onsdag 21 december 2011

Inget cykelställ, trots löfte


Inget låsbart cykelställ i sikte vid hållplats "Örstigsleden". Skulle säkert uppskattas av busspendlare.

Bra låsbara cykelställ vid utvalda busshållplatser är en frågan jag drivit här på bloggen, och för all del i verkligheten. Under hösten har min stadsdel Arnö fått infarten ombyggd till rondell. Då var man tvungen att flytta busshållplatsen "Örstigsleden" som främst trafikeras av linje 715 till Oxelösund. Jag såg chansen att be kommunen att förse någon av hållplatserna med cykelställ, så jag lyfte på luren och pratade med kommunens projektansvariga. Han tyckte förslaget var bra, och det skulle nog inte vara någon större grej att fixa det.

Men tydligen missförstod jag honom. Eller så fanns det inte pengar. Eller så glömdes frågan bort. För nu är rondellen på plats, och hållplatserna återställda. Men inget låsbart cykelställ syns till idag den 21 dec. Inget cykelställ alls....

Kanske kommer det senare?

måndag 19 december 2011

Cykla är ju jättejobbigt


Inte jobbigt alls. Elcykel från Ecoride.


Varför är det så otroligt svårt för många att börja använda cykeln till vardagsresor? Det är bil, bil och ständigt bil. Vissa personer ser man aldrig på cykel. Och skulle det vara utanför en bil, så är det med en bilnyckel dinglande i handen. De ser lite vilsna ut, när de inte är innanför plåtskalet.

Varför gör de inte en övergång till cykel, ibland åtminstone?

En aspekt som troligen hindrar eller bromsar många att ta steget till cykeln är att de helt enkelt är i ganska dålig form. Många års dagligt åkande med bil och en i övrigt ganska stillasittande livsstil gör att konditionen är i botten, och att man är muskulärt försvagad.

Att då ge sig ut på en cykeltur innebär andra upplevelser än lust. Snarare blir resultatet olust för den otränade. Det går tungt i uppförsbackar och motvinden är kämpig. Man blir lätt andfådd, och känner sig ganska vissen efter cykelturen.

Här i Nyköping finns det backar, inte jättebackar, men ändå ganska långa och sega backar som känns och nog upplevs som ett hinder av många. För att inte tala om motvinden, som är precis lika jobbig här som i andra städer (fast lika ofta har vi medvind här!)

Så den “trevliga” cykelturen kanske inte blir en upplevelse som direkt lockar till mer cykel.

Pratade om detta med en av mina gubbkompisar häromdagen. Han är ändå en sådan som cyklat till jobbet rätt mycket genom åren. Jag vet också att han rätt ofta tar långa promenader. Han är alltså inget vrak, men längre än 3-4 km med cykeln ville han helst inte cykla, sedan blev det jobbigt.
Detta säger en del om hur många upplever cyklandet. Det är helt enkelt lite för ansträngande, för att det ska upplevas som värt besväret.

Det krävs alltså en rätt bra fysik för att det ska vara riktigt kul att cykla. Min tro att andra ska kasta sig över cykeln med liv och lust är lite bränd. Som vältränad, älskar att springa riktigt långt, är jag absolut inte typisk, inser jag. Ibland har jag väldigt stöddigt tyckt att det ska väl inte vara någon utmaning börja cykla till vardags. Men cykling är en utmaning, åtminstone om man är som de flesta faktiskt är. Lite för mycket stillasittande, ganska lite träning....

För att då komma igång med att cykla kräver ordentlig motivation, alltså en egen inre drivkraft som manar på. Vad som kan få igång en person varierar. En insikt om att det behövs en rejäl uppryckning? Lätt att tänka, men så svårt att förverkliga.

Det är inte säkert att mer vältränade cyklister är lösningen. Jag har svårt att se att folk i gemen skulle orka rycka upp sig. Vi är som vi är. Vi är bortskämda med diverse motordrivna bekvämligheter. Men det är kanske från det hållet cyklingen kan få hjälp. Med en liten elmotor på cykeln går allt så mycket lättare.

El-cykel, eller den elassisterade cykeln som det officiellt heter, är verkligen inte vanlig i Sverige. Kanske rullar det 10.000 sådana i Sverige, men numera är det en utvecklad och mogen teknik, som börjar sprida sig....

(Mer om elcykelns potential i en kommande bloggpost)

torsdag 15 december 2011

Danska cykelvanor kan fixa EU:s klimatmål

Om alla cyklade lika mycket som danskarna skulle en stor del av EU:s
klimatåtaganden klaras av. EU har satt upp som mål att minska
utsläppen från transporter med 60 procent till 2050. En fjärdedel av
EU:s klimatjobb skulle klaras av om alla cyklade lika mycket som
danskarna, skriver nyhetsbrevet Euractive, som citeras av
Miljöaktuellt (se länk nedan)50 procent av jobbet skulle klaras av om
varje medborgare cyklade fem kilometer per dag.

Jaha, kära bilåkande Nyköpingsbor. Är det inte svårare än så, att
avstå från 5 kilometer bilåkning per dag, för att istället cykla. Det
skall väl ändå inte vara omöjligt, om det är ett ordentligt bidrag
till att minska CO2-utsläppen. För att rädda jordens klimat krävs
förstås betydligt mer, men varför inte börja med en så pass enkel
åtgärd.

Jag ser dock ett bekymmer. Det kommer bli trångt på Nyköpings
cykelbanor, för det är en väldig massa bilar som kan bli cykeltrafik.
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.421742/danska-cykelvanor-skulle-radda-europa

torsdag 8 december 2011

Bilisterna får halkbekämpning. Cyklister/gående får klara sig utan

Igår onsdag var det rejält halt här i Nyköping. Frosten hade lagt ett istäcke över hela stan. Var ute en sväng med bilen på morgon, då jag var tvungen att skjutsa en son till tandläkaren (han hade försovit sig). Bilvägarna var väl saltade på morgonen och ingen tendens till halka, vad jag kunde se. Bilen har inte dubbdäck, bara vinterdäck, så om det  hade varit isgata hade jag nog märkt det.

På eftermiddagen tog jag bussen till stan, och gick sedan hem. Jag gick längs Arnöleden, tog cykelvägen upp genom skogen och förbi Herrhagsskolan. Då blev det uppenbart hur usel halkbekämpningen är. Det var riktigt halt hela vägen, och jag var tacksam att jag lämnat cykeln hemma. Enda halkbekämpningen var lite sand som strötts ut, men den gjorde knappast någon nytta. Inget salt som kunde få bort isbarken.

Ska det vara så, att det ohållbara färdmedlet bilen, gynnas genom ordentlig halkbekämpning, men cyklister och gående som knappt lämnar några miljöavtryck, bara ska lämnas åt sitt öde. Inte att förvånas att många väljer bilen, om det är sådan prioritering kommunen gör.

Jag har tidigare hyllat Nyköpings kommun för bra vinterväghållning på cykelbanorna. Men det här var ett riktig bottennapp!

Björn Åslund

måndag 5 december 2011

Massiva vägsatsningar - eller massor av cyklar?

I SN (bara papperstidningen) idag berättas om utmaningar med trafikförsörjningen i den planerade stadsdelen Dammgruvan, som ska ligga nordväst om centrala Nyköping. På sikt kan det blir flera tusen bostäder, och naturligtvis en väldig massa bilar, om vi fortsätter att transportera oss som nyköpingborna hittills har gjort. Stadsdelen ska byggas med hållbara förtecken, man ska skona naturen, bygga energisnålt, och det ska finnas gång och cykelbanor.

Men ändå så tycks det krävas en storskalig utbyggnad av vägnätet, för att svälja allt fler bilar. Dagens tillfartsvägar lär knappast kunna svälja den strida ström av bilar som kan förväntas, om vi fortsätter att köra bil som idag. Reportaget visar därför på flera nya trafikleder, som kräver stora ingrepp i stadsbilden och enorma investeringar. 

Ändå är det inte alls säkert att utvecklingen tar en sådan väg. Det finns mycket som talar för att samhällsutvecklingen har passerat peak bil. På sikt lär vi säkert få se färre bilar på vägarna, när oljepriserna skjuter i höjden. Elbilarna är ännu inget realistiskt alternativ, med tanke på kostnader. Och tyvärr löser inte elbilar trängselproblematiken, om nu folk skulle ha råd med dem. Stan skulle kvamna under antalet elbilar, och det skulle krävas jätteinvesteringar i vägar för framkomligheten.

Då återstår alltså cykeln, och gångtrafik, och bussar, som har fått en renäsans i allt fler städer, nu är vi passerat peak bil. Väldigt stor del av de korta resorna inom staden skulle kunna klaras med cykel. Och Dammgruvan ligger nära stan, så den är helt rätt ur cykelsynpunkt.

Miljöpartiets kommunalråd Johannes Krunegård är intervjuad i SN-artikeln. Och han tar bladet från munnen, och säger att cykeln behövs för att vi ska slippa bygga enorma trafikleder. Att bara bygga mer vägar alstrar mer trafik. Så sant. 

Om kommunen delade ut gratis elcyklar, till alla som vill ha, skulle förmodligen behovet av nya trafikleder minska drastiskt. Nu kan inte kommunen göra så, men ett räkneexempel kan ändå vara talande för det visar vilka enorma kostnader det är att bygga trafikleder, och hur mycket cykel man kan få för pengarna.

Hamnvägens förlängning, ett stort vägprojekt, är kostnadsberäknad till cirka 150 milj kr. Det kan duga som räkneexempel. En bra elcykel kan kosta 12000 kr. För dessa 150 milj kr får man 12500 sådana elcyklar. Köpta man vanliga trampcyklar, så räcker pengarna till dubbelt så många cyklar. 25000 cyklar. Och då är det i en prisklass så man får en rolig och säker cykel. 25000 cyklar, det skulle räcka till hela Nyköpings vuxna befolkning.

Cykeln är helt enkelt en kostnadseffektiv lösning på väg- och trängselproblematiken. Men eftersom kommunen inte kan subventionera medborgarnas cykelinköp, så är det andra åtgärder som ska locka till cykling. Vi får se vad som händer under 2012. Majoriteten med S, MP, och V har lovat att det ska bli cykelsatsningar.

Björn Åslund (som själv är aktiv miljöpartist)


söndag 4 december 2011

Kallt ute, men cykling är hett

Termometern sjunker, snart nära noll. Cyklarna som rullar ute blir färre nu, det är en sådan årstid.

Men cyklingen är ändå på uppgång, om man blickar bortom vintern, om man ser lite långsiktigt. Det uppger i alla händelser branschorganisationen Svensk Cykling. Man uppger att försäljningen av cyklar ökar kraftigt, plus 10 procent senaste året. Svensken köper också mer påkostade cyklar, och intresset för cykelmotionslopp har exploderat.

Ska man då tro Svensk Cyklings siffror? Det ligger ju lite i organisationens intresse att visa att cyklingen är inne, och på uppgång. Jo, man får många signalera att cyklingen är uppåt. Det är nog snart bara i Nyköping, man inte hör något om cykelvågen.

Men cyklingsvågen är i mycket ett storstadsfenomnen. Så här skriver Svensk Cykling: Att cykelpendlandet ökat de senaste åren märks tydligt inte minst i de större städerna. I Malmö tar i dag 40 procent av invånarna cykeln till arbetet eller skolan. I Stockholm cyklar 150 000 cyklister – varje dag. Motsvarande siffra för Göteborg är cirka 105 000 cyklister per dag.

Det är inte riktigt samma skjuts i de mindre städerna. I Nyköping är det nog inte mer än 10-20 procent som cykeln till arbetet eller skolan. Men vi kan räkna med att samma cykelutveckling även här, märkligt vore väl annat med de enorma fördelar som cyklingen har. Frågan när?

Björn Åslund