Cykelbanan som kommunen glömde

Nyköpings sunkigaste cykelbana, utan tvekan.

Skandal är väl kanske ett magstarkt uttryck i detta sammanhang,  men lite illa är det nog att kommunen helt tycks glömma bort en cykelbana. För sådana tankar kommer osökt när man kommer en vårdag, och den asfalterade cykelbanan växlar skepnad till något som påminner om en leråker. Väldigt slabbigt och lerigt är det i alla händelser på cirka 100 meter av cykelbanan längs Blommenhovsvägen, som ligger i någon kilometer från Nyköpings centrala delar.

Detta område alls inte några utmarker i en obygd. Vägen passerar bland annat ett område med en mängd företag, vars anställda nog skulle känna sig lite mer motiverade att cykla till jobbet, med cykelbanan i anständigt skick. Mest synd tycker jag Bjöörns cykel, en av stans cykelhandlare, som har sin försäljning här. Nog borde en cykelhandlare få ha en anständig cykelbana utanför, så att kunderna kan få prova cyklarna utan att lorta ner sig.

Resurser att bygga cykelbanor tycks ändå inte saknas. För ut till den nya villastadsdelen Örstig har kommunen under fjolåret byggts flera kilometer cykelbana längs Strandstuviksvägen. Det ironiska är dock att väldigt få nyttjar denna, för här ute är det 2 eller fler bilar som gäller i hushållen.

Det är nog så illa att den felande stumpen på Blommenhovsvägen helt enkelt är bortglömd av kommunens tekniska förvaltning. För jag kan inte tänka att man medvetet struntar i en cykelbana i detta sorgliga skick.

Bilvägarna dränks i skyltar, cyklisterna borde kunna få några (del 2)

Jag skrev för en vecka sedan om den bristfälliga skyltningen på Nyköpings cykelbanor. Nu vill jag peka konkret på vad som skulle kunna bli bättre i med skyltning och vägvisning.

Det mesta hämtar jag från kommunen "Handlingsplan för utbyggnad av cykelvägnätet" 2010. Där föreslår man en strategi för kommunens cykelvägvisning bland annat skulle man kunna skylta upp huvudstråken för cykling, som man anser går i åtta (8) radiella stråk utgående från Stora Torget. 

Stråken skulle kunna få olika färgmarkeringar, och vägvisningen ska innehålla avståndsuppgifter.

Så här skulle det kunna se ut:

• Grönt stråk: Skavstastråket, Brandholmsstråket
• Rött stråk: Eskilstunastråket, Hålletstråket, Bryngelstorpsstråket
• Gult stråk: Sörastråket, Arnöstråket (Oxelösundsstråket)
• Blått stråk: Stockholmsstråket, Ärilastråket
• Brunt stråk: Bergshammarsstråket, Sjösastråket
• Svart stråk: Ringstråket

Förslag till vägvisning längs huvudstråk (från Handlingsplan 

för utbyggnad av cykelvägnätet och  för ökat cyklande i Nyköping)

Skyltningen för cykelstråken skulle jag vilja komplettera med en särskild skylt för felanmälan, som bör finnas några per cykelled. Egentligen bara ett kort budskap typ “Felanmälan cykelbana. Ring 0155 - 24 80 XX.”

Tror det vore bra att cyklisterna direkt på platsen ska kunna ringa in rapportera in sådant som dålig sandning, trasiga lampor, hål i gatan, nedfallna träd eller vad det nu kan vara. Gör man det inte direkt på platsen, har det lätt fallit i glömska när cykelturen är slut. 

Ställ bilen, byt till cykel, och bli glad!

Det finns forskning som visar att vardagsresorna har större betydelse för hur vi mår än vad hög lön har. Gladast är de som cyklar eller går. De upplever ett större välbefinnande än de som åker bil, eller kollektivt.

Det finns flera studier som visar detta, bland annat en som gjordes bland arbetspendlare i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Läs mer på GP.se.

Undrar då varför ändå så många åker bil. Har de gått på bilindustrins närmast mytologiska marknadsföring om nya bilar med körglädje. Kanske bra att betona att körglädje inte är samma sak som livsglädje.

Bilvägarna dränks i skyltar, cyklisterna får inga (del 1)

Vägvisande skyltningen för cyklister i Nyköping lämnar mycket att önska. Den är i princip obefintlig. Inga skyltar som ger vägledning vilken cykelbana man ska välja för att nå olika mål i staden.

Däremot bilvägarna är så nedlusade med allehanda skyltar så att det ibland blir övertydligt. 

Att cyklisterna inte får någon vägvisning ger viss antydning hur väghållaren (kommunen) ser på olika trafikslag. Det är lätt att som cyklist drabbas av en känsla att kommunen inte bryr sig, att vi cyklister inte är något värda någon omsorg, att vi får klara oss själva. Och att vice versa att bilisterna är viktiga, dem som ska man gulla med och ge en perfekt trafikmiljö. Den senare ambitionen är det väl inget fel med, men det känns så tråkigt att samma omsorg inte gäller cyklisterna som på många sätt är ett överlägset transportmedel.

Se bara skillnader i skyltning till min stadsdel Arnö.

Bilvägen infart Örstigsleden/Arnö. Välskyltat!

Cykelvägen infart kortaste vägen till Arnö. Inte ett spår av skylt.

Fast nu ska jag också vara uppriktig om behovet om cykelvägsskyltning i Nyköping, det finn sådant som talar emot, annat som talar för. Cyklar gör man i första hand på hemmaplan här i stan. Man cyklar från hemmet till skola, arbete, nöjen, fritidsaktiviteter, m m. Man cyklar alltså i en omgivning där man som regel hittar hyggligt i. 

Väldigt få cyklister kommer intrampandes från andra orter, och ska vidare till en stadsdel i Nyköping. Dessutom så följer cykelbanorna ofta de stora vägarna där det finns finns skyltning.

Risken att hamna bort i tok med cykeln hemma i Nyköping är minimal. Alltså är behovet av skyltning kanske inte så enormt i en mindre stad som Nyköping.

Men läser man kommunens cykelstrategi från 2010 sägs att vägvisning för cykeltrafiken har, tillsammans med andra åtgärder, visat sig ha en stor effekt på cykeltrafiken. Många kommuner har satsat på att genomföra en konsekvent och tydlig cykelvägvisning.

Ett tydligt behov kan vara att veta avståndet till en stadsdel. Visar skylten att det bara är 3,5 km från centrum till Arnö, inser ju de flesta, säkert även inbitna bilister, att det inte är oöverstigligt långt att cykla. Att det helt enkelt är löjligt kort för att åka bil. 

Man får också inse att en tydlig skyltning, dessutom med vackra skyltar och stolpar, ha viss symbolisk betydelse. Det visar ju att kommunen bryr sig om cyklister, att de anser cyklisterna prioriterade. Ett sätt att höja cyklingens status. Kanske en betydelsefull pusselbit för att få bilister att ibland cykla. För alltför många åker bil som en statusmarkör. 

Hört från mina gubbkompisar lite fjantiga kommentarer om värdighet som en faktor till varför man åker bil, när jag pratar cykel. För jag gillar att retas lite med dem, och kanske de skämtar tillbaka, för det är ett sådant gäng. Men samtidigt finns nog vissa stråk av sanning. Cykel är inte fint nog i deras värld (men det är en annan historia).

Fler cyklister, nu även i Nyköping

11 procent fler cyklister i Nyköping 2011 jämfört med året innan.

Det rapporteras ofta om att cyklingen ökar i de flesta städer runt om i landet. Mina tidigare iaktagelser kring Nyköping har varit ganska pessimistiska om cyklingens utveckling. Tidigare år har jag inte kunnat skönja någon ökning i antalet cyklister, att döma av kommunens cykelstatistik. Cyklandet har legat på en konstant nivå, ja det har till och med varit ett litet tapp.

Men nu är det dags att hissa flaggan i topp. Nu har så kommunen redovisat 2011 års cykelräkning för våren, och jämfört med 2010 så syns en ökning av antalet cyklister.

Totalt räknades 7459 cyklar den 26 maj 2011. Motsvarande räkning 27 maj 2010 fångade 6714 cyklar.  Plus 745 cyklar vilket är en ökning på cirka 11 procent.

Siffrorna på de olika mätpunkterna varierar rätt kraftigt. På några ställen är det färre cyklar än året innan, på några ställen en rejäl uppgång. På Stockholmsvägen nästa tre gånger så många cyklar 2011 jämfört med 2010. Var det någon skola som hade skolutflykt den dagen? Inte så ovanligt i maj.

Arnöleden är den enskilda mätpunkt borde vara pålitligast. Det finns nämligen bara en cykelväg till Arnö. Övriga mätpunkter finns på ställen där det finns alternativa vägar. 589 cyklar 2010, 653 2011. Plus 64 cyklar. Plus nästan 11 procent.

Naturligtvis finns det en viss osäkerhet i sådana här siffror då cykelräkningen är väderberoende. Har man otur är det ett rejält regnväder ena året, och strålande sol nästa, vilket kan påverka siffrorna rejält åt ena eller andra hållet. 

Jag kollade väderhistoriken på Klart.se. 26 maj 2011 regnade det cirka 1,7 mm och medeltemp var 11,3 grader. Den 27 maj 2010 regnade det 0,1 mm regn och medeltemperaturen var 11,7 grader. Alltså lite mer regn 2011, vilket borde dra ned siffrorna lite. Detta ger stöd för en tolkning, som att ökningen under 2011 verkligen är en ökning av cyklingen rent allmänt.

Om det sedan betyder färre bilar på våra gator är väl en annan sak. Men man kan väl hoppas att åtminstone hälften av de 745 tillkommande cyklisterna var f d bilister. Cirka 350 färre bilresor. Det är också något att fira.

Punkteringar och grus, ytterligare en aspekt

Har nu bloggat om punkteringar och eventuellt samband med vasst grus för halkbekämpning. Från kommunens tekniska division, där jag har kontakter, får jag påpekandet att risken för punktering ökar om man grusar och det inte finns snö. Är asfalten hård och gruset vasst ökar ju risken för inträngning i däcket.

Sådana var förhållandena i december och en bit in i januari här i Nyköping, så det kan förklara en del av alla punkteringarna i början av vintersäsongen.

Men som sagt. Bra punkteringsskyddade däck är ett måste. Tack och lov finns dock ett bra utbud av sådana i cykelfackhandeln. Men en del cyklister har gamla hojar med gamla däck, och jag tror knappast att stormarknadernas lågpriscyklar är utrustade med punkasäkrade däck, för de kostar en slant extra. Men den merkostnaden är absolut värd att ta, för finns det något surare än punktering?

Fel, det har blivit fler punkteringar

I förra veckan bloggade om att Nyköpings kommun verkar börjat använda ett grus - för halkbekämpningen - som är mer skonsamt mot däcken. Men där hade jag nog fel. Har nu pratat med en av stadens cykelhandlare, Robert Holmér, som driver Jacks cykel. Och hans bild av nuvarande grus är annorlunda än min. Och han borde veta, med tanke på alla kunder han möter.

Det har varit lugnt på punkteringsfronten i cirka tre år, men denna vinter har varit en katastrof. Markant många fler punkteringar bland kunderna, och orsaken är att mer aggresivt grus, är Roberts uppfattning.

Så kommunen har all anledning att titta över vad det är för gruskvalitet som hamnar på cykelbanorna. Och som cyklist bör man förstås titta över sina däck. Gamla torra slitna däck är ju rena självmordet i sammanhanget, jämfört med nya fina punkteringsskyddade däck.

Färre punkteringar med annat grus?

Numera en ovanlig syn (åtminstone för bloggaren).

Tidigare vintrar har många av Nyköpings cyklister haft jättebekymmer med punkteringar på grund av det krossgrus som kommunen använder förhalkbekämpningen. Gång och cykelbanor täcktes med sylvassa småstenar, som sedan trängde in i cykeldäcken. Det gav massor av punkteringar, och det var säkert en och annan cyklist som gav upp i frustration över detta.

Cyklisterna blev förstås förbannande och hörde av sig till kommunen, och skrev ilskna insändare i tidningen. De ville ha tillbaka naturgruset för halkbekämpningen, efter som det inte alls är lika vasst.

Nu verkar dock det här problemet hamnat bakom oss. Inte så att det sandas med naturgrus, men Nyköpings kommun uppger att man bytt kvalitet på krossgruset. Man använder ett grövre krossgrus, som mer upplevs som naturgrus, och förhoppningsvis är skonsammare mot däcken.

Vi kan inte förvänta oss att kommunen använder naturgrus, det är helt enkelt en begränsad resurs, som man inte får använda hur som helst. 

Ansvaret för kanske inte heller enbart vara kommunens. Som cyklist har man också ett ansvar att ha ordning på hojen. Har man en misskött cykel med gamla torra slitna däck får man räkna med punkteringar. Väljer man istället att byta däck i tid, och dessutom kosta på sig lite dyrare, men punkteringsskyddade däck, så är risken för punktering ordentligt reducerad.

Av någon anledning har jag inte drabbats av punkteringar som misstänks bero på det vassa krossgruset. Och det kanske just beror på att jag haft bra däck på mina cyklar. På vintern cyklar en moutainbike med grova däck, och sommarcykeln är numera utrustad med punkteringsskyddade däck. De senare är inte någon absolut garanti mot punkteringar, men min erfarenhet är att de blivit betydligt färre punkteringar.

Hade kontakt med en annan av Nyköpings cyklister, som haft en del bekymmer med krossgruset. Numera har han punkteringsskyddade däck, och det har blivit mycket mindre bekymmer. Säkert har kommunens byte av gruskvalitet gjort sitt.

Fler punkteringar på vintern är knappast något att oroa sig för, åtminstone inte om man har en cykel med bra däck. Det är min slutsats.

Frågan är då, vad tycker andra cyklister i Nyköping. Har det blivit färre punkteringar vintertid?