CO2-utsläppen bara ökar...

Läser i tidningen idag om de ständigt ökande koldioxidutsläppen, som med största sannolikhet bidrar till att höja jordens medeltemperatur. Aldrig har världens koldioxidnivåer ökat så snabbt som idag. Det är helt hysteriskt, vi i de rika länderna vägrar att inse och erkänna, och framför allt ompröva, våra livsstilar med hög energiförbrukning och påföljande stora utsläpp.

Detta är så märkligt, hur föräldrar, mor - och farföräldrar fortsätter med det som är så skadligt för klimatet, och som kommer att dra deras barn och deras barnbarn i fördärvet. Vi fortsätter med långa flygresor, massor med bilåkande, vi vräker i oss kött, för att ta de värsta klimatbovarna. När ska vi se sanningen i vitögat? Är det när polarisarna har smält och havsnivåerna stigit flera meter, när vi har fått medelhavsklimat i Sverige, och miljontals klimatflyktingar vill hitta en fristad i Sverige? Men då är det för sent...

Jag önskar att jag en dag istället kunde läsa om en massiv ökning av antalet cyklar. Inte så att cyklingen skulle lösa den annalkande klimatkrisen, men vi skulle definitivt ge ett bidrag till mindre utsläpp. Vi cyklister är en del av en mångfald lösningar som behövs. Jag är stolt över att tillhöra den rörelsen, som kämpar för en bättre miljö och för fler cyklar! Jag vet att det finns många eldsjälar runt om i landet som slåss för dessa frågor. Fortsätt kämpa!

/Björn Åslund

Varför blir inte nya cykelvägen klar?

Arnö Strandväg cykelbana, nästan färdig. Inget har hänt sedan i somras.

En bra princip är att först göra de investeringar som ger mest nytta.

En väg som många har nytta av bör väl byggas före en väg som betydligt färre kommer att använda.

Här i min stadsdel Arnö, Nyköping, kan vi se ett exempel på det motsatta. Här bygger kommunen först klart den cykelbana som bara ett fåtal kommer att använda, jag tänker på cykelbanan längs nya Strandstuviksvägen. Den går till villaområdet Örstignäs rätt långt från stan, dit så gott som alla redan åker bil (avståndet till stan cirka 6-7 km).

Däremot cykelvägen Arnö Strandväg har länge legat halvfärdig, i väntan på asfalt och belysning. Den går jättefint att cykla på under barmarkssäsongen. Varenda gång jag cyklar här möter jag cyklister och gående där redan nu. Det fina med Arnö Strandsvägs cykelbana är att många Arnöbor får lite kortare till stan, och slipper dessutom en seg uppförbacke. Även eventuella cyklister till Örstignäs skulle få en trevlig genväg.

Den är så bra, så den skulle kunna locka nya cyklister! Men ändå så är det den nya cykelbanan till Örstignäs som prioriteras, fast den inte tillför alls lika mycket cykelnytta.

Vad är då problemet? Jag ringde kommunens tekniska division, och fick fatt i rätt tjänsteman, och fick faktiskt ett vettigt svar. Jo, dröjsmålet med Arnö Strandväg beror på de speciella markförhållandena i området, som är på en gammal åker intill stranden. Kommunen inväntar att marken ska sätta sig och stabilisera sig. Framåt nästa sommar blir den nya cykelvägen troligen färdig, var beskedet.

Björn Åslund

Är verkligen brist på p-platser problemet?

Bilden visar inte Nyköping, men jag tror ni bloggläsare fattar...

Rätt ofta hör man klagomål över att det är så svårt att parkera bilen i Nyköpings centrala delar.

Är det verkligen brist på p-platser? Kanske är problemet att det är väldigt mycket av något. Bilden ovan ger ett visst humm, om vad som är problemet. Att många väljer ett färdmedel som kräver väldigt mycket gatuyta, dels för att köra, dels för att parkera. Nyköping får fler och fler innevånare, men vi kan knappast klämma in fler bil-parkeringar i stan.

Förslag till lösningar finns, om fler bilar är önskemålet (kanske det är så, vi vill ju så gärna ha tillväxt...). Från kommunen finns planer att bygga ett p-hus strax utanför centrum, bakom Västra Viadukten. Men vad kostar ett sådant bygge, och vad blir p-avgifterna om bilisterna måste betala en p-avgift som täcker bygget och driften ekonomiskt? Inte många bilister kommer att tycka den p-biljetten är prisvärd. Att subventionera bygget och p-platserna via kommunalskatten är helt orimligt. Biltrafiken och bilisterna måste självklart bära sina kostnader. Att vältra över dessa kostnader på skattekollektivet innebär ju en smygbeskattning som drabbar alla som klarar livet bra utan bil.

Att få fler på 2 hjul, skulle vara en lösning.

/ Björn Åslund

Trampa vidare trots vinter?

Min vintercykel är redo!

På morgnarna är kvicksilvret nere och under nollstrecket. Vintern står för dörren, och det börjar redan bli glesare på cykelbanorna. Och än glesare blir det när snön verkligen kommer.
Men behöver det verkligen vara så?

Visst finns det vinterdagar när det är riktigt motigt att cykla. Om det blåser 10 sekunders motvind och snön vräker ned i ansiktet krävs det både motivation och kondition. Likaså om man sätter sig på cykeln kl 5 på morgonen, och cykelbanorna ännu är oplogade. Då är det tufft.

Men jag har cyklat många vintrar i Nyköping, och mina erfarenheter är att det borde fungera för de allra flesta, åtminstone kortare sträckor (upp till 5 kilometer). Det går inte klaga på att cykelbanorna plogas dåligt. Nyköpings kommuns snöröjare gör ett riktigt bra jobb för oss cyklister.

Däremot kan det vara moddigt och svårframkomligt på många av stadens centrala gator. Orsaken är helt enkelt att gatorna är trånga och de parkerade bilarna många, vilket gör det svårt för snöröjningen.

För att vintercyklingen ska bli njutbar och säker hänger också på din utrustning.

Själv har jag en mountainbike med grova däck och många växlar som vintercykel, vilket är oslagbart när det är moddigt och uselt plogat. Den tuggar sig igenom det mesta, även om man ibland får ta i. Andra cyklister använder dubbade däck på vintern, då de är rädda för isfläckar. Själv undviker jag dubbar då de har rykte om att göra cyklingen tung. Min mountainbike rullar faktiskt riktigt lätt, trots sina grova däck.

Skaljacka med huva som kan dras över huvudet behövs är ett måste, åtminstone när det snöar. Och så en halsduk, finns det något värre än kalluft som viner mot halspartiet. Brrr....

Men som sagt, vissa dagar är vädret alltför eländigt, så det inte funkar med cykeln. Då har vi stadbussarna, och visst finns det dagar när man kan bilen.

Man väljer alltså färdmedel efter resebehov och yttre omständigheter. Källsortering av resan, är ett begrepp jag stött på. Alltså inte bilen slentrianmässigt till allt. Ungefär som man inte använder hammaren till allt, man väljer mellan olika verktyg beroende på vilken uppgift som ska lösas. Svårare än så är det inte.

Björn Åslund

Dusch och bättre cykelbanor ska locka bilisterna

Vad kan få oss att cykla mer till jobbet? En del intressanta svar
hittar vi i en s k CERO-analys som Nyköpings kommun har genomfört.

CERO-analysen ska vara ett stöd för hur kommunen kan sänka sina
koldioxidutsläpp och samtidigt måna om sin personal. Det handlar mest
om hur personalen ska kunna resa mer hållbart, och minska utsläppen
från sina resor.

Analysen grundar sig på undersökningar och enkäter med
kommunanställda. Det finns en mängd intressanta svar som visar hur det
står till med arbetsresorna, och tjänsteresorna.

CERO-arbetet är tänkt i att utmynna i åtgärder, där man tar de enklast
tillgängliga och mest ekonomiska åtgärderna först.

Här lyfter jag fram de svar som kan visa på möjligheterna att öka
andelen cykling, och även minska bilåkandet.

Till att börja med kan det konstateras att kommunens anställda resor
till och från jobbet alstrar en väldig trafik. De reser årligen 2
miljoner mil, vilket motsvarar cirka 550 varv runt jorden. Bilarna tar
merparten av detta, 73 procent av trafikarbetet. Cykel och gång tar
cirka 8 procent av trafikarbetet. 23 procent av medarbetarna tar
cykeln någon dag i veckan till arbetet.

Om vi tittar på orsaken till val av färdmedel till arbetsresorna
hittar man en del som är värt att notera. Bland bilisterna är det
främst "tidsvinst" som anges som skäl till val av färdmedel, cirka 38
procent väljer bil för att tjäna tid. "Bekvämlighet" ligger på cirka
15 procent bland bilsterna.

Så tittar vi på cyklisterna. Här är det "hälsoskäl" som är den
dominerade förklaringen, cirka 45 procent tar cykeln av denna orsak.
Cirka 17 procent väljer cykeln för "tidsvinst" och 14 procent av
"miljöskäl". Bland dem som går är också "hälsoskäl" det viktigaste
skälet.

Analysen tittar på orsaker till varför man tar bil till jobbet, för
att kunna se vilka möjligheterna är att välja andra transportmedel.

Till att börja med framgår att många medarbetare som tar bilen har 0-5
km till arbetet, en sträcka som man lätt kan cykla.

Man har ställt frågor vad som skulle kunna få den anställde att avstå
från bilresandet till arbetet? Bättre kollektivtrafik verkar vara mest
attraktiva alternativet att avstå bilen. Bättre förutsättningar att
cykla kan få 6 procent av dem som åker bil till jobbet fem dagar i
veckan (största gruppen), att byta färdmedel. 17 procent av dem som
använder bil en gång i veckan kan tänka sig att byta till cykel med
bättre förutsättningar.

Vad är då bättre förutsättningar för cykel? Enligt analysen är det
bättre utbyggda cykelbanor och om det fanns duschmöjligheter på
arbetsplatsen.

Analysen är något svårtolkad, men leder fram till att cyklandet
sannolikt skulle kunna öka med incitament, som hälsotävlingar,
kampanjer och cykelservice vid arbetet.

Kommunestyrelsen har tagit beslut om att låta kommundirektören ta fram
en genomförandeplan, för de förändringar som analysen pekat på.

Det kan noteras att kommunen har en klimatstrategi från 2007 för
transportsektorn, med bl a mål om ökat bussåkande och fler cyklister.
Antalet cyklister ska då öka med 10 procent mellan 2008-2012.

Det vore synd om en sådan ambitiös analys bara hamnade i en pärm. Här
finns många intressanta förslag som skulle kunna leda till med
cykling, mer kollektivresande, och förhoppningsvis mindre beroende av
bilar.

Björn Åslund