vi får leva med. Några minuter i kö får bilisterna leva med. Eller kanske de sätter sig på cykeln, så är snart trängselproblematiken ett minne blott.

Ska bilvägnätet förbättras är det för ökad säkerhet för andra trafikslag, och rondeller för att få bättre flyt på en del besvärliga korsningar. Det kan förstås behövas nya lokalgator om nya bostadsområden byggs. Och bilgator kan bli mer anpassade för cyklister och gående.

Ska det läggas pengar på utbyggd trafikinfrastruktur, så är det för främst andra trafikslag än bilar. 

Låsbara cykelställ vid viktiga busshållplatser
• Cykel och buss är en bra kombo. Cykel till busshållplatsen underlättar bussresan. Men om det inte finns ett låsbart cykelställ vågar man nog inte ställa hojen vid hållplatsen.

Bygg om gator så bilisterna håller 30
•På många av stans centrala gator är hastigheten 30 eller 40. Är det något bilisterna slarvar med så är det respektera dessa fartgränser, som just är satta för att minska krockvåld mot oskyddade trafikanter om olyckan är framme. Av någon märklig anledning så tycker väldigt många bilister inte att man ska visa den hänsynen till gående och cyklister. Och därmed blir det både mer oroligt och osäkert för oss på 2 hjul.

Om inte skyltar fungerar, så fungerar det att gatorna byggs om fysiskt med kurvor, fartgupp och avspärrningar, som gör det omöjligt att braka på ohejdat. Bilisterna må tycka att sådana farthinder är både onödiga och irriterande. Men genom sin framfart har de själva bett om att få dessa. 
Nyköping har redan en del fartdämpande hinder, men mer behövs främst på de centrala gatorna.

Planerna på att göra Östra Storgatan till gåfartsgata är ett bra upplägg som kan dämpa bilarnas framfart, men fortfarande göra stan tillgänglig för dem som verkligen behöver åka bil.

tisdag 16 juli 2013

Några slutsatser från en riktig cykelstad

Nu handlar det inte om Nyköping, bloggaren har haft några dagar i Köpenhamn då jag besökt stadens årliga jazz-festival. 1200 konserter är festivalens imponerande utbud på en dryg vecka. Lyckades få biljetter till  Afenginn, som egentligen inte är jazz. Något oklart vilken musikkategori de tillhör, bastard-etno är en etikett som används. Och något ligger det väl i det. Men det häftiga är att Afenginn svänger grymt och tungt, och det svindlande vackert.

H.C. Anderssens Boulevard, 11 juli, kl 16.05
Lika imponerande som jazz-stad är Köpenhamn som cykelstad. Den brukar rankas bland världens bästa cykelstäder. I princip alla gator har ordentliga cykelkörfält separerade från bil och gångtrafiken. Och som det cyklas. På snabba, långsamma, skruttiga cyklar (många), fräcka cyklar. Lådcyklar, lastcyklar och en och annan elcykel. Gott om cykelställ och de flesta var översvämmande. Dessutom får man medföra cykel på alla danska tåg. 

Centrala Köpenhamn är totalt nedlusat med cyklister och gående, och en hel del bilar. Staden har en väl utbyggd lokal busstrafik. Jag har hört att cirka 37 procent av resorna i Köpenhamsområdet sker med hoj. Trafikinfarkt och kaos? Nej, faktiskt inte, åtminstone inte ur cyklisternas perspektiv. 
Jag avstod från cykling, var ändå där för musikens skull främst. Men det går ju att göra observationer ändå, och bilda sig en uppfattning. Något som gör att cykeltrafiken fungerar är samspelet  och man försöker hålla sig till oskrivna regler, något som betyder viss flexibilitet där man både får ge och ta, och inte alltid kan propsa på sin rätt. 

En del Nyköpingsbor gnäller över att det är rörigt med både cyklister och gående på den centrala Västra Storgatan. Har man varit några dagar i Köpenhamn så inser man Västra Storgatan är ett icke-problem. Liknande trafiksituationer uppstår ofta i Köpenhamns cykeltrafik. Men det är bara att svänga och bromsa, och vara flexibel. Det är just en av cykelns stora fördelar, den ger flexibilitet, om styrmannen så vill.

Trots detta bör vi självklart i Nyköpings trafik eftersträva att hålla isär cyklister och gående bättre än på gågatan Västra Storgatan. Cyklister och gående är olika trafikantgrupper med olika behov. Det finns ett antal cykel och gångstråk ut till Nyköpings yttre stadsdelar där det i princip alltid är blandat med cyklister och gående. Nu är inte antalet gående och cyklister så många, så ännu fungerar det någorlunda utan konflikter. Men skulle antalet cyklister öka, så måste det till en separering med tydlig skillnad mellan gående och cyklister. 


Cyklisterna måste släppa fram buss-
resenärerna som klivar av i cykelfältet.
Det tycks fungera.
...
Ibland läser jag om svenska bloggare som klagar över illa placerade busshållplatser som tvingar väntande och avstigande bussresenärarer att kliva ut i cykelbanan. I princip har de rätt att det är en konfliktsituation med viss olycksrisk. I varje fall om både bussresenärer och cyklister ska propsa på sin rätt, vilket jag upplever som ett svenskt drag i jämförelse med hur Köpenhamnsborna klarar detta. Här i Sverige står man på sig.... I Köpenhamn innebar i stort sett varenda busshållplats att man måste korsa cykelbanan både när man steg på eller klev av bussen. Och det tycks fungera. Som bussresenär lär du dig snabbt att vara på din vakt när du kliver ut i cykelbanan (precis som du är på din vakt när du korsar en bilväg). Cyklisterna är lika vaksamma, stannar en buss och bakdörrarna går upp vet de att någon stiger av, vilket gör att de stannar eller saktar in. 

Att detta samspel fungerar bra har säkert att göra med mängden cyklister och mängden bussresenärer. Det blir en s k safety-by-numbers effekt. Mängden av de båda trafikantgrupperna gör att man uppmärksammar varandra, och visar respekt och hänsyn. 

För att säkerheten för cyklisterna i Nyköping ska bli bättre behöver vi cyklister bli fler. Med många cyklister på rull i trafiken blir bilisterna (och även gående) mer uppmärksamma på vår existens, och det finns alltid i bakhuvudet att det kan dyka upp en cyklist. Och man agerar och kör därefter.
Avslutningsvis Köpenhamn är det bara att konstatera att denna stad knappast hade fungerat utan alla cyklister. Framför allt hade det nog varit en väldigt annorlunda stad om bilarna hade dominerat. Nu är det trots allt en storstad med mycket småskalighet, många små affärer och fik/restuaranger, servicefirmor, kultur, parker. Allt i en salig röra. Inte så mycket storskaliga shoppingcenter där allt är så genomtänkt och anpassat, och det dryper av hård kommers. Hur mycket detta är cyklisternas förtjänst låter jag var osagt, det får bli en fråga för dig som läsare att grunna över.

Några slutsatser blir:
• Att ett trafikslag som bilar (Nyköping) dominerar ger sämre trafiksäkerhet för andra. Om det någorlunda många som använder de olika trafikslagen, då blir det bättre säkerhet för alla.
• Ju fler cyklister, ju säkrare cykeltrafik.
• Fler cyklister i Nyköping kommer att kräva separation av de mest trafikerade gång och cykelstråken.

• Cykeln gynnar småskalighet i staden.

lördag 13 juli 2013

Eskilstuna kan, då kan nog också Nyköping...

Eskilstuna i norra länsdelen är framåt, vad gäller miljörelaterade frågor. Så bra att man blev blev utsett till årets miljökommun av tidningen Miljöaktuellt. Då kanske det inte är så underligt att kommunen ordnar en cykla till jobbet-tävling, för att uppmuntra cyklandet i stan.

Det borde nog Nyköpings kommun också kunna få till, om man vill rikta fokus mot cyklingen. Och jag tror nog att vi kan prestera högre andel cyklister i Nyköping. Jag är tyvärr inte så imponerad av resultatet från Eskilstuna. Vinnande arbetsplats hade 4 procent cyklister under tävlingstiden. Det är inte mycket i en stad av Eskilstunas storlek, tycker man borde kunna räkna med 20-30 procent, då avstånden trots allt inte är så enorma. Möjligt att den vinnande arbetsplatsen ligger lite "off", och det därför är långt att trampa. Men då borde väl någon annan arbetsplats som ligger centralt, kunna få högre cykelandel.

Jag säger bara, lycka till nästa år Eskilstuna, hoppas ni når bättre då.


http://www.eskilstuna.se/sv/Trafik-och-infrastruktur/Buss-flyg-och-tag/Cykla/Cykla-till-jobbet-2013---tavlingen-avgjord/

lördag 6 juli 2013

Vad göra för att öka cykling i Nyköping (2)

Det kan vara svårt att omvända inbitna bilister till att äntra cykeln, men jag anar att det finns en grupp människor som gärna skulle cykla, men som avstår då de upplever biltrafiken som hotfull och närgången. 

Det finns gott om fina cykelstråk i Nyköping, men det finns också en del sträckor främst inne i stan, där man ofrånkomligen måste dela vägbana med bilar. Och att ha en 2-tons SUV( Så Utomordentligt Vansinnigt) hängande i hasorna är inte så roligt om man känner sig minsta osäker som cyklist. SUV:ens förare bara väntar på en lucka där de kan stampa gasen i botten och svischa förbi med minsta möjliga marginal.

Nu var exemplet lite tillspetsat, för de flesta bilister i Nyköping visar hänsyn mot oss cyklister. Allvarliga olyckor är sällsynta. Men jag vet många Nyköpingsbor tycker det är obehagligt att cykla på gatorna i och kring centrum, helt enkelt då gatorna är utformade för biltrafik och det inte finns någon anpassning alls för cyklister.

Detta problem är väl egentligen identiferat. Kommunens tekniska förvaltning har publicerat cykelplaner med förslag till utbyggda cykelleder genom stan.
Men förslag är en sak. Det krävs också en politisk vilja att satsa pengar på att förverkliga dessa förslag till cykelleder.

Vi närmar oss ett kommunalval 2014, då får vi se vad de lokala partierna säger om behov av förbättringar för cyklister. Om jag får peka på detaljer för bättre cykling i centrala Nyköping så gör jag följande prioritering:

Cyklist på Östra Storgatan, just omkörd av en
stor SUV. Sådan är trafikmiljön idag, men kanske
kan här bli cykel/gåfartsgata. 

1/ Östra Storgatan till cykel/gåfartsgata. Idag en racerbana för en del bilister fast det är 30. En viktig genomfartsled för cyklist men absolut ingen cykelanpassning. Kommunen har redan börjat utreda cykel/gåfartsgata, men det är oklart vad det kostar och hur det skulle kunna bli.

2/ Repslagargatan. Idag ett mischmasch av korta stumpar av gång/cykelbana av väldigt varierad bredd och standard. Det behövs en omvandling till en genomgående tydlig cykelled. Något är på gång från kommunen, men vad?


3/ Fruängsgatan vid Teaterparken. En kort sträcka helt utan cykelbana, och där biltrafiken är livlig. Cyklisterna behöver eget utrymme åt båda hållen.

4/ Cykelled Arnö in i stan. Arnö har en bra cykelväg in till stan, tills man har passerat Hamnvägen. Sedan är man ute i biltrafiken. Delvis rätt lite trafikerade gator, men ju närmare centrum man kommer desto mer måste man trängas med bilarna. Det behövs cykelbanor antingen på Fruängsgatan, Bagaregatan eller kanske Slottsgatan upp till V Kvarngatan. (möjligt att denna prioritering styrs av mitt egenintresse, då jag bor på Arnö)


Västra Kvarngatan, ingen cykelanpassning idag.

5/ Västra Kvarngatan. Denna gata kan knappast kallas cykelvänlig idag. Jag är dock lite osäker på behovet, då alternativet Västra Storgatan finns, som är en i grunden bra genomfartsled som är gång- och cykelanpassad. Dock är Västra Storgatan stundom rätt rörig med många gående besökare i stan, och i praktiken inte riktig bra. Då kan Västra Kvarngatan vara ett alternativ, fast det är tveksamt hur mycket det går att cykelanpassa gatan. Ett kvarter är gatan väldigt trångt (finns inte ens plats för p-platser),och stans bilister skulle väl bryta ihop om gatuparkeringen togs bort till förmån för cykelbana. Nu finns visst planer på att ta bort gatuparkeringen, så något kan vara på gång. Kanske en gåfarts/cykelfartsgata då, där bilarna får färdas men på cyklister och gåendes villkor. Alltså med klart begränsad hastighet.