fredag 25 februari 2011

Cykelhandlare Jimmy Bjöörn: “Bygg säkrare cykelparkeringar”


Oron för cykelstölder gör att en del tvekar att välja cykeln i Nyköping, anser cykelhandlare Jimmy Bjöörn. Det krävs bättre cykelparkeringar, gärna inhägnade och låsta tycker han.

Jimmy Bjöörn är cykelhandlare i tredje generationen. Firman grundades av hans farfar på 1941 i Oxelösund, men 1946 flyttade den till Nyköping och tog namnet “Bjöörns cykel”. Här har många Nyköpingsbor inhandlat sina tvåhjuliga fortskaffningsmedel. År 2010 såldes runt 1000 cyklar här, vilket är en ökning om han ser tio år tillbaka, då firman sålde ungefär 800 cyklar om året.

- Det cyklas nog mer här i Nyköping än för tio år sedan, men även bilarna har ökat i antal, konstaterar han.

Anledningen till att vi intervjuar Jimmy Bjöörn är förstås att man som cykelhandlare har god inblick i hur staden fungerar - och inte fungerar - för cyklister. Han möter varje år en mängd kunder vars berättelser ger konkreta och bra exempel på saker som skulle kunna förbättras, och därmed också sänka ribban för att välja cykel för förflyttningarna.

Att det åks en hel del bil i Nyköping, och inte så mycket cykel i jämförelse med andra städer, är han medveten om. Jimmy Bjöörn tror bilen väljs mycket för bekvämlighetens skull, även om det i en del fall faktiskt kan gå fortare att cykla, åtminstone på kortare sträckor inom staden.

Samtalet kommer att handla en del om cykelstölder. Enligt Jimmy Bjöörn stjäls det en hel del cyklar i Nyköping, och han får ibland reaktioner på detta från kunder:

- Jag möter en del kunder som har inställningen att cyklar bara stjäls. Då vill de inte kosta på sig en fin cykel, de väljer en billig eller begagnad cykel.

Han kan peka ut några stöldutsatta platser i Nyköping; tågstationen, busstationer och kring skolorna. Vid Nyköpings lasarett stals tidigare mycket cyklar, men där har man ordnat ett låst och inhägnat område för cyklarna, vilket gjort att stölderna blivit betydligt färre.

- Det försvinner faktiskt en del cyklar under dagtid vid skolor. Det är ingen som reagerar om någon lyfter iväg en cykel och hakar den på en bil. Man kan ju tro att det är en förälder som hämtar sitt barns cykel.

Hans förslag för att motverka cykelstölder är en annan typ av cykelställ. De ska vara utformade så att man kan låsa fast ramen, inte bara framhjulet, med bygellås eller slanglås. Det kunde ordnas av kommunen på de mest utsatta cykelparkeringarna på stan.

Nyköpings kommun sköter cykelbanorna bra med plogning och sandning, är vår erfarenhet. Men kommunens val av material för halkbekämpning, en form av vass stenkross, ger klart ökad risk för punktering, anser Jimmy Bjöörn. Och punktering är som bekant ett surt irriiationsmoment för cyklisten

- Störst risk för punktering är det när snön precis smält undan och innan man hunnit sopa upp gruset. De vassa stenkrossen letar sig in i däcken, och vi får in klart fler punkteringar.






Punkasäkra däck!


Om nu inte kommunen kan hitta bättre halkbekämpningsmaterial, så är cykelhandlarens lösning att erbjuda kunderna punkteringssäkra däck. Bloggaren själv har goda erfarenheter av den typen av däck, de är ingen fullständig garanti mot punktering, men håller betydligt bättre än vanliga däck. Merkostnaden för punkteringsäkra däck är cirka 120 kr/styck hos Bjöörns cykel.

Hur ser han då på behovet av förbättringar i Nyköpings cykelbanor? Jimmys svar utgår från sin egen närmiljö, han bor i Bergshammar några kilometer väster om stadens yttre gräns. Dit går en tvåfilig landsväg med vägrenar, med högsta tillåtna hastighet 70 km/tim.

- Det är bara cykelbana på delar av vägen dit ut, kanske halva vägen. Det finns en del som vill kunna promenera och rulla barnvagn här också.

Ett speciellt orosmoment för de oskyddade trafikanterna på Bergshammarvägen är provkörningen av bilar. Det finns en rad bilfirmor i området, och en del av provförarna gasar på alldeles för mycket utan hänsyn till fartgränser och oskyddade trafikanter på vägrenen.

Cykelfärden från Bergshammar in till stan innebär också passage över Västra viadukten. Här tvingas cyklarna och cykelbana korsa den livliga biltrafiken. Någon bra lösning tycks inte i sikte ännu.

- Man ska inte behöva korsa hårt trafikerade vägar. I en del fall är cykeltunnlar under bättre, säger han och konstaterar att sådana finns redan på några ställen i Nyköping.

Cykelbanor från Nyköpings småorter är något Jimmy Bjöörn tror skulle få fler att välja cykeln, även om avstånden är rätt långa, över en mil. Ett exempel är Stigtomta; där man vid cykling in till Nyköping tvingas hålla till godo med vägrenarna på en väg med 90, och där många gärna kör ännu fortare. Där skulle det vara bättre med en separat cykelbana, anser han.

måndag 21 februari 2011

Östra Storgatan till gående/cyklister!



Troligen är denna syn snart historia.

SN (bara papperstidningen) toppar idag med förslaget om att göra gågata av Östra Storgatan. I tidningen presenteras förslaget uppbackat av några privatpersoner. Detta ska utreds ordentligt av kommunen.

Nu är förslaget om gågata, och förstås cykelgata, inte riktigt någon ny tanke. Den har tidigare väckts bland annat från politiskt håll, men man har tidigare inte vågat driva frågan riktigt. Antagligen har politikerna varit orolig att stöta sig med de många bilisterna, och även med affärsidkare på Öster som också sitter fast i föreställningen om vikten av bilarnas framkomlighet.

Mycket talar dock för att denna gång kan det bli verklighet med gång/cykelgata av Östra Storgatan. Det finns gott om erfarenheter av de vinster man gör av att centrala gator befrias från bilar, och ges åter till människor. När bilarna försvinner så blir gatan mycket attraktivare, vilket lockar till att etablera butiker, restauranger och serviceinrättningar. Det är bara att gå till vår egen Västra Storgata, som varit gågata i många decennier. Det har gjort att Väster fått en speciell karaktär, med mycket butiker, som är enkla att nå för cyklister och gående. Bilisterna har anpassat sig till detta, och det fungerar alldeles utmärkt.

På samma sätt lär Östra Storgatan med omgivningar också anpassas till att bli gång och cykelgata. Det kan ta ett tag innan allt fungerar optimalt, men så småningom kommer det vara en självklarhet att Östra Storgatan är bilfri.

Säkert kommer en och annan bilist att knorra i början över förändringarna. Men det väger lätt mot att gatan nu blir lockande för alla. Cyklisterna kommer fram ända till dörren utan att behöva irritera sig på att bilarna i bakhasorna. Gående kan gå utan fundera över var bilarna är. Vi törs låta barn och ungdomar ge sig ut på egen hand på stan, eftersom oron för biltrafiken minskar.

Jag vurmar lite extra för cyklisternas intressen. Med Östra Storgatan som gång/cykelgata får vi ett bra cykelstråk genom hela centrala Nyköping, vilket naturligtvis blir ett plus för att få Nyköpingsborna att välja cykeln lite mer för de dagliga resorna. Bilister som sätter sig på cykeln lär förvånat upptäcka hur smidigt det är att ta sig fram på 2 hjul i Nyköping.

tisdag 15 februari 2011

Cykelhandlare Robert Holmér: "Fler skulle cykla med bättre snöröjning"



Cyklparkeringarna snöröjs dåligt konstaterar Robert Holmér.

Nyköpings cykelbanor snöröjs för det mesta bra om vintern. Men i övrigt är det mycket brister i snöröjning, som gör cyklandet vanskligt om vintern. Med bättre vinterväghållning skulle säkert fler cykla. Saltning av cykelvägarna för att hålla undan isbark, är ett förslag från cykelhandlaren Robert Holmér.

Jacks cykel har funnits sedan 1959 i Nyköping. Länge drevs det av Jack Holmér, men nu är det sonen Robert Holmér som basar för företaget.

Robert är utan tvekan en cykelentusiast. Han cyklar själv nästan alltid. Inom staden är bilen bara för undantag, som när tunga saker ska transporteras. Robert är fylld av synpunkter på hur Nyköping ska kunna bli en bättre stad för cyklisterna. Välformulerat och genomtänkt kan han argumentera för olika förändringar som skulle göra stadens cykelliv lite lättare. Mycket är förstås uppslag han fått genom prat med kunderna.

Först frågan varför Nyköpingsborna cyklar så lite:

- Bekvämlighet spelar in. Man vill inte bli svettig eller rufsig i håret. Men jag tror många ljuger lite för sig själva, de inser att de borde cykla av hänsyn till ekonomi och hälsa.

Att verkligen börja cykla kan vara svårt för inbitna bilister. Det behövs en rejäl kick för att komma igång. Men det går, menar Robert och drar ett exempel:

- En av mina kunder är en chaufför, som blev av med körkortet och blev arbetslös. Han hade inte cyklat sedan han var ung, men blev nu tvungen att cykla för att kunna ta sig fram. Han hade inget val, men upptäckte verkligen att det fungerar med cykeln. Nu kör han Vätternrundan och är extremt vältränad.

Själv trodde han höjda bensinpriser som svider i plånboken skulle locka fler ta cykeln, men någon tydlig reaktion har han inte sett. Han säljer ungefär lika många cyklar per år. Något som ökar är dock kundernas intresse av att få bra service på cyklarna.

- De senaste åren har synts tydligt att kunderna kostar på service. Idag vårdar man sin cykel. Det är skillnad mot 90-talet då vi mest sålde nytt.

Han konstaterar dock att renovering och lagningar av gamla cyklar pekar på en rädsla för stölder och förstörelse. De som cyklar till busstationen och centralstation, och andra centrala cykelparerkingar vågar inte ha en snygg och fräsch hoj, som det är en större förlust att bli av med.

- Ska vi få folk att ställa bilen och pendla med tåg, så måste man kunna låsa cykeln på ett vettigt sätt. En bevakad cykelparkering vore det bästa, säger Robert och hänvisar till att sådan finns och funnits i flera större städer med mycket buss- och tågpendlare. Robert har haft frågan upp med kommunen, men inget har hittills hänt.

Frågan vilar förmodligen i väntan på Nyköping ny resecentrum som ska samla buss och tågtrafik på en plats. Planarbetet pågår för resecentret, så här måste cykelintressena bevakas, så att det blir tryggt att lämna ifrån sig cykeln.

Det verkar som en naturlag att cyklisterna blir färre på vintern. Men kylan ska egentligen inte kräva att man avstår från cyklandet. Robert menar att det inte är brist på väl fungerande vinterutrustning. Det finns bra kläder som fungerar i ett kallt klimat, och numera även värmande mössor som passar under cykelhjälmen.

Hindret för vintercyklingen tycks främst handla om snöröjning. Som flitig cyklist har Robert bra koll på hur det har fungerat. Och det är minst sagt ett blandat betyg. De separata cykelbanorna har för det mesta varit välplogade i vinter, men det finns ändå en rad brister i snöröjningen som bidrar till att många avstår cykeln. För cyklarna lämnar ibland cykelbanorna och hamnar på det övriga vägnätet.

- Snöröjningen på innerstadens gator har varit en katastrof i år. Det är värre i år jämfört med förra vintern som också var svår.

- Man plogar för sent och tar inte bort snön innan den packas hårt.

Höga vallar och stora drivor som plogats ihop vid korsningar och övergångar mellan väg och cykelbanor, är ett annat störningsmoment, anser Robert.

- De här drivorna i korsningarna gör att cyklisterna inte syns, det är en trafikfara.

Sedan har han noterat bristen på samordning mellan olika vägansvariga. Ett riktigt trist exempel som han sett fler gånger är vägverket som plogar väg 53 mot Eskilstuna. I stadsdelen Oppeby har man då plogat så 53:an så ordentligt så att snön sprutat upp gå gång- och cykelvägen, så den blivit oframkomlig.

Robert konstaterar att cykelparkeringarna alltför ofta är översnöade, de röjs sällan trots att det borde vara ett snabbt jobb att utföra med de maskiner som används.

Han vill tycker ambitionsnivån för vinterröjningen ska höjas. Han drar sig inte för att ta till ett radikalt förslag, att skulle kommmun ta till salt för att hålla undan den spåriga isbark som bildas efter tö, och som tidvis kan göra cyklandet osäkert och vingligt.

- Även gående skulle ha glädje av detta, menar Robert som dock är medveten att saltet kontroversiellt då det är skadligt i naturen.

-Men jag tror nyttan överväger nackdelarna. Får vi fler som ställer bilen och börjar cykla är mycket vunnet, anser han.

Betyget för Nyköpings cykelvägnät blir “hyfsat”, även om han beskriver situationen för cyklister i innerstaden som “lite rörig”. Han skulle gärna se ett mer tydliga cykelvägar på en del utvalda ställen i Nyköping, åtminstone där de korsar bilvägar. Det skulle höja cyklisterna status och gör dem synligare i trafiken. Han blickar mot Danmark där man ofta har en tydlig rödfärgad beläggning som gör att bilister blir varse att här färdas cyklar.

- Så jag vill ha en lagändring, så att cyklister i korsningar och vid överfarter blir likställda med gångtrafikanter på övergångsställe, så att bilisterna alltid ska väja för cyklisterna. Dagens regler för cyklister gör det rörigt, anser han.

söndag 6 februari 2011

Rekordmånga cyklar i sommar?

Dyr soppa, som kan bli ännu dyrare.

Jag vet inte om det finns en direkt koppling mellan dyr bensin och ökat intresse för cykling, men något samband borde det finnas. I alla händelser har vi den märkliga situationen på oljemarknaden, att oljepriset är högt (nu nära 100 dollar) trots att konjunkturen är vacklande i stora delar av världen och att det inte är “driving season”, i klartext sommar när folk kör mycket bil. Bensinpriset ligger på en relativt hög nivå, på många mackar över 13 kr/litern.

Blir det fart på världskonjunkturen så lär efterfrågan och priset pressas uppåt. Det är dock osäkert om konjunkturen skuttar igång på allvar, eftersom ett ökad oljepris också kan dämpa den.

Mer sannolikt som drivkraft mot högre bensinpris är sommarsäsongen, som regelmässigt pressar upp priset på grund av hög efterfrågan.

Dyr bensin skulle kunna vara ett skäl till att ersätta en del kortare resor med cykel. Resor på några kilometer inom Nyköping kan enkelt flyttas över till cykeln. Frågan är dock om de inbitna bilisterna i Nyköping kan bli så hårt pressade av dyr bensin att de flesta börjar cykla. Sannolikt kommer flertalet fortsätta tanka och köra som vanligt, även om det innebär stora ingrepp i plånboken. Åtminstone på kort sikt.

Men det räcker med att 5-10 procent av bilisterna ställer bilen ofta för korta resor, för att det bli ett tydligt tillskott av cyklister.

Frågan bilister som mer eller mindre tvingas till cykeln på grund av höga bensin/dieselpriser har också en långsiktig dimension. Peak oil - alltså den tidpunkt där världen passerar toppen av oljeproduktion - kan redan vara passerad. Sannolikt är det peak oil - global oljebrist - som pressar upp priserna, och det kommer att accentueras under de kommande åren. DN.se har försökt att få kläm vartåt det lutar med oljepriserna.

Det kommer att bli allt dyrare att tanka och köra bil på lång sikt. Sannolikt väntar en rejäl tillväxt av cyklingen framöver. Om floden av bilar, blir en flod av cyklar, blir det trångt på våra cykelbanor! Kanske dags att börja planera och bygga för denna framtid, istället för att bygga vägar, parkeringsplatser och externa handelsplatser, vilket bara är en fortsättning på den återvändsgränd som det totala bilberoendet är.

tisdag 1 februari 2011

Nyköping åter till cyklisterna... (del 3)

HUR FÅ NYKÖPINGSBORNA ATT VÄLJA CYKELN

Nu kommer vi till den verkliga utmaningen, hur får vi Nyköpingsborna att lämna bilen och sätta sig på cykeln. Min bil är min borg, så är det för många Nyköpingsbor (egentligen, min bil är min boja, som jag är fast vid). Sålunda räcker det knappast med att bygga fler cykelvägar, det kommer inte att bli en lavin av nya cyklister. För valet cykel som färdmedel börjar inte på en ny cykelbana, valet cykelresa börjar som en aktivitet i ditt huvud. Idag är de grå oftast bara kapabla till tanken att bara sätta sig i bilen. Förmodligen är det inte ens en tanke, man bara ska uträtta ett ärende och tar då bilen utan att reflektera. Det är en vana, som man lagt sig till då den i stora drag fungerar. Därför omprövar man den inte.


Cykelinspiration från Malmö. Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

När man på allvar börjar omforma Nyköping till en cykelstad, så måste det tydligt in i folks medvetande, så att tanken på cykeln blixtrar till ordenligt då och då. Då måste vi jobba med marknadsföring och attityder på många plan för att förändringen ska komma. Antagligen är det frånvaron av sådana insatser som gjort att kommunens cykelsatsningar hittills gett så magert resultat.

Det är Nyköpings Tekniska division som bygger och underhåller vägnätet och ansvarar för den cykelvision som finns. Där tar man upp information och marknadsföring, men det känns inte särskilt visionärt, när man ska öka cykeltrafiken med kampanjer för hjälmar och hälsa. Hälsa är i och för sig en positiv egenskap, men det för tankarna lite åt präktighetshållet, åt rårivna morötter och sallad, vilket knappast lockar fler till cykling.

Cyklingen är laddad med andra värden på plussidan, som nog känns lite roligare att lyfta fram; det handlar om frihet, bekvämlighet, framkomlighet och oberoende. Sånt som verkligen kan locka. Cykling i sina bästa stunder kan vara riktigt häftigt, när du susar fram i ett lätt nedförslut, med vinden i nacken, vårblommarna kantar vägen och du har solen i ansikten. Kanske på väg till någon du tycker om. I kontrast till allt detta känns kampanjer för cykelhjälmar väldigt platt, det lockar inte fler att cykla - definitivt inte - snarare tvärtom gör tvång och krav på hjälm bara tröskeln högre.

Jag citerar bloggen Cycleville

Glöm siffror från undersökningar och glöm vad experter säger om de konkreta fördelarna med cykling. Skjut in dig på känslor. Visa dem en ny värld inte utifrån siffror utan med bilder, texter och berättelser om människor som lever med cykeln i en miljö där den är en del av kulturen.
Det går långt mycket djupare än hårda fakta. Kom ihåg att vi människor i högre grad än vi är medvetna om fattar beslut utifrån våra känslor.


Jag vill alltså se härliga positiva livsbejakande bilder av cyklister, som kan sprida den härliga känslan av cykeln när det är som bäst. Kanske med väldigt korta texter som berättar om den enskilda cyklisten. Själv hoppas jag kunna bidra med sådana vittnesmål här på bloggen.

Med en seriös satsning på cykelinfrastruktur och cykelkultur är det nog inte förmätet att skapa epitetet Cykelstad Nyköping, som man arbetar in. Tänk stortavlor med bilder vid Nyköpings (bil)-infarter och inne i stan som ska göra folk uppmärksammade på att här är cyklisten kung. En snygg och tuff logo som kan användas när man vill.
Vad har vi då mer, som kan få cykeln att synas och hamna högre i Nyköpingsbornas medvetande så högt att den överskuggar bilen?

En verkningsfull metod att verkligen få folk att välja cykeln, är att lyfta fram den livsstil som följer med cykeln. Det handlar om enkelhet, det handlar om att känna sig fri och oberoende, visar erfarenhter från Danmark.


Trevligt tillsammans på cykeln. Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

Om vi lyckas få Nyköpingsborna i gemen att sätta sig på cyckeln kan vi få en radikalt förvandlad stad, jag tror en gladare och vänligare stad. Det ger förändringar som lär uppskattas av de flesta. När cykeln ersätter bilen så ändras tempo och atmosfär i staden. Med cyklar blir det mindre avstånd mellan människor. När vi cyklar hinner vi ser våra medtrafikanter, ibland cyklar vi tillsammans med vänner och bekanta som vi stöter på. Vi får tid att småprata.

Det finns ett begrepp kallat social spridningseffekt, alltså att många beteenden sprider sig genom att vi kopierar vad andra göra. Kan tänka mig att den utbredda bilanvändningen är en effekt av social spridningseffekt. Vi ser att grannen åker bil till alla sina ärenden, vilket visar att det är ett social accebtabelt sätt att transportera sig. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig vad som händer om de flesta grannar cyklar, eller kanske tar bussen. Det skulle naturligtvis sprida sig, kanske inte till alla för en del behöver verkligen bilen, men när många cyklar kan det mycket väl leda till att fler blir inspirerade att hänga på.

Att få igång den här sociala spridningen är förstås en utmaning. Det ska ju till en rejäl förändring för att cyklisterna ska bli synliga, så att de blir många, och drar med sig fler. Det går inte av sig själv. En tänkbar väg är att försöka locka fram cykelambassadörer på arbetsplatser, i föreningar och andra sammanhang. Att försöka hitta personer som är villiga att börja cykla, och helst också prata cykling lite med sin omgivning, så att det blir tydligt. Det bästa vore att cykelambassadörerna är mer eller mindre halvkända nyköpingsbor. Kanske våra cykelhandlare kunde sponsra ett antal cykelambassadörer, de borde vara intresserade av det som kan sätta Nyköping på 2 hjul.



Vem kan motstå att cykla? Bilden är hämtad från bloggen Malmö/Lund Cycle Chic.

Det vore också bra med en tydlig vision vad en tydlig omvandling från bilstad till cykelstad kan innebära. För att få en föreställning vilken omställning det blir och vad det kan innebära, kanske i första hand vinster. Den ska spridas till alla som är med och utformar staden, till alla som har inflytande över stadens utveckling. De måste vara medvetna om att Nyköping - om vi så vill - är på väg att bli en riktig cykelstad. Med den i bakhuvudet ska kan den påverka en mängd stora och små beslut, kring etablering av handel, utformning av byggnader och gemensamma anläggningar (kanske det blir riktigt bra cykelparkeringar).

Denna vision om vinsterna och förändringar måste kommuniceras från kommunen, om man vill att visionen ska bli verklighet. Kommunalråd och andra kommunpolitiker måste lyfta denna positiva stads- cykelvision i alla relevanta sammanhang. Tala om den, diskutera den, för det kommer att bli frågor, och säkert en tämligen upprörd debatt eftersom det finns många som kommer att rycka in till bilens försvar.

En rejäl satsning Nyköping som cykelstad kräver kraftfulla initiativ från politiskt håll. En omvandling till cykelstad är inget som startar i tomma intet. Det krävs politisk vilja, det krävs pengar, det krävs en vision och det krävs en mängd beslut. Numera styrs staden av socialdemokrater, vänstern och miljöpartiet i majoritet. Att miljöpartiet finns med i stadens styre, borde ju öka chansen att besluten går i en mer cykelvänlig riktning...

Om nu kommunen vill göra Nyköping till en cykelstad, behöver vi också någon eller några personer som kan driva på den här visionen med allt vad det innebär. Tänk er några driftiga och entusiastiska personer i ledning för projektet, med en hyfsad projektbudget, och räkna med att det kan synas handling. Inte som hittills när cykelvisionen sköts av någon med vänsterhanden på tekniska förvaltningen (nu överdrev jag lite, men tamt känns det hittills).