onsdag 21 december 2011

Inget cykelställ, trots löfte


Inget låsbart cykelställ i sikte vid hållplats "Örstigsleden". Skulle säkert uppskattas av busspendlare.

Bra låsbara cykelställ vid utvalda busshållplatser är en frågan jag drivit här på bloggen, och för all del i verkligheten. Under hösten har min stadsdel Arnö fått infarten ombyggd till rondell. Då var man tvungen att flytta busshållplatsen "Örstigsleden" som främst trafikeras av linje 715 till Oxelösund. Jag såg chansen att be kommunen att förse någon av hållplatserna med cykelställ, så jag lyfte på luren och pratade med kommunens projektansvariga. Han tyckte förslaget var bra, och det skulle nog inte vara någon större grej att fixa det.

Men tydligen missförstod jag honom. Eller så fanns det inte pengar. Eller så glömdes frågan bort. För nu är rondellen på plats, och hållplatserna återställda. Men inget låsbart cykelställ syns till idag den 21 dec. Inget cykelställ alls....

Kanske kommer det senare?

måndag 19 december 2011

Cykla är ju jättejobbigt


Inte jobbigt alls. Elcykel från Ecoride.


Varför är det så otroligt svårt för många att börja använda cykeln till vardagsresor? Det är bil, bil och ständigt bil. Vissa personer ser man aldrig på cykel. Och skulle det vara utanför en bil, så är det med en bilnyckel dinglande i handen. De ser lite vilsna ut, när de inte är innanför plåtskalet.

Varför gör de inte en övergång till cykel, ibland åtminstone?

En aspekt som troligen hindrar eller bromsar många att ta steget till cykeln är att de helt enkelt är i ganska dålig form. Många års dagligt åkande med bil och en i övrigt ganska stillasittande livsstil gör att konditionen är i botten, och att man är muskulärt försvagad.

Att då ge sig ut på en cykeltur innebär andra upplevelser än lust. Snarare blir resultatet olust för den otränade. Det går tungt i uppförsbackar och motvinden är kämpig. Man blir lätt andfådd, och känner sig ganska vissen efter cykelturen.

Här i Nyköping finns det backar, inte jättebackar, men ändå ganska långa och sega backar som känns och nog upplevs som ett hinder av många. För att inte tala om motvinden, som är precis lika jobbig här som i andra städer (fast lika ofta har vi medvind här!)

Så den “trevliga” cykelturen kanske inte blir en upplevelse som direkt lockar till mer cykel.

Pratade om detta med en av mina gubbkompisar häromdagen. Han är ändå en sådan som cyklat till jobbet rätt mycket genom åren. Jag vet också att han rätt ofta tar långa promenader. Han är alltså inget vrak, men längre än 3-4 km med cykeln ville han helst inte cykla, sedan blev det jobbigt.
Detta säger en del om hur många upplever cyklandet. Det är helt enkelt lite för ansträngande, för att det ska upplevas som värt besväret.

Det krävs alltså en rätt bra fysik för att det ska vara riktigt kul att cykla. Min tro att andra ska kasta sig över cykeln med liv och lust är lite bränd. Som vältränad, älskar att springa riktigt långt, är jag absolut inte typisk, inser jag. Ibland har jag väldigt stöddigt tyckt att det ska väl inte vara någon utmaning börja cykla till vardags. Men cykling är en utmaning, åtminstone om man är som de flesta faktiskt är. Lite för mycket stillasittande, ganska lite träning....

För att då komma igång med att cykla kräver ordentlig motivation, alltså en egen inre drivkraft som manar på. Vad som kan få igång en person varierar. En insikt om att det behövs en rejäl uppryckning? Lätt att tänka, men så svårt att förverkliga.

Det är inte säkert att mer vältränade cyklister är lösningen. Jag har svårt att se att folk i gemen skulle orka rycka upp sig. Vi är som vi är. Vi är bortskämda med diverse motordrivna bekvämligheter. Men det är kanske från det hållet cyklingen kan få hjälp. Med en liten elmotor på cykeln går allt så mycket lättare.

El-cykel, eller den elassisterade cykeln som det officiellt heter, är verkligen inte vanlig i Sverige. Kanske rullar det 10.000 sådana i Sverige, men numera är det en utvecklad och mogen teknik, som börjar sprida sig....

(Mer om elcykelns potential i en kommande bloggpost)

torsdag 15 december 2011

Danska cykelvanor kan fixa EU:s klimatmål

Om alla cyklade lika mycket som danskarna skulle en stor del av EU:s
klimatåtaganden klaras av. EU har satt upp som mål att minska
utsläppen från transporter med 60 procent till 2050. En fjärdedel av
EU:s klimatjobb skulle klaras av om alla cyklade lika mycket som
danskarna, skriver nyhetsbrevet Euractive, som citeras av
Miljöaktuellt (se länk nedan)50 procent av jobbet skulle klaras av om
varje medborgare cyklade fem kilometer per dag.

Jaha, kära bilåkande Nyköpingsbor. Är det inte svårare än så, att
avstå från 5 kilometer bilåkning per dag, för att istället cykla. Det
skall väl ändå inte vara omöjligt, om det är ett ordentligt bidrag
till att minska CO2-utsläppen. För att rädda jordens klimat krävs
förstås betydligt mer, men varför inte börja med en så pass enkel
åtgärd.

Jag ser dock ett bekymmer. Det kommer bli trångt på Nyköpings
cykelbanor, för det är en väldig massa bilar som kan bli cykeltrafik.
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.421742/danska-cykelvanor-skulle-radda-europa

torsdag 8 december 2011

Bilisterna får halkbekämpning. Cyklister/gående får klara sig utan

Igår onsdag var det rejält halt här i Nyköping. Frosten hade lagt ett istäcke över hela stan. Var ute en sväng med bilen på morgon, då jag var tvungen att skjutsa en son till tandläkaren (han hade försovit sig). Bilvägarna var väl saltade på morgonen och ingen tendens till halka, vad jag kunde se. Bilen har inte dubbdäck, bara vinterdäck, så om det  hade varit isgata hade jag nog märkt det.

På eftermiddagen tog jag bussen till stan, och gick sedan hem. Jag gick längs Arnöleden, tog cykelvägen upp genom skogen och förbi Herrhagsskolan. Då blev det uppenbart hur usel halkbekämpningen är. Det var riktigt halt hela vägen, och jag var tacksam att jag lämnat cykeln hemma. Enda halkbekämpningen var lite sand som strötts ut, men den gjorde knappast någon nytta. Inget salt som kunde få bort isbarken.

Ska det vara så, att det ohållbara färdmedlet bilen, gynnas genom ordentlig halkbekämpning, men cyklister och gående som knappt lämnar några miljöavtryck, bara ska lämnas åt sitt öde. Inte att förvånas att många väljer bilen, om det är sådan prioritering kommunen gör.

Jag har tidigare hyllat Nyköpings kommun för bra vinterväghållning på cykelbanorna. Men det här var ett riktig bottennapp!

Björn Åslund

måndag 5 december 2011

Massiva vägsatsningar - eller massor av cyklar?

I SN (bara papperstidningen) idag berättas om utmaningar med trafikförsörjningen i den planerade stadsdelen Dammgruvan, som ska ligga nordväst om centrala Nyköping. På sikt kan det blir flera tusen bostäder, och naturligtvis en väldig massa bilar, om vi fortsätter att transportera oss som nyköpingborna hittills har gjort. Stadsdelen ska byggas med hållbara förtecken, man ska skona naturen, bygga energisnålt, och det ska finnas gång och cykelbanor.

Men ändå så tycks det krävas en storskalig utbyggnad av vägnätet, för att svälja allt fler bilar. Dagens tillfartsvägar lär knappast kunna svälja den strida ström av bilar som kan förväntas, om vi fortsätter att köra bil som idag. Reportaget visar därför på flera nya trafikleder, som kräver stora ingrepp i stadsbilden och enorma investeringar. 

Ändå är det inte alls säkert att utvecklingen tar en sådan väg. Det finns mycket som talar för att samhällsutvecklingen har passerat peak bil. På sikt lär vi säkert få se färre bilar på vägarna, när oljepriserna skjuter i höjden. Elbilarna är ännu inget realistiskt alternativ, med tanke på kostnader. Och tyvärr löser inte elbilar trängselproblematiken, om nu folk skulle ha råd med dem. Stan skulle kvamna under antalet elbilar, och det skulle krävas jätteinvesteringar i vägar för framkomligheten.

Då återstår alltså cykeln, och gångtrafik, och bussar, som har fått en renäsans i allt fler städer, nu är vi passerat peak bil. Väldigt stor del av de korta resorna inom staden skulle kunna klaras med cykel. Och Dammgruvan ligger nära stan, så den är helt rätt ur cykelsynpunkt.

Miljöpartiets kommunalråd Johannes Krunegård är intervjuad i SN-artikeln. Och han tar bladet från munnen, och säger att cykeln behövs för att vi ska slippa bygga enorma trafikleder. Att bara bygga mer vägar alstrar mer trafik. Så sant. 

Om kommunen delade ut gratis elcyklar, till alla som vill ha, skulle förmodligen behovet av nya trafikleder minska drastiskt. Nu kan inte kommunen göra så, men ett räkneexempel kan ändå vara talande för det visar vilka enorma kostnader det är att bygga trafikleder, och hur mycket cykel man kan få för pengarna.

Hamnvägens förlängning, ett stort vägprojekt, är kostnadsberäknad till cirka 150 milj kr. Det kan duga som räkneexempel. En bra elcykel kan kosta 12000 kr. För dessa 150 milj kr får man 12500 sådana elcyklar. Köpta man vanliga trampcyklar, så räcker pengarna till dubbelt så många cyklar. 25000 cyklar. Och då är det i en prisklass så man får en rolig och säker cykel. 25000 cyklar, det skulle räcka till hela Nyköpings vuxna befolkning.

Cykeln är helt enkelt en kostnadseffektiv lösning på väg- och trängselproblematiken. Men eftersom kommunen inte kan subventionera medborgarnas cykelinköp, så är det andra åtgärder som ska locka till cykling. Vi får se vad som händer under 2012. Majoriteten med S, MP, och V har lovat att det ska bli cykelsatsningar.

Björn Åslund (som själv är aktiv miljöpartist)


söndag 4 december 2011

Kallt ute, men cykling är hett

Termometern sjunker, snart nära noll. Cyklarna som rullar ute blir färre nu, det är en sådan årstid.

Men cyklingen är ändå på uppgång, om man blickar bortom vintern, om man ser lite långsiktigt. Det uppger i alla händelser branschorganisationen Svensk Cykling. Man uppger att försäljningen av cyklar ökar kraftigt, plus 10 procent senaste året. Svensken köper också mer påkostade cyklar, och intresset för cykelmotionslopp har exploderat.

Ska man då tro Svensk Cyklings siffror? Det ligger ju lite i organisationens intresse att visa att cyklingen är inne, och på uppgång. Jo, man får många signalera att cyklingen är uppåt. Det är nog snart bara i Nyköping, man inte hör något om cykelvågen.

Men cyklingsvågen är i mycket ett storstadsfenomnen. Så här skriver Svensk Cykling: Att cykelpendlandet ökat de senaste åren märks tydligt inte minst i de större städerna. I Malmö tar i dag 40 procent av invånarna cykeln till arbetet eller skolan. I Stockholm cyklar 150 000 cyklister – varje dag. Motsvarande siffra för Göteborg är cirka 105 000 cyklister per dag.

Det är inte riktigt samma skjuts i de mindre städerna. I Nyköping är det nog inte mer än 10-20 procent som cykeln till arbetet eller skolan. Men vi kan räkna med att samma cykelutveckling även här, märkligt vore väl annat med de enorma fördelar som cyklingen har. Frågan när?

Björn Åslund

tisdag 22 november 2011

CO2-utsläppen bara ökar...

Läser i tidningen idag om de ständigt ökande koldioxidutsläppen, som med största sannolikhet bidrar till att höja jordens medeltemperatur. Aldrig har världens koldioxidnivåer ökat så snabbt som idag. Det är helt hysteriskt, vi i de rika länderna vägrar att inse och erkänna, och framför allt ompröva, våra livsstilar med hög energiförbrukning och påföljande stora utsläpp.

Detta är så märkligt, hur föräldrar, mor - och farföräldrar fortsätter med det som är så skadligt för klimatet, och som kommer att dra deras barn och deras barnbarn i fördärvet. Vi fortsätter med långa flygresor, massor med bilåkande, vi vräker i oss kött, för att ta de värsta klimatbovarna. När ska vi se sanningen i vitögat? Är det när polarisarna har smält och havsnivåerna stigit flera meter, när vi har fått medelhavsklimat i Sverige, och miljontals klimatflyktingar vill hitta en fristad i Sverige? Men då är det för sent...

Jag önskar att jag en dag istället kunde läsa om en massiv ökning av antalet cyklar. Inte så att cyklingen skulle lösa den annalkande klimatkrisen, men vi skulle definitivt ge ett bidrag till mindre utsläpp. Vi cyklister är en del av en mångfald lösningar som behövs. Jag är stolt över att tillhöra den rörelsen, som kämpar för en bättre miljö och för fler cyklar! Jag vet att det finns många eldsjälar runt om i landet som slåss för dessa frågor. Fortsätt kämpa!

/Björn Åslund

söndag 20 november 2011

Varför blir inte nya cykelvägen klar?



Arnö Strandväg cykelbana, nästan färdig. Inget har hänt sedan i somras.

En bra princip är att först göra de investeringar som ger mest nytta.

En väg som många har nytta av bör väl byggas före en väg som betydligt färre kommer att använda.

Här i min stadsdel Arnö, Nyköping, kan vi se ett exempel på det motsatta. Här bygger kommunen först klart den cykelbana som bara ett fåtal kommer att använda, jag tänker på cykelbanan längs nya Strandstuviksvägen. Den går till villaområdet Örstignäs rätt långt från stan, dit så gott som alla redan åker bil (avståndet till stan cirka 6-7 km).

Däremot cykelvägen Arnö Strandväg har länge legat halvfärdig, i väntan på asfalt och belysning. Den går jättefint att cykla på under barmarkssäsongen. Varenda gång jag cyklar här möter jag cyklister och gående där redan nu. Det fina med Arnö Strandsvägs cykelbana är att många Arnöbor får lite kortare till stan, och slipper dessutom en seg uppförbacke. Även eventuella cyklister till Örstignäs skulle få en trevlig genväg.

Den är så bra, så den skulle kunna locka nya cyklister! Men ändå så är det den nya cykelbanan till Örstignäs som prioriteras, fast den inte tillför alls lika mycket cykelnytta.

Vad är då problemet? Jag ringde kommunens tekniska division, och fick fatt i rätt tjänsteman, och fick faktiskt ett vettigt svar. Jo, dröjsmålet med Arnö Strandväg beror på de speciella markförhållandena i området, som är på en gammal åker intill stranden. Kommunen inväntar att marken ska sätta sig och stabilisera sig. Framåt nästa sommar blir den nya cykelvägen troligen färdig, var beskedet.

Björn Åslund

onsdag 16 november 2011

Är verkligen brist på p-platser problemet?



Bilden visar inte Nyköping, men jag tror ni bloggläsare fattar...

Rätt ofta hör man klagomål över att det är så svårt att parkera bilen i Nyköpings centrala delar.

Är det verkligen brist på p-platser? Kanske är problemet att det är väldigt mycket av något. Bilden ovan ger ett visst humm, om vad som är problemet. Att många väljer ett färdmedel som kräver väldigt mycket gatuyta, dels för att köra, dels för att parkera. Nyköping får fler och fler innevånare, men vi kan knappast klämma in fler bil-parkeringar i stan.

Förslag till lösningar finns, om fler bilar är önskemålet (kanske det är så, vi vill ju så gärna ha tillväxt...). Från kommunen finns planer att bygga ett p-hus strax utanför centrum, bakom Västra Viadukten. Men vad kostar ett sådant bygge, och vad blir p-avgifterna om bilisterna måste betala en p-avgift som täcker bygget och driften ekonomiskt? Inte många bilister kommer att tycka den p-biljetten är prisvärd. Att subventionera bygget och p-platserna via kommunalskatten är helt orimligt. Biltrafiken och bilisterna måste självklart bära sina kostnader. Att vältra över dessa kostnader på skattekollektivet innebär ju en smygbeskattning som drabbar alla som klarar livet bra utan bil.

Att få fler på 2 hjul, skulle vara en lösning.

/ Björn Åslund

tisdag 15 november 2011

Trampa vidare trots vinter?



Min vintercykel är redo!

På morgnarna är kvicksilvret nere och under nollstrecket. Vintern står för dörren, och det börjar redan bli glesare på cykelbanorna. Och än glesare blir det när snön verkligen kommer.
Men behöver det verkligen vara så?

Visst finns det vinterdagar när det är riktigt motigt att cykla. Om det blåser 10 sekunders motvind och snön vräker ned i ansiktet krävs det både motivation och kondition. Likaså om man sätter sig på cykeln kl 5 på morgonen, och cykelbanorna ännu är oplogade. Då är det tufft.

Men jag har cyklat många vintrar i Nyköping, och mina erfarenheter är att det borde fungera för de allra flesta, åtminstone kortare sträckor (upp till 5 kilometer). Det går inte klaga på att cykelbanorna plogas dåligt. Nyköpings kommuns snöröjare gör ett riktigt bra jobb för oss cyklister.

Däremot kan det vara moddigt och svårframkomligt på många av stadens centrala gator. Orsaken är helt enkelt att gatorna är trånga och de parkerade bilarna många, vilket gör det svårt för snöröjningen.

För att vintercyklingen ska bli njutbar och säker hänger också på din utrustning.

Själv har jag en mountainbike med grova däck och många växlar som vintercykel, vilket är oslagbart när det är moddigt och uselt plogat. Den tuggar sig igenom det mesta, även om man ibland får ta i. Andra cyklister använder dubbade däck på vintern, då de är rädda för isfläckar. Själv undviker jag dubbar då de har rykte om att göra cyklingen tung. Min mountainbike rullar faktiskt riktigt lätt, trots sina grova däck.

Skaljacka med huva som kan dras över huvudet behövs är ett måste, åtminstone när det snöar. Och så en halsduk, finns det något värre än kalluft som viner mot halspartiet. Brrr....

Men som sagt, vissa dagar är vädret alltför eländigt, så det inte funkar med cykeln. Då har vi stadbussarna, och visst finns det dagar när man kan bilen.

Man väljer alltså färdmedel efter resebehov och yttre omständigheter. Källsortering av resan, är ett begrepp jag stött på. Alltså inte bilen slentrianmässigt till allt. Ungefär som man inte använder hammaren till allt, man väljer mellan olika verktyg beroende på vilken uppgift som ska lösas. Svårare än så är det inte.

Björn Åslund

onsdag 2 november 2011

Dusch och bättre cykelbanor ska locka bilisterna

Vad kan få oss att cykla mer till jobbet? En del intressanta svar
hittar vi i en s k CERO-analys som Nyköpings kommun har genomfört.

CERO-analysen ska vara ett stöd för hur kommunen kan sänka sina
koldioxidutsläpp och samtidigt måna om sin personal. Det handlar mest
om hur personalen ska kunna resa mer hållbart, och minska utsläppen
från sina resor.

Analysen grundar sig på undersökningar och enkäter med
kommunanställda. Det finns en mängd intressanta svar som visar hur det
står till med arbetsresorna, och tjänsteresorna.

CERO-arbetet är tänkt i att utmynna i åtgärder, där man tar de enklast
tillgängliga och mest ekonomiska åtgärderna först.

Här lyfter jag fram de svar som kan visa på möjligheterna att öka
andelen cykling, och även minska bilåkandet.

Till att börja med kan det konstateras att kommunens anställda resor
till och från jobbet alstrar en väldig trafik. De reser årligen 2
miljoner mil, vilket motsvarar cirka 550 varv runt jorden. Bilarna tar
merparten av detta, 73 procent av trafikarbetet. Cykel och gång tar
cirka 8 procent av trafikarbetet. 23 procent av medarbetarna tar
cykeln någon dag i veckan till arbetet.

Om vi tittar på orsaken till val av färdmedel till arbetsresorna
hittar man en del som är värt att notera. Bland bilisterna är det
främst "tidsvinst" som anges som skäl till val av färdmedel, cirka 38
procent väljer bil för att tjäna tid. "Bekvämlighet" ligger på cirka
15 procent bland bilsterna.

Så tittar vi på cyklisterna. Här är det "hälsoskäl" som är den
dominerade förklaringen, cirka 45 procent tar cykeln av denna orsak.
Cirka 17 procent väljer cykeln för "tidsvinst" och 14 procent av
"miljöskäl". Bland dem som går är också "hälsoskäl" det viktigaste
skälet.

Analysen tittar på orsaker till varför man tar bil till jobbet, för
att kunna se vilka möjligheterna är att välja andra transportmedel.

Till att börja med framgår att många medarbetare som tar bilen har 0-5
km till arbetet, en sträcka som man lätt kan cykla.

Man har ställt frågor vad som skulle kunna få den anställde att avstå
från bilresandet till arbetet? Bättre kollektivtrafik verkar vara mest
attraktiva alternativet att avstå bilen. Bättre förutsättningar att
cykla kan få 6 procent av dem som åker bil till jobbet fem dagar i
veckan (största gruppen), att byta färdmedel. 17 procent av dem som
använder bil en gång i veckan kan tänka sig att byta till cykel med
bättre förutsättningar.

Vad är då bättre förutsättningar för cykel? Enligt analysen är det
bättre utbyggda cykelbanor och om det fanns duschmöjligheter på
arbetsplatsen.

Analysen är något svårtolkad, men leder fram till att cyklandet
sannolikt skulle kunna öka med incitament, som hälsotävlingar,
kampanjer och cykelservice vid arbetet.

Kommunestyrelsen har tagit beslut om att låta kommundirektören ta fram
en genomförandeplan, för de förändringar som analysen pekat på.

Det kan noteras att kommunen har en klimatstrategi från 2007 för
transportsektorn, med bl a mål om ökat bussåkande och fler cyklister.
Antalet cyklister ska då öka med 10 procent mellan 2008-2012.

Det vore synd om en sådan ambitiös analys bara hamnade i en pärm. Här
finns många intressanta förslag som skulle kunna leda till med
cykling, mer kollektivresande, och förhoppningsvis mindre beroende av
bilar.

Björn Åslund

lördag 29 oktober 2011

Något kommer att hända 2012

Jag bloggade häromdagen om kommunens eventuella cykelsatsningar i budgeten 2012. Där var retoriken kring cykelsatsningar löftesrik, men den beskrivna ambitionsnivån (målet) till synes påfallande lågt. Jag har nu haft kontakter med initierade personer, för att få en förklaring till den till synes bleka satsningen på cykelbanor.

En orsak till cykelsatsningar inte syns i kommunbudgeten är att de ryms inom olika exploateringsprojekt, typ nya bostadsområden och annan nybyggnation. Satsningarna är även fördelade mellan olika kommunala organ. Det finns alltså ännu ingen riktigt samlad bild av vad som kommer att bli verkliga förbättringar under nästa år.

Enligt min källa är ändå tanken att det ska ske en del tydliga förbättringar för stadens cyklister, men det ska inte bara handla om nya cykelbanor. Det kan också vara bättre skyltning och bättre vägmålning för att cykelbanorna ska bli tydligare. Smått och stort som ska göra det lättare att cykla.

Jag kommer att hålla fokus på dessa frågor, och kommer att hålla ett öga på kommunen, för att se om man verkligen lyckas höja målsättningen nästa år.

Björn Åslund

onsdag 26 oktober 2011

Särskild satsning på cykelbanor - Liknar mest en neddragning

I tisdags kväll tog fullmäktige kommunens budget för 2012. Här flaggar den politiska majoriteten socialdemokraterna, vänster och miljöpartiet, för en extra satsning på gång och cykelbanor. Det låter ju riktigt fint!

Men det är luddigt vad det innebär. Det enda siffra som antyder något konkret, hittar man under rubriken “mål för god service”, och där finns ett mål att bygga 0,5 km cykelbana per år.

Är då 0,5 km en så stor satsning, att det skulle kunna betecknas som en extra satsning. Tror inte det, för mot bakgrund av den längd cykelbana som byggts tidigare år är detta en rejäl bantning av ambitionerna.

Enligt dokumentation från kommunens tekniska förvaltning så bygges cykelbanorna ut i denna takt de senaste åren; 2008 - 4,32 km, 2009 - 5,55 km och 2010 - 3,0 km.

Det finns en kommunal cykelstrategi daterad 2010. I den hänvisas till infrastrukturplanen för Nyköpings tätort, och där sägs bland annat att cykelvägnätet byggs ut med cirka 3 km per år.

Med viss insikt i kommunens finansiella läge kan jag ha förståelse för att man inte har pengar att bygga ut cykelbanorna i den takt som man önskar. Men då ska man också vara uppriktig, och berätta det. Inte svänga sig med påståenden om “särskild satsing på cykelbanor”.

Det finns all anledning att fördjupa sig i detta. Det kan också vara så att kommunens budget inte visar hela sanningen. Jag återkommer.

Björn Åslund

tisdag 18 oktober 2011

Håll hårt i din cykel!


Usel cykelparkering, här går det inte att låsa cykeln.

Under de senaste veckorna har det varit en del notiser i SN, om cykelstölder här i Nyköping. Jag vet inte om cykelstölderna har blivit fler, men helt klart har åtminstone vår lokaltidning uppmärksammat detta.

Att det finns fräcka tjuvar fick jag höra häromdagen. En kvinna hade stannat till med sin cykel på Östra Storgatan, för att gå in i en butik på andra sidan gatan. Ett kort ärende, så hon tyckte inte att hon behövde låsa den. Men när hon kom tillbaka, var det borta. Stulen!

Så det kan tydligen hända var som helst, och när som helst.

Är det den starka cykeltrenden, som fått tjuvarna att inse att bra cyklar kan ge en hygglig inkomst när de säljs som tjuvgods?
Som cykelägare är det två saker vi kan göra, dels att verkligen låsa cykel med bra lås, och dessutom se till att låsa fast den, så det inte går att kånka iväg med den.

Tack och lov finns det en del låsbara cykelställ i centrum. Men de kunde bli defintivt bli fler, för att ersätta alla av modellen betongklump, som inte har fäste för lås. De duger inte alls. Dessutom är de vidrigt fula. Ser ut som stridsvagnshinder från de forna öststaterna.

Betongklumparna finns i centrum, vid busstation, tågstation, vid skolor, vid busshållplatser, ja, på alla möjliga ställen där man gärna vill låsa cykeln tryggt. Men det törs man knappt.

Nyköping satsar ju på att stadskärnan ska få utmärkelsen årets stadskärna 2012. Då är många låsbara cykelparkeringar ett måste, eftersom cykeln är det allra smidigaste och snabbaste sättet att nå centrum. Ska bli intressant om stadskärneutvecklingen lyfter denna fråga!

Det är Nysam-projektet som driver dessa frågor, men på deras hemsida kan jag inte hitta något om behov av bättre cykelparkering. Däremot pratas det om behov av P-hus och P-platser. Kanske bäst att påpeka att det är 2011 nu, inte 1960 längre. Nu ska vi bygga för framtiden, där cykeln är viktig, inte för någon slags retroversion av det biltokiga 1900-talet. Kolla på http://www.nysam.se

Björn Åslund

fredag 14 oktober 2011

Bilisternas framkomlighet - eller cyklisternas säkerhet?


Planritning över delar av Arnö-rondellen, där cykelbana och väg möts.

Nyköpings kommun är i full färd med att bygga en ny rondell vid infarten till Arnö, för att kunna svälja den omfattande trafiken, alltså bilarna.

Längs med Arnöleden går en cykelväg som måste läggas om när rondellen byggs. Det blir en liten krök, en liten omväg, så att vi cyklister ska hjälpa bilisterna att lättare komma fram i korsningen.

Cykelvägen kommer förstås att korsa vägbanan, i första hand Örstigsleden in till Arnö. På en hel del ställen i kommunen finns det nu fartdämpande upphöjningar och schikaner i gatan, där man korsar cykel- och gångvägar. Men något sådant blir det inte här.

Det är möjligt att man bedömt att bilisterna tar det lugnt i rondell. Men jag vet inte om bilisterna visar mer hänsyn i rondellerna än i övrigt. I alla händelser hade det varit bra med upphöjningar i vägbanan här, så att vi cyklister vet säkert att bilisterna tvingas ta ned farten.

Kanske är bilisternas framkomlighet, viktigare än cyklisternas säkerhet. Det är lätt att dra den slutsatsen!

Björn Åslund

Sedan fick jag svar från kommunens projektledare. Så här tänker man kring säkerheten:

Vi har inte tänk göra en upphöjd korsning mellan cykelbanan och Örstigsleden. Anledningen är att Örstigsleden trafikeras av bussar och inga upphöjningar görs på sådana gator . Bilister måste ändå sänka sin hastighet innan de kommer till en cirkulationsplats. Man räknar att hastigheten i en cirkulationsplats är mellan 20 – 30 km/t.

Samtidigt är sikten i den korsningen jättebra både för cyklister och bilister och ett samspel mellan dem förväntas kommer att fungerar bra. Vi gör också en extra belysning på övergångstället.

söndag 9 oktober 2011

Bilsamhället på reträtt - eller bara konstiga siffror?

Det är svårt att se att cyklarna har blivit fler här i Nyköping. Men det finns ändå tecken på att bilsamhället börjar tappa greppet. Jag hittar ett pressmeddelande som berättar följande:

År 2010 var den genomsnittliga körsträckan per person 6 790 km och den genomsnittliga körsträckan per bil 12 910 km. Det är en minskning med 11,1 % jämfört med år 2009, då den genomsnittliga körsträckan per bil var 14 530 km, allt enligt SCB:s nyligen publicerade statistik.

Det är ju en anmärkningsvärd minskning på ett år, åtminstone körsträcka per bil. Sannolikt har en del bilister valt andra färdmedel, som cykel eller kollektivtrafiken, som man hör har kraftig resandeutveckling på många håll.

Men med statistik och siffror kan nästan vad som helst bevisas. En siffra ur sitt sammanhang kan tyda på förhållanden som egentligen inte är. Tyvärr har vi delvis att göra med en sådan siffra här. För jag har kollat vidare, det visar sig antalet bilar har blivit fler, 0,8 procent fler under 2010 jämfört med året tidigare. Eftersom det finns fler bilar, blir inte minskningen av den sammanlagda körsträckan 11,1 procent, den bör ligga lite lägre. Men använder man dessa siffror så blir det ändå en kraftig minskning av antalet körda mil.

Däremot följande gör mig lite brydd. Trafikverket redovisar siffror som pekar i en annan riktning. Visserligen inte riktigt samma period, utan här hittar jag siffror augusti 2010 till augusti 2011. Här är det istället en frågan om en ökning av personbilstrafiken med 0,7 procent.

Vad ska man tro? Vem kan man lita på?

Trafikverket antagligen, för man kommer också fram till att under den senaste 12-månadersperioden (aug 2010 till juli 2011) har utsläppen av koldioxid från vägtrafiken ökat med 2 procent jämfört med motsvarande period ett år tidigare.

Källor
Pressmeddelande Gröna bilister

Miljömål - fördjupning körsträcka med bil

Trafikverket - klimatbarometern

onsdag 5 oktober 2011

122 lampor och en enda cykel

Tisdag kväll tog jag cykeln till Oxelösund, en tramptur på ungefär en mil. Det var dags att få sig lite jazz till livs, Erik Söderlind och hans vänner spelade utmärkt, inte minst med stöd av Kjell Öhman på en alldeles äkta hammond B3-orgel.
Hem vid 21-tiden mot Nyköping och Arnö genom den friska höstkvällen. Där Oxelösunds bebyggelse tar slut börjar cykelbanan som går hela vägen in till Nyköping. Konstaterar att den var väl upplyst. Jag kunde räkna till 122 belysningsstolpar på cykelbanan fram till Arnö industriområde, där det istället är gatubelysningen som ger tillräckligt med ljus.

Är det då många cyklister som lockas av denna fantastiska service med belyst cykelbana. Inte många alls. Jag mötte inte en enda cykel. Endast en joggare.

Är det så få cyklister, och så många elkrävande lampor får man ju sig en funderare. Är detta med cykling verkligen så miljövänligt, om det krävs så mycket el i förhållande till i princip inga cyklister.

Jag konsulterade en bekant inom gatubranschen, vilken effekt lamporn kunde tänkas ha. Mellan 30-90 watt var olika gissningar. Säg 50 watt då, en effekt som jag vet används inom högtrycksnatrium. 122 lampor. Det ger en effekt på 6,1 kW. Räkna med en brinntid på i snitt 10 timmar per dygn, så är det 61 kWh, viket med en elkostnad på 1,50 kr ger drygt 90 kr i elkostnad per dygn. På ett år är det 22265 Kwh, en siffra som kan vara mindre, men även större. Känns inte riktigt sunt med så stor elanvändning för så få cyklar. Det blir faktiskt inte alls någon bra miljökalkyl. Förmodligen hade det varit bättre om lamporna inte lyst, och jag hade tagit bil, eller buss.

Helt klart borde detta ses över. Att man sänker lampeffekten, för det var väldig välbelyst på en stor del av sträckan. Eller att man har någon form av nattdämpning, säg mellan kl 23-05 då det knappast är någon alls som cyklar.

tisdag 4 oktober 2011

Till sist, ett litet steg åt rätt håll

Härom dagen bloggade jag om bristen på låsbara cykelställ vid busshållplatserna här i Nyköping. Och konstaterade att nu när man bygger en ny rondell vid Arnö, så flyttas busshållplatsen, och det kunde vara läge att installera nya låsbara cykelställ. Jag ringde kommunen, och fick fatt i den ansvarige projektledaren. Han lyssnade, och nappade på mitt förslag. Han var helt inne på att de hittillsvarande betongklumparna till cykelställ är tämligen värdelösa. Och han menade att det inte var någon större grej, att sätta upp ett bra låsbart cykelställ vid en av hållplatserna. Som jag tolkade det hela, tänkte han omsätta idén till verklighet.

Ska verkligen bli spännande att se om denna lilla, men viktiga detalj, blir fixad.

söndag 2 oktober 2011

Efterlyses: Bra cykelnyheter i Nyköping!

När jag tittar tillbaka på min blogg, så tycker jag faktiskt att många av inläggen är ganska pessimistiska. Det är många inlägg som ger en ganska dyster bild av hur det står till med cyklingen i Nyköping. Inte så att situationen är usel för cyklisterna, men utvecklingen kring cyklingen saknar de positiva inslag som man ser och hör om från övriga Sverige.

Man läser numera nästan dagligen om hur allt fler cyklar runt om i landet. Hur kommuner och väghållare tänker till och försöker underlätta för de allt fler cyklisterna. Men den utvecklingen tycks inte riktigt ha nått Nyköping. Det är som vi levde i ett annat universum med andra naturlagar.

Försökte med att googla +Nyköping +cykel, för att se om det ändå inte finns något upplyftande. Högt upp bland träffarna finns kommunens hemsida med undersidan "cykel". Där kan man läsa om de cykelvägar som kommunen preliminärt tänker bygga 2010 eller senare.

Nu är det 2011.

Ridå!

fredag 30 september 2011

Cykla till bussen, törs man det i Nyköping?



Cykeln i diket. Bättre cykelställ än så här är det inte vid hållplatserna i Nyköping.

Till Oxelösund är det en dryg mil, och hyfsade bussförbindelser från Nyköping och Arnö där jag bor. Men det är ett fåtal av de 100-tals pendlarna som nyttjar bussen. Det är bilen som gäller till arbetet i kuststaden.

Därtill finns nog fler förklaringar. Men en tydlig orsak tror jag är att man knappast vågar ta cykeln till busshållplatsen, för det finns inte antydan till låsbart cykelställ i närheten av hållplatserna. Med cykeln spar man värdefull tid till bussen. Men om den inte går att låsa vid hållplatsen, vågar man inte ta den. Kanske är den borta när man kommer hem.

Bristen på cykelställ får nog både Länstrafiken och kommunen ta ansvar för. Kommunen bygger hållplatserna, men Länstrafiken är väl de som underhåller och sköter hållplatserna, och trafikerar med bussar.

Att det inte finns cykelställ verkar tyda på att ingen tänkt till kring cyklarnas betydelse för busstrafiken. Men så tittar jag kommunens cykelstrategi, och där det sägs följande:

Kommunen bör tillhandahålla lämpliga cykelparkeringar vid s k knutpunkter där man byter transportmedel från cykel till något annat transportmedel. Ovan nämnda platser är exempel på sådana platser. Cykelparkeringarna bör vara utformade så att man kan låsa fast både hjul och ram i stället. Cykelställen vid Centralstationen intill Brunnsgatan, Norra och Södra Bangårdsgatan är exempel på väl fungerande cykelparkeringar.


Läser även detta:

I de mindre tätorterna ordnas cykelparkeringar vid de mest använda busshållplatserna (bytespunkter) så att kombinationsresor cykel – buss underlättas.


Där hade jag fel, någon har tänkt. Men tanken har inte omvandlats till handling. Det saknas vettig cykelparkering vid hållplatserna på Arnö, och på många andra ställen i kommunen.

På Arnö är det kanske lätt avhjälpt eftersom man nu under hösten bygger en rondell och då måste flytta en hållplats. Just nu är allt uppgrävt, det ska bli spännande att se om kommunen tar sin sin cykelpolicy på allvar. För då borde tanken bli till handling.

söndag 25 september 2011

Ockelbo har elcykel - Nyköping har tjänstebilar. Är vi lite efterblivna?

Det är mycket prat om elbilar, om att det ska bli framtidens fordon. Men få verkliga elbilar syns på vägarna. Tycks mest som prat från en bilbransch som vill verka lite grönare än den är.

I det tysta är det ett annat elfordon som börjat ta plats i trafiken. Det börjar rulla en del elcyklar på våra gator. Med en liten elektrisk hjälpmotor blir cyklandet mycket lättare. Man trampar som vanligt, men det går lättare än en vanlig cykel, och man kan komma upp i 25 km/tim.

Jag har testat elcykel en gång, en kortare sväng. Helt klart en trevlig upplevelse. Kanske inget för den som vill ha motion, men en klar fördel är att man knappast blir svettig när elmotorn tar mycket av framdrivningen.

Det är inte svårt att finna signaler om att elcykeln börjar få viss spridning. Hittar åtskilliga rapporter om att försäljning av elcykeln börjar ta fart. Läser om en cykelbutik i Borås som uppger att var tionde såld cykel är en elcykel. I Nyköping säljer Bjöörns cykel ungefär ett dussin elcyklar om året.

Fick tipset om att det kan vara intressant med elcyklar som tjänstecyklar inom den kommunala sektorn. Jag googlade och resultatet blev en smärre lavin med kommuner med elcyklar för tjänsteuppdrag.

Jag hittade:
Nynäshamn
Lilla Edets kommun
Lidköping
Båstad
Ockelbo kommun
Tyresö kommun
Tranås kommun kan man t o m hyra en elcykel.
Arboga kommun
Varbergs kommun
Fagersta kommun
Värnamo upphandlar 10 elcyklar
Lerum
Gävle
Kils kommun
Malmö har köpt 30 elcyklar
Ulricehamn
Östersund
Jönköping
Ronneby
Norsjö kommun

Men inte Nyköpings kommun.

Ska det vara så att Ockelbo har elcyklar, men inte Nyköping? Här är det tjänstebilar som gäller, vanliga bensin- och dieseldrivna. Rena 1900-talet. Vi blir ju totalt omsprungna av andra kommuner som förstår utvecklingen. Vi framstår ju som snart som lite efterblivna i vår oförmåga att få fart på cyklingen i Nyköping.

Alltså dags att titta på elcyklar för de kommunala förvaltningarna. Fungerar det i andra kommuner fungerar det i Nyköping. Det borde vara ett alldeles utmärkt alternativ till tjänstebil för åtskilliga kortare resor.

onsdag 21 september 2011

Europeiska trafikkantveckan är här - Nyköping står utanför

Den 17 september startade den Europeiska trafikantveckan, en upplysningskampanj för att motivera människor att cykla, gå och använda kollektivtrafik. Samtidigt uppmuntras städerna att underlätta för invånarna att använda de miljövänligare alternativen. 83 svenska kommuner har anmält aktiviteter, men inte Nyköping.

Förra året var vi dock med, då handlade det bland annat om den utökade stadsbusstrafiken i Nyköping.

Cyklarna då. De kanske hade behövt en knuff framåt också. I år?

tisdag 20 september 2011

Järfälla inför cykelparkeringsnorm - vad gör Nyköping?

Nu blir det ännu en bloggpost som visar på andra kommuner som är mer framåt på lyfta cyklingen. De här gången hittar jag exemplet i Järfälla, som jag bott i för länge sedan, som i våras införde en cykelparkeringsnorm. Man anger alltså ett visst antal cykelparkeringar ska finnas vid nya bostäder. För varje ny bostadslägenhet ska minst två cykelparkeringar ordnas.
I beslutet pekas också på behovet av cykelparkeringar vid busshållplatser och vid pendeltågsstationerna.

En tydlig markering från kommunen om att cyklar är viktiga, och att det inte bara är bilparkeringar som är viktiga vid nybyggen.
Googlade på begreppet “cykelparkeringsnorm” och först på träfflistan kom Järfälla. I övrigt 8 träffar, och ingen av dem tyder på andra kommuner som satsat på detta.

Självklart skulle Nyköping kunna besluta om något liknande, och visa att vi är lite framåt inom cykling (vilket vi tyvärr inte är ännu). Det finns ju åtskilliga planer på nya bostadsområden, och de bör väl anpassas lite bättre för cyklingen.

Egentligen en väldigt liten grej, att sätta upp lite fler cykelställ när nya hus uppförs. Men kan få en stor symbolisk betydelse, som visar att cykeln är en självklar del av vardagen.

Eller ska det fortsätta som hittills i Nyköping där parkeringsnorm handlat om utrymme för ett visst antal bilparkeringar per bostad? Känns som det är dags för ett trendbrott, fler satsningar på bilar och biltrafiken borde inte vara prio ett idag.

söndag 18 september 2011

Göteborg cykelsatsar - vad gör Nyköping?

Göteborgs stad vill att fler anställda inom den kommunala förvaltningen cyklar till och från jobbet. 5 miljoner kr satsas på bland annat förmåner som gratis cykelservie och rabatt på nya cyklar (20 procent). Naturligtvis handlar det om att staden vill höja cyklandets status, och kommunen ser vinster för miljö- och trafiksäkerhet med cykelförmånerna. Beslutet har klubbats av kommunstyrelsen i Göteborg.

Man hoppas också att denna kommunala cykelsatsning ska inspirera andra arbetsgivare, att ordna cykelförmåner till sina anställda.

Det är klart inspirerande att en kommun visar framfötterna på detta sätt, för att locka de anställda att ta cykeln.
Något liknande har dock inte setts till från politiskt håll i Nyköping. Stan styrs ju av socialdemokrater, vänstern och miljöpartiet.

Jag har i en tidigare bloggpost analyserat de politiska förutsättningar för cykelsatsningar i Nyköping, och jag kunde inte hitta något om cykel i vänsterns och socialdemokraternas valmanifest. Miljöpartiet har föga oväntat dessa frågor i sitt lokala partiprogram. Nu har denna rödgröna allians styrt Nyköpings i ett år, men jag har inte sett några politiska krafttag för mer cykling. Det börjar bli dags för åtminstone miljöpartiet att visa framfötterna, och börja driva dessa frågor mot sina samarbetspartier. Själv är jag medlem och aktiv inom partiet i Nyköping, så jag får väl göra min stämma hörd lite mer.

Kan storstaden Göteborg satsa 5 milj för cykling, så borde Nyköpings kommun kanske få fram 500.000 kr för att locka de kommunalt anställda att cykla mer.

Men jag ska inte bara dissa vad Nyköpings politiker gör. Nyligen togs ett kommunstyrelsebeslut som åtminstone indirekt är cykelvänligt. De tidigare starkt subventionerade parkeringsavgifterna riktade till kommunanställda togs bort. För cirka 700 kr om året kunde de parkera inne i stan nära jobbet. Snart är det borta, och de kommunanställda får betala normala p-avgifter som vanliga medborgare, vilket gör det mindre lockande att åka bil. Ett beslut åt rätt håll, men det behövs mer....

torsdag 8 september 2011

Hållbar tillväxt - och kommunens ordmissbruk



Någon kilometer från hemmet på Arnö, ute på en av min löprundor, stötte jag på ovanstående skylt. Den sitter på nya vägen ut mot det nybyggda villaområdet ute vid Örstig. Här förbättrar man för trafiken och bidrar till kommunens hållbara tillväxt, är budskapet från kommunen.

Skylten och budskapet är makalöst illa placerat, det gör mig riktigt förbannad över hur kommunen försöker tuta i oss medborgare att byggandet ute vid Örstig och bygget av vägen ditut skulle göra stan mer hållbar.

Hållbar tillväxt, om det ens det existerar någon sådan i verkligheten, måste ju innebära ett väldigt resursnålt samhälle, inte fler vägar, inte stora energislukande villor en bit utanför staden i ett läge som tvingar familjer att ha flera bilar. Ute vid Örstig finns inget mer än husen, man måste åka till allt som inte sker i hemmet. Till jobb, till affärer, till fritid, till skola.

Men måste man åka bil, det är ju ändå bara 6-7 km in till stan? Någon busstrafik finns inte, och lär inte komma heller. Cykla då? Ännu finns ingen cykelbana, det ska komma med den väg som byggs. Men jag är rädd att det blir Nyköpings minst utnyttjade cykelbana.

Till och från Arnö som ligger 3-4 km från stan finns fina cykelbanor, men det är ganska få som nyttjar dessa. De flesta åker bil, fast avståndet är kort. Ut till Örstig är det ytterligare en bit, så här ligger naturligtvis ribban ännu högre för att börja cykla. Jag löptränar ofta här ute, man ser cyklister någon enstaka gång. Men åtskilliga bilar...

Villaområdet vid Örstig kanske planerades för 5-6 år sedan, och det gjordes med öppna ögon att det skulle skapa ett väldigt bilberoende. Något annat är inte att vänta när man lägger stora villor på lite avstånd från stan. Där bor människor som har god ekonomi, så varför skulle inte de ha minst 2 bilar i familjen....

Den gamla vägen till Örstig var ganska usel och smal. Med det nya villaområdet ansåg sig kommunen tvungen att anlägga en ny väg. SN har beräknat att vägsatsningen kostar runt 30 milj kr.

Att Nyköping nu väljer att kalla detta vägbygge för hållbar tillväxt, som tvingats fram av en ohållbar bebyggelse, det är missbruk av ord, och ett smutsigt försök att hjärntvätta oss nyköpingsbor, så att vi ska tro att denna typ av tillväxt och expansion av staden är något positivt.

En hållbar stad måste vara kompakt, med korta avstånd. Det mesta ska gå att nå till fots eller med cykel. Du ska inte vara beroende av bil. Det är en bra början. Sedan är det mycket annat som måste anpassas för att kunna sätta etiketten hållbar stad. Byggnaderna måste vara resurs- och energisnåla. Gärna en arkitektur och stadsbild som uppmuntrar till möten mellan människor Arbetslöshet måste vara låg. Det ska inte vara sociala spänningar med segeration med olika grupperingar.

Att bygga en sådan stad kräver naturligvis mycket mer av stadsplaneringen, än att bara asfaltera trevlig skog och strövområden ute på Arnö.

I andra ändan av staden ska stadsdelen Dammgruvan växa fram så småningom, där talas det om hållbarhet. Kanhända det blir ett exempel på motsatsen, hållbarhet på riktigt. Inte bara ord.

fredag 2 september 2011

Dyrare bensin - och kronorna bara rasslar in!



Jag och min rullande vinstmaskin!

Bilisterna knorrar över bensinpriset, som i sommar har varit uppe på rekordnivåer. Tittar man bara på kronkostnaden vid pumpen kanske det svider i plånboken, men nu är det dags att lyfta blicken lite högre än så.

Björn har suttit hemma och tänkt och ut kom då följande:

Vi börjar med ett räkneexempel. Säg att du har en bil som drar en liter i milen, med bensin för 14 kr/litern. Det suger förstås, och du byter till en betydligt bensinsnålare bil, som bara drar hälften så mycket. Du sparade 7 kr per mil i lägre bränslekostnad.

Men säg att soppapriset stuckit upp till 20 kr/litern, då hade den bensinsnåla bilen sparat dig 10 kr per mil. Alltså en ren vinst på 3 kr tack var dyr soppa... Så vad är problemet med dyr bensin med en bensinsnål bil. 20 kr/litern tror jag för övrigt inte är osannolikt inom fem år, med tanke att vi passerat peak oil.

Idag kostar soppan cirka 14 kr/litern, så vi kan väl säga att jag som cyklist sparar 14 kr per mil (om jag hade kört en hyfsat törstig bil). Nu hoppas jag att bara på dyrare bensin, och sen ska kronorna ticka in ännu snabbare i min cykelplånbok!

PS! Nej, egentligen hoppas jag på dyrare bensin för att vi ska sluta använda fossila bränslen som förstör klimatet. Vad som kommer istället undrar jag över, för elbilen är för dyr och förnybara bränslen finns inte tillräckligt av. Cykeln kanske kan ta en del av det minskade bilkörandet, åtminstone för kortare resor här i Nyköping.

PS2! Det var väl ingen som tog mitt räkneexempel på allvar?

torsdag 25 augusti 2011

Bygga fler rondeller, eller utnyttja befintliga cykelbanor?

I dagens SN (papperstidningen) berättas om den besvärliga trafiksituationen i Nyköping, det är bilköer under morgon och eftermiddagar som gör att det segt för bilisterna att ta sig fram. Staden har fått fler innevånare och fler bilar följer med det.
Beslutsfattarna vid kommunen har inga klockrena förslag på hur trafiken ska kunna flyta bättre. Det pratas om Hamnvägens förlängning, och om nya rondeller. Det finns en förhoppning om att ett nytt resecentrum för tåg och bussar ska bidra till att avlasta trafiken. Men det kräver rejäla investeringar, och det är oklart hur många år det dröjer innan allt är på plats. Dessutom framgår att det är osäkert om dessa förändringar i trafiken verkligen ger bättre flyt.


I SN-artikeln talas om att cykelvägarna ska utvecklas. Men då kan jag avslöja något som stadens cyklister redan känner till. På de befintliga cykelbanorna flyter trafiken väldigt fint. Det rullar på i 20-25 km/tim utan större ansträngning. Och det finns plats för fler cyklister, utan att det skulle uppstå några trängselbekymmer.

Visst skulle cykelbanorna kunna bli bättre och fler, men de är inte i något miserabelt skick. Nyköping är i stora drag en riktig bra cykelstad, vad gäller cykelbanorna. Att påstå att cykelbanorna behöver utvecklas är lite grann av en symbolhandling, för att visa att man tänker politiskt korrekt, att man tänker på cyklarna. Hindren att cykla sitter inte cykelvägnätet, det handlar mer om mentala blockeringar som gör att många inte ser cykeln som ett användbart transportmedel. För att få fler att cykla i Nyköping måste vi jobba mer med attityder och påverkan.

Dock tror jag att den sega situationen för Nyköpings bilister lär väcka en och annan bilist, när de dessutom ser cyklisterna glida fram obehindrat. I andra städer med besvärlig trafik så har cyklandet tagit fart markant, och dagliga cykelresor på uppemot en mil är inget ovanligt. Nyköping med korta avstånd ligger egentligen bra till för en cykelboom, frågan är när den kommer.

onsdag 17 augusti 2011

Cykla till träningen? Nej, jag skjutsar, det är så mycket bilar



Visst går det att cykla till träningen! Här har vi Julia Ström och pappa Peter som anländer till Arnö IF:s basebollträning. Julia har hunnit ta av sig hjälmen när bilden togs.


Snart börjar skolorna igen, och det kan vara läge att titta på ämnet barn och cykling.

Nyköping har inte direkt någon cykelkultur. Inte ens bland ungdomar cyklas det särskilt mycket. Möjligen till och från skolan, är det en del ungdomar som tar hojen. Och så till en och annan nöjeskväll. Men inte så mycket mer.

För här i stan finns en utbredd skjuts-kultur. Det är bilar i massor som pilar fram och tillbaka med en ensam förare och bredvid ett barn (eller fler) på väg till olika aktiviteter. Till gitarrlektioner, till scouterna, till ridning, till fotbollsträning på Rosvalla, m m. Och sedan någon timme senare, ut igen, och hämta barnet.

För den som älskar bilkörning är inte detta ständiga skjutsande särskilt kontroversiellt, men med minsta skeptiskta ansats börjar man ana bekymmer. Skjutsandet alstrar åtskilligt med extra biltrafik, som bland annat gör tillvaron lite osäkrare och oroligare för oskyddade trafikanter, alltså oss cyklister. Stressigt också för föräldrarna, som måste ut och flänga efter barn, när de istället kunde vara hemma, på jobbet, eller på egna aktiviteter.

Men varför skjutsar man då när avstånden är korta - under fem kilometer oftast - när många barn och ungdomar rimligen borde klara detta själva. För så korta avstånd klarar man väl på cykel?

Visst - det kan inte förnekas - föräldrar vill att barnen ska färdas tryggt till och från aktiviteter. Och visst ger en bils tjocka plåt mer skydd än vad man får på en cykel. Men den som skjutsar bör vara medveten om allt skjutsande som skapar mer trafik som ökar farorna i trafiken. Så delvis är lösningen upphoven till problemet.

Funderar ibland om det inte är ett socialt tryck att göra just så, att skjutsa barnen är att visa att man är en engagerad förälder som visar att man ser till att barnen kommer iväg på ordentliga aktiviteter. Om barnen tar sig själva till och från aktiviteten, syns man inte som förälder, vilket skulle kunna tolkas att man är en frånvarande och icke engagerad förälder. Vilket givetvis är riktigt skämsigt i Sverige, där vi satsar tidigt på att barnens aktiviteter, kanske inom sport eller musik.

Jag kan förstå föräldrar som vill åka iväg till träning tillsammans med mindre barn, men med stigande ålder blir de så pass trafikmogna att de bör klara att cykla i staden, åtminstone på de sträckor där det finns cykelbanor. Och cykelbanor finns det gott om i Nyköping. Men ibland tar cykelbanan slut eller en väg måste korsas. Med min erfarenhet från Nyköpings trafik är att det inte något man behöver oroa sig över. Nyköpings bilister över lag hänsynsfulla mot oss cyklister, det är min erfarenhet som vuxen cyklist. Erfarenhetsmässigt är bilisterna ännu mer försiktiga när det är barn och ungdomar i trafiken, då tar man ännu större hänsyn, bromsar in och släpper fram med goda marginaler.

Exakt vilken ålder när ett barn är moget att cykla på egen hand är svårt att säga. På NTF:s hemsida skriver man att åldern bör vara 12-13 år innan de cyklar i trafik. Men trafikmognad är inte bara en fråga om ålder. Det är en fråga om erfarenhet. Ett barn som ständigt har skjutsats runt instängd i bil, får ju aldrig chansen att möta trafiken och dess utmaningar. Därmed blir han eller hon mer vilsen och oerfaren när de väl hamnar ute i trafiken, och riskerna därmed förstås högre. Så skjutsandet är delvis en otjänst om man vill lära barnet att självständigt och säkert ta sig fram på egen hand i staden.

Vill man grundlägga trafikvana och säkerhet redan i lågstadieåldern bör man sig ut med barnen i trafiken, åtminstone på cykelbanor för att lära dem. Som förälder har man då chansen att diskutera och förklara hur trafiken fungerar, om risker och situationer. Men ett dilemma är förstås att väldigt många föräldrar i Nyköping inte har någon större erfarenhet av cykel, efter alla år bakom ratten. Så vad har man att komma med till sina ätteläggar? Kanske alltså dags att greppa styret Nyköpingsföräldrar och ge er ut på cykelbanorna, så att ni har något att berätta för era barn. Kan hända att ni upptäcker att Nyköping är en bra cykelstad. Kan hända att ni börjar cykla på kuppen.

En väsentlig fråga är om det är farligt att cykla för barn och ungdomar, trots den intenvisa biltrafiken i städerna. Allvarliga olyckor mellan cyklande barn och fordon är tack och lov sällsynta. Hittar uppgifter från 2010 från Barnolycksfallsfonden som visar att cirka 1000 cyklande barn i hela landet skadas i trafiken så allvarligt att de måste läggas in på sjukhus. Årligen omkommer 2-3 barn.

Kollisioner med personbilar är antagligen det föräldrar oroar sig för, när man pratar om att släppa ut barnen i trafiken. Men det står dock för en mindre andel, cirka 5 procent av olyckorna. Andra cyklister är en större fara, de står för 8 procent av olyckorna.

- De flesta olyckor sker inte i trafiken, utan nära hemmet i miljöer som upplevs som säkra, parkeringsplatser och gatan i bostadsområdet, uppger en utredare Myndigheten för samhällskydd och beredskap.

Slutsatsen är att barnen skärper sig i trafiken när det blir allvar. Och att bilisterna har bra koll på barn som rör sig i trafiken. Olycksriskerna för cyklande barn ser inte avskräckande ut. För övrigt, hur bra för hälsan är alternativet att sitta stilla inklämd i en bil så fort en förflyttning ska företas. Knappast så att kroppen jublar, när den går misste om den dagliga motionen. Något som på sikt ger tydliga utslag i hälsan.

Så säkert skulle fler barn kunna cykla mer och längre - ibland till aktiviteter några kilometer bort. Om föräldrarna vågar släppa ut dem, och dessutom lär dem cykla säkert. Och på med hjälm, den räddar många om det smäller.

Till sist är det bara att konstatera. Bilen sägs ge frihet. Men jag undrar för vem, när barnen inte kan röra sig någorlunda fritt i trafiken. Bilen ger frihet, för bilister, men för andra sätter den gränser! Så är det!

torsdag 11 augusti 2011

Arbetsgivare vill se fler cyklister till jobbet


Som bloggare har jag en hypotes om att cykling till och från jobbet kan vara ett bra sätt att få fler att välja cykeln för vardagsresor. Då kan det vara intressant att höra inställningen i dessa frågor hos några större lokala arbetsgivare i Nyköping. Hur ser man på möjligheterna att få de anställda att välja cykeln för jobbpendlandet?


Lasse Ringdahl, kommunreporter på SN, hör till dem som redan gärna tar cykeln till jobbet.

“ Vi såg verkligen effekter att fler började cykla”

- Klart det är intressant att få fler medarbetare att cykla till jobbet. Dels ser jag en vinst med minskad miljöpåverkan. Dels den dagliga motionen, som gör att man är piggare på jobbet, säger Robert Jonsson som är vd för Södermanlands Nyheter i Nyköping.

SN har hittills inte gjort något särskilt för att uppmuntra cykling till jobbet, förutom att det finns tjänstecyklar för kortare turer på stan. Men Robert Jonsson är uppenbart engagerad i dessa frågor. Han nämner att SN kört tävlingar för att locka personalen att gå till jobbet, med gott utfall. Så steget till att göra något liknande med cykel tycks inte långt.

Han har nämligen goda erfarenheter av att locka anställda till cykling från sitt förra jobb, som vd vid Norrtälje Tidning. Tidningen ville bli klimatneutral, och då tittade man över personalens arbetsresor och försökte locka fler till gå, cykla eller ta kollektivtrafiken till jobbet - istället för att av slentrian sätta sig i bilen.

- Vi såg verkligen effekter att fler började cykla. Man upptäckte att resan till och från jobbet, blev ett sätt att röra sig.

- Min erfarenhet är att miljöfrågan och arbetsmiljöfrågan kan gå hand i hand. Man cyklar och sänker sina utsläpp, och blir piggare och presterar bättre på jobbet visar de undersökningar som gjorts.

Men man får gå försiktigt fram som arbetsgivare, om man ska lyckas, anser han. Det får inte bli hårda pekpinnar att anställda måste röra sig. Utmaningen ligger i att få med dem som mest behöver röra på sig, de riktigt inaktiva. Då måste man jobba långsiktigt med försiktig påverkan, så småningom händer ändå saker. På Norrtälje Tidning kunde man avläsa resultat efter tre år:
- Vi kunde se tre grupper. De som redan var väldigt aktiva, de som motionerade lite grann, och de som inte rörde sig alls. De som inte rörde sig alls tidigare hade börjat motionera lite grann, och de som motionerade lite grann rörde sig mer. När vi började fanns det personer som hade svårt orka 8 timmar på jobbet, men så var det inte efter tre år.

Robert Jonsson understryker att man inte får tvinga någon att cykla eller motionera. Men företaget kan visa att alternativet finns, för de flesta bryr sig och vill förbättra hälsan.



“Motionstävling gav resultat”

- För miljö och personlig hälsa, vore det alldeles utmärkt om fler valde möjligheten att cykla till jobbet, säger Anneli Edman, som är enhetschef för kommunens äldreboende vid Fruängskällan i centrala Nyköping.

- Vi orkar mer och blir friskare av att röra sig. Den extra orken behövs i jobbet med våra äldre.

Cyklas till Fruängskällan görs det också en del, åtminstone sommartid. En tydlig signal om detta är att de lediga p-platserna är fler.

Anneli Edman är medveten om att en del av de anställda rör sig mer, och cyklar mer, än andra. Men om dessa orkar jobbet bättre och är mindre sjukskrivna har hon svårt att uttala sig. Spontant ser hon ingen skillnad.

För närvarande har man inte några särskilda aktiviteter, förutom kommunens friskvårdsförmåner, för att locka till motion eller cykling till jobbet. Men hon nämner att kommunen för några år sedan hade en stegräkningstävling, där även cykling kunde tillgodoräknas. Och den tävlingen gav resultat.

- Det var som en tävling i lag och mellan kommunens arbetsplatser. Det gav ett större engagemang, och en bredd där man fick med en del av dem som inte alls brukade vara intresserade av motion.

Men vad tror hon om möjligheten att få fler att cykla till jobbet?

- Kanske går det, men först måste man ta en diskussion med personalen för att lyssna av den faktiska situationen, och hur de själva ser på möjligheten till förändring, svarar Anneli Edman.

Så uppenbart kan en arbetsgivare och hur den agerar, ha viss betydelse för att locka fler till att trampa mer.


“De dagar jag cyklar känner jag mig piggare”

- Ja, självklart är det intressant att fler cyklar till jobbet, konstaterar Marie-Anne Carlsson, som är personalchef vid Saab Automobile Parts AB (reservdelslagret ute på Arnö) Nyköping. Det ger friskare anställda, som har bättre kondition och mår bättre, därför orkar de mer på jobb och fritid. Jag kan utgå från mig själv, de dagar jag cyklar känner jag mig piggare.

Den insikten har dock inte lett till några riktade åtgärder för att locka fler medarbetare till att trampa till Saab-lagret.

- Tidigare har vi haft friskvårdsbidrag till motion på fritiden, dock inte särskilt för att cykla till jobbet. Företaget har en aktiv idrottsförening och via denna får anställda bidrag till halva anmälningsavgiften till vissa idrottstävlingar. Dessutom lottar idrottsföreningen varje månad ut ett presentkort till anställda som motionerar regelbundet.

- Vi diskuterar att återinföra friskvårdbidrag, men det kommer inte att bli specifikt för cykel, utan för motion i allmänhet. Huvudsakligen är att man rör på sig, säger hon och tillägger att cykeln dras med nackdelen att den inte kan utnyttjas vintertid.

- Vi vill ha aktiviteter som fungerar hela året, avslutar Marie-Anne Karlsson.

måndag 8 augusti 2011

"Jag är inte bilmissbrukare, jag skulle kunna sluta..."


Bilar överallt i Nyköping, som här vid Spelhagen på Arnöleden (bilden togs när man asfalterade gatorna, därav lite extra trängsel).

I många av världens större städer har cykeln fått renäsans. Några siffror: I Stockholm har cyklingen ökat med 75 procent på 10 år. I Köpenhamn cykelpendlar 37 procent till jobbet.

Att cyklingen tar fart i storstäderna kan tyckas märkligt, med den ofta besvärliga trafikmiljön. Avstånden är långa och det är mycket biltrafik. Men det är just mängden bilar som är en förklaring, trafiken går segt för bilarna, men det är inget som drabbar cyklisten som tar sig fram i de mest röriga trafikmiljöer. De som väljer cykeln gör det för att vinna tid, och för att få vardagsmotion.

Lite mer märkligt är att cykeltrenden inte tar fart i mindre städer, som Nyköping. Här finns de bästa förutsättningar för en utbredd vardagscykling, till jobbet och skolan. Avstånden är så måttliga att man når det mesta inom 5 km, och kan trampa på cykelbanor i stort sett i hela staden. I vissa lägen, exempelvis in till Nyköpings centrum, är cykeln helt suverän. Den slår allt genom snabbhet (om flåset är hyfsat) och för att den är lätt att parkera. Man kommer till dörren, inte till någon parkeringsplats.
Men detta har inte Nyköpingsborna upptäckt. Det syns ingen påtaglig ökning av antalet cyklar, visar kommunens cykelräkning. Enligt dessa siffror kan det till och med vara så illa att cyklandet minskar. De flesta nyköpingsbor kramar ratten hårt och fortsätter färdas med bil i alla lägen, även om vi nog ibland inser att det varken är bra för oss själva och för miljön. När vi avstår från cykeln missar vi massor av “gratis” vardagsmotion, och det är ju ingen direkt nyhet att biltrafikens koldioxidutsläpp står för en rejäl del av klimatbelastningen.

Men detta bilåkande är inte hållbart i längden. För att hantera klimatutmaningar och global brist på energi måste vi förflytta oss på mer effektiva sätt än med bilar. Bilarna kan vi använda ibland, men väldigt många resor kan istället ske med buss, gående eller med cykel.

Jag tror de flesta bilister på något sätt är medvetna om att det ständiga bilåkandet egentligen inte är särskilt bra för dem heller. Men man sitter väldigt fast i sitt bilåkande. Man skulle nästan kalla det för ett bilmissbruk, att ständigt ta bilen i alla lägen till alla transporter och resor. Att aldrig kunna sätta sig på cykeln, att sällan eller aldrig våga kliva på en buss eller åka tåg. Missbruk är ju per definition en överdriven och okontrollerad användning av något. Att få äldre generationer Nyköpingsbor att ibland ställa sina bilar, har jag inte så stora förhoppningar om.

Skulle du antyda att någon är bilmissbrukare, och har svårt att sluta, så skulle du med största sannolikhet få en kommentar likt denna: “Jag är inte bilmissbrukare, jag skulle kunna sluta, men jag vill inte, för jag behöver bilen”

Det finns tusen ursäkter att fortsätta bilkörande, framför allt vanans makt. Att alltid tänka bil, när man tänker transporter. Man bara sätter sig i bilen, när man ska någonstans, man funderar inte ens för alternativ. Och varför ska jag ställa bilen, när alla andra bilister bara fortsätter och inte bryr sig.

Mot detta kan man förstås invända. Det är andra tider nu än på 1900-talet när bilen hade sin storhetstid. På det personliga planet finns en del att vinna att lämna bilen hemma, men frågan om motkrafterna är tillräckligt kraftiga för att bryta missbruket. Missbrukare brukar ju sitta som i ett skruvstäd, och det krävs professionell och långvarig hjälp för att bryta. Men ändå har vi omvärldsfaktorer som talar mot bilen: Oljan och bensin/diesel börjar bli dyr, dock inte smärtsamt dyr (De flesta kör ju som vanligt). Det har blivit allt mer inne att röra på sig och motionera. Att cykla har också blivit hett, i många städer, vilket också borde sprida sig ut på landsorten. Något som talar för cykeltrenden, är att det finns riktigt bra och trevliga cyklar nu för tiden, och punkteringssäkra däck (nästan i alla fall) vilket gör att detta gamla bekymmer nästan är bortglömt.

Det går förstås att knyta visst hopp till den uppväxande generationen, de borde åtminstone vara medvetna om vi håller på att förstöra klimatet med alla utsläpp (där biltrafiken står för en del). Jag tror inte heller de vill bli småfeta vrak, med uselt flås, högt blodtryck, och diabetes på lut (typiska välfärdsåkommor orsakade allt stillasittande). De borde vilja revoltera mot föräldragenerationen som så uppenbart struntar i sin hälsa och den miljö de lämnar över till sina barn. Att välja cykeln, och fortsätta med det som ung vuxen, borde vara en självklarhet för många unga.

Men samtidigt växer de upp i en bilkultur här i Nyköping. Det är bilar överallt, och närmar de sig 18-årsåldern börjar omgivningens tjat om när de ska skaffa körkort, inte frågan om de överhuvudtaget ska skaffa körkort. Och när de väl investerat i körkort, ska det så klart utnyttjas. Mamma och pappa lånar gärna ut bilen till de unga, eller ställer kanske upp med lån till en första egen bil.

Så att ta steget ut och bli en cyklist, istället för bilist, är inte alldeles enkelt. Även om det finns enorma vinster för den enskilde.

lördag 30 juli 2011

På 2 hjul hem från krogen...



Cykelparkeringen vid Nyköpings hamn 29 juli kl 19,43.

Jag brukar påstå att Nyköpingsborna är skeptiska till cykeln, att de gärna väljer bilen till alla sina dagliga resor. Det finns ett undantag, och det är jag tacksam över, och det är när man ska till krogen. Då är det åtminstone fler som cyklar än brukligt, vilket tydligt framgår när man passerar hamnen en sommarkväll.

Igår fredag kväll vid 19-tiden joggade jag förbi (ska villigt erkänna att jag springer mycket, det är inte alltid cykel) hamnen och tog denna bild på parkerade cyklar. Folk som hade hojat till hamnen för en glad kväll på någon av restaurangerna. Dock inte den skog av hojar jag sett vid andra tillfällen vid hamnen, fast då var det nog senare på kvällen.

Visst blir jag glad över att Nyköpingsborna någon gång inser att cykeln är suverän. Synd att det krävs vin och öl, för att avstå den fyrhjuliga motoriserade plåtlådan. Man avstår bilen för en gång skull eftersom man är rädd om sitt körkort.
Alldeles rätt tänkt, men kanske ändå inte helt klokt. För nu har vi att göra med cyklister som är ganska ovana på 2 hjul. Till krogen går det säkert hyfsat även om man inte har cykelrutin, men när de ska hem och har pimplat i sig en del drickbart. Och hjälm, nej, jag är osårbar och inte vill jag paja frisyren när jag ska ut och festa. Risken för att det slutar med en vurpa har ökat ordentligt.

Via mina kontakter har jag hört om en sådan historia. En i staden boende herre hade köpte en ny fin cykel, många växlar och handbromsar som brukligt. Den skulle han ha bland annat för att kunna cykla fint till krogen om sommaren. Men det gick inget vidare. Första helgen blev det så hamnen, ett antal glas innanför västen och så hem på nya fina hojen. Men han fixade inte hålla ordning på bromsarna. Så det blev en krasch. Dessbättre klarade han sig med lindriga skador, men den nya cykeln hamnade på verkstad.

Slutsaten är lätt att dra. Cykla till och från krogen är ett bra val, men cykla gärna varje dag, så du blir en erfaren cyklist. Då klarar du säkert några pilsner, utan att färden slutar i diket.

måndag 27 juni 2011

Vi har tillstånd av polisen...



Cykel- och gångbanor får man tydligen använda till lite av varje. Som här mitt på gågatan i Nyköping, har ett kabel-tv-bolag fått sätta upp ett försäljningsstånd. Konstigt ställe tyckte undertecknad, eftersom det trots allt är mitt i en korsning där en hel del cyklar och gångtrafikanter passerar.

Jag frågade en av försäljarna hur det kom sig att man fick stå mitt i gågatan.

- Vi har tillstånd av polisen, var svaret.

Tydligen får man ställa ut lite av varje på gång- och cykelbanorna om man bara frågar polisen. Ett partytält är tydligen helt i sin ordning. Cyklisternas framkomlighet är väl kanske inte så prioriterad, visar den praxis.

Visst ska kabel-tv-bolagen få sälja sina produkter, men kanske man kunde ha klivit lite åt sidan. Det finns ju massor av platser, som är mycket bätre än denna. För övrigt ser man partytältet på långt håll, och kan lätt undvika säljarnas övertalningsprat. Så det är egentligen inte ens något smart ställe att ställa sig på.

Tyckte att detta kunde vara värt att dokumentera med kameran. Men då blev det fart på den kvinnliga försäljaren. "Du får inte fotografera". Snabbt tog hon upp telefonen och ringde för att rapportera mitt tilltag. Exakt vad det jag inte fick fotografera framgick inte, men av hänsyn till kvinnan har jag maskat henne.

torsdag 23 juni 2011

Arbetstgivare, fixa bra cykelparkeringar!



Välordnat hos ABB Cewe - så här ska det se för att cyklisterna ska trivas.

Läser om en studie gjord av trafikverket som visar att cykelparkeringens utformning är viktig för att fler ska ta cykeln vid korta resor. En bra cykelparkering ska vara stöldsäker, ligga nära entrén, ha ordentligt med plats för cykeln och ha ett skyddande tak.

Då kan det vara intressant, att titta hur det ser ut vid Nyköpings arbetsplatser.

Häromdagen besökte jag Idbäckverket, Vattenfalls el/fjärrvärmeverk. Där var det föredömligt välordnat för mig som cyklist, ett fint cykelställ under tak alldeles intill entrén. Men cyklar då folk dit? Enligt uppgift är det 30 anställda vid anläggningen, men det stod bara en cykel i stället...

ABB Cewe i Spelhagsområdet har det välordnat cyklisterna, rejäla cykelställ med tak och inte långt in från entrén. Någon har tänkt, man kanske skulle höra med företaget?

I går kväll passerade jag Swenox den stora tillverkare av avgassystem, som ligger ute på Arnö industriområde. Där finns en jättestor bilparkering med 100-tals platser. Det verkar ändå som en del cyklar hit ut, för det står ett antal cyklar men i utkanten av parkeringen allra längst bort från entrén. Inget tak. Här kunde det alltså vara bättre, men ändå cyklar en del anställda.

Själv jobbade jag tidigare deltid som busschaufför hos Busslink. Vid garaget fanns cykelställ med tak och hyfsat nära entrén. Dock inte särskilt väl utnyttjat av mina kollegor, som gärna åkte bil fast de bodde ganska nära jobbet.

En bra cykelparkering är guld värd, men det krävs tydligen mer för att locka Nyköpingsbor att cykla till och från jobbet. Här tror jag faktiskt att en aktiv arbetsgivare kan bidra, genom uppmuntran att verkligen använda cykel för jobbpendlandet. Min uppfattning är att arbetsgivare som månar om personalens välmående och hälsa borde försöka uppmuntra till mer cykling. Sannolikt har man igen det, genom att anställda som ägnar sig åt vardagsmotion presterar lite bättre på jobbet (jag planerar att återkomma till detta ämne längre fram).

måndag 20 juni 2011

Är det värsta Storgatan för cyklisterna?

I dagens SN är det en cyklist som på insändarsidan utgjuter sig hur hemskt det är att vara cyklist på gågatan Västra Storgatan i Nyköping. Det är virriga gångtrafikanter, mobilpratare, det är uteserveringar, som tydligen är i vägen för denna cyklist. Värsta Storgatan kan man tro...

Visst är det sant att man som cyklist måste ta det lite lugnt på denna gågata med cykelbana i mitten - och ibland går färden i zickzack mellan diverse hinder. Det är ju faktiskt lite folkliv här till skillnad från övriga Nyköping där det antingen är folktomt eller bara bilar.

Men oj vad förspänt vi cyklister har det ändå. Snabbt och smidigt når vi våra mål mitt i stan. Inga bekymmer att hitta p-platser, som de stackars bilisterna måste. Dessutom parkerar vi helt gratis och utan tidsbegränsning. Vi kan i princip cykla ända fram till dörren dit vi ska.

Jag hör mina gubbkompisar oja sig över att det är så svårt att handla på Systembolaget mitt i stan. Det är klart, om man nu envisas med att ständigt åka bil. Jag parkerar hojen strax utanför, tar min cykelväskor och fyller dem. Tack Västra Storgatan.

Bekvämt så det förslår. Vi cyklister är helt enkelt kungar i denna del av stan och har en mängd fördelar. Vad är problemet, att vi får väja för några virriga gångtrafikanter. Det kan man nog stå ut med.

Värre är det med vanliga cykelbanor ut till stadsdelarna, där gående och cyklister samsas på samma yta. Där vill man som cyklist braka på lite, och 25-30 km/tim är inte så svårt att trampa i. Då är riskerna för sammanstötning större, och inbromsningarna ett större störningsmoment på Västra Storgatan där man ändå måste ta det lugnt!

torsdag 9 juni 2011

Så kom då krocken...

För några veckor sedan varnade jag här på bloggen om den farliga cykeltunneln vid Gumsbacken i Nyköping. Uppenbart är det stor risk att cyklar kör ihop här.

Och nu har det hänt. Två cyklister krockade i tisdags kväll, den ena togs till sjukhuset med skallskador. Hur allvarliga skadorna är inte känt.

Jag ringde polisen för att höra mig för om olyckan. Polisen jag pratade med berättade att för några år sedan låg där en morgon en medvetslös cyklist och en lika medetslös jggare, som hade brakat samman.

Det kostar förstås en slant för väghållaren, kommunen troligen, att rätta till denna felkonstruerade tunnel. Men varje olycka kostar pengar och mänskligt lidande. Att inte bygga om denna tunnel är av allt döma riktig dålig ekonomi, för för eller senare smäller här igen.

Jag har redan pratat med personer vid kommunens tekniska förvaltning, så nu får inte den här frågan bara försvinna ut i tomma intet.

tisdag 31 maj 2011

Problemet är snälla bilister

Rubriken ovan låter helt snurrig, men den har god täckning i verkligheten. Det handlar förstås om cyklisternas beteende, som lokaltidningen Södermanlands Nyheter skrev om den 31 maj.

Det beskrivs som att många cyklister bara far rakt ut i korsningar och när de ska svänga. Man kan utgå att det i mycket handlar om cyklisterna som ska korsa bilvägar på övergångsställen eller cykelvägar. Det är en klar källa till irritation då en del cyklister bara trampar rakt ut. De bryter solklart mot reglerna, eftersom cyklisterna ska lämna företräde till bilarna. När det gäller gående är reglerna annorlunda, bilisterna ska lämna företräde.

Men det finns en förklaring till detta cyklistbeteende, som inte bara handlar om nonchalans. Jag utgår från mig själv i detta fall. I många år försökte jag följa denna regel, så när jag cyklade mot ett övergångsställe, saktade jag in för att släppa före bilisterna. Men väldigt ofta blir reaktionen från den snälla och välmenande bilisten att bromsa in. Då bromsar jag också in, för att bilisten ska komma före. Till slut står bilen still, och jag också. Jag väntar eftersom bilen har företräde, vinkar att den ska köra. Bakom den stillastående bilen börjar det nu blir fler stillastående bilar. Situationen blir närmast löjlig, när jag står och väntar på att bilisten ska vakna. Bilsterna bakom tycker jag nog är en otacksam jävel, som bara bidrar till att stöka till i trafiken.

Nu har jag dock tröttnat på det här tjafset, jag trampar över om det finns minsta lucka i strömmen av bilar, fast jag inte borde. Säkert är jag en av de där cyklisterna som bilisterna retar sig på.

Jättetrevligt att Nyköpings bilister är så hänsynsfulla, men det räcker med att ni saktar in ordentligt vid övergångsställen om det kommer cyklister, så ni har en chans att stanna. Men ni behöver inte lämna företräde.

Sannolikt vore det bättre med lagändring, så att cyklister får samma status som gående vid övergångsställen. Då visste vi att bilisterna stannar, men vi var ändå tvungna att vara försiktiga i korsningar, för vi vet det finns bilister som missar.

Till sist vill jag bara säga att 99 procent av Nyköpings bilister ändå är riktigt hänsynsfulla mot oss cyklister.

torsdag 26 maj 2011

Spegel, spegel på vägen där - kan du visa var den mötande cykel är?

Härom veckan bloggade jag om den tvära kurvan innan tunneln på cykelvägen mot Gumsbacken. Kurvan är ju så tvär att cyklisterna som har hög fart gärna genar genom kurvan, och kommer ut i mötande cykelbana precis där sikten är som sämst.
Nu visar det sig att kommunen tänker göra något, man tänker sätta upp en trafikspegel för att åtminstone bättra på sikten. Upphovet till denna idé är att medborgarförslag.

Om en trafikspegel verkligen förbättrar sikten i kurvan är det säkert en bra idé. Så det är väl bara att smälla upp den, och kolla vilken förbättring den ger. Kanske det räcker för att göra kurvan tillräckligt säker. Och absolut en mycket billigare och enklare lösning än att bygga om cykelvägen, genom att dra om vägen och asfaltera på nytt.

lördag 21 maj 2011

"Skiter väl i cyklisterna - jag ställer bilen där jag vill..."



"Skiter väl i cyklisterna - jag ställer bilen där jag vill..."

Så tänkte antagligen ägaren av denna röda Mini med reg nr LWX 255. Här står den parkerad i nedförsbacken på Stockholmsvägen i Nyköping. Mitt i cykelbanan, utan någon tanke på cyklisterna som färdas här. Ni kan notera den cyklande kvinnan som fick bromsa, och ta sig upp på gångbanan när det var hinder i cykelbanan. Bilen till höger fick också sakta in...

Det visar på en rätt nedlåtande attityd till oss cyklister. Och dessutom visar det hur bökigt det är att åka bil många gånger. Var ska jag ställa bilen? Det finns inte p-platser överallt, då blir det ibland sådana här korkade parkeringar. Hade bilföraren varit lite vaken kunde han/hon kört in på en sidgata, och gå de sista metrarna. Men allt bilåkande gör att att bilisterna ofta är rätt fysiskt nedgångna, så en liten promenad kanske är lite för mycket för lilla kroppen. 100 meters promenad, usch jag spyr...

Vill ni läsare veta vem som äger LWX 255, och hur han/hon tänkte? Bilregistret är ju inte långt bort....

torsdag 19 maj 2011

Bildbevis: Här kommer cyklar att krocka

Cykelvägen från Nyköping ut mot Gumsbacken, och vidare mot Bergshammar, har en riktigt usel lösning där cykelvägen strax innan Gumsbacken går i tunnel under bilvägen. Det går nedför, vilket ger bra fart, och sedan kommer en tvär vänsterkurva som leder in i tunnel. Kommer man från stan är farten så god, att man gärna genar över i vänster cykelkörfält, och det strax innan det mest skymda partiet i kurvan.

Jag blev tipsad om denna trafikfälla häromdagen av en annan inbiten cyklist. Tog med mig kameran när jag ändå hade ärenden åt det hållet. Jag hann stå 7-8 minuter (innan batteriet i kameran dog) och under den tiden passerade 4 cyklister. Två mot Gumsbacken, två in mot stan. Både två på väg mot Gumsbacken lyckades med den farliga bedriften att gena över i mötande vänster körfält, precis där sikten framåt är som mest begränsad (och jag lyckades plåta bägge). Och från andra hållet kom cyklister från Gumsbacken, också med god fart tack vare att det går nedför. Som tur var inte samtidigt.


Full fart ut mot Gumsbacken/Bergshammar, då är det lätt att gena över i mötande cykelkörfält. Plåtade ytterligare en cyklist här, också i fel körfält.



Och från Gumsbacken kommer också cyklisten i god fart. Stor krockrisk.

Märkligt hur en sådan trafikfälla får finnas kvar år efter år. Denna underfart är uppenbart totalt felkonstruerad, eftersom den tvingar över cyklisterna ut mot Gumsbacken över i mötande körbana.

Med all sannolikhet har här varit incidenter. Några allvarliga olyckor känner jag inte till, men det kan inte vara annat än en tidsfråga innan det blir en rejäl frontalkrock mellan cyklar här. Det som räddat situationen är det är ganska få cyklister här. Det stora avståndet ut till Gumsbacken, ett par kilometer, gör att de flesta nyköpingbor väljer bilen. Tack och lov, får man väl säga denna gång.

Konstruktionen på denna gång- och cykelväg behöver helt klart en rejäl ombyggnad. Kurvan måste rätas ut på något sätt, kanske cykelbanan behöver breddas. Det kanske krävs varningsskyltar.

Utformningen är helt klart så dålig att kommunen som väghållare riskerar åtal för vållande till olycka, om det skulle bli en ordentlig krock med personskador. Visserligen skulle säkert den cyklist som genat i kurvan formellt sett anses var den som orsakat olyckan, men om nu väghållaren lyckats prestera en dödsfälla till vägkonstruktion, så måste man åtminstone betraktas som medskyldig.

onsdag 18 maj 2011

Cykelfartsgata, smart lösning för Östra Storgatan

I vintras kom ett förslag att omvandla Östra Storgatan till gågata. Saken skulle utredas av av kommunen, och ännu har vi inte hört vad man kommit fram till.

Från bilgata till gågata är steget ganska stort, och en sådan omvandling lär nog möta en del motstånd, kanske främst från handel på Öster som oroar sig för att de bilburna kunderna ska svika om de inte får köra fram till dörren.

Men det finns ett annat alternativ som kan vara värt att pröva, för att gynna cyklister och gående, utan att det blir fullständigt stopp för bilisterna. Det heter cykelfartsgata och dessa tankar kring Östra Storgatan kommer från miljöpartisten Stefan Forslin, som tidigare lobbat för just en sådan cykelvänliga omvandling av gatan.

Cykelfartsgata innebär ingen egentlig fysisk omvandling av gatan. Det innebär i stort sett att hastigheten begränsas till normal cykelfart, 20 km/tim, och att gatan får skyltning “cykelfartsgata”, vilket markerar att den just främst är för cyklar och hur cyklar framförs. Bilarna får vackert anpassa sig till cyklisterna och deras tempo, vilket förstås är dämpande på trafikrytmen, som redan idag är ganska måttlig då fartgränsen är satt till 30 km/tim. Förändringen är inte stor för bilisterna, de får fortsatt finnas på Östra Storgatan, men får hålla igen. Det är allt.

Kostnaderna för en sådan omvandling måste vara väldigt liten, vilket gör ribban låg att testa.

Dock finns inte så mycket erfarenhet i Sverige av cykelfartsgator. Det har dock prövats i Örebro och Linköping. Erfarenheterna från Linköping verkar inte avskräckande.

Corren.se skrev om företeelsen så här för några år sedan: Cykelfartsgata, som Linköping var först med i landet, innebär att motortrafiken måste anpassa sig efter cyklisterna. Högsta tillåtna hastighet är 20 kilometer i timmen. Beteendestudien visar att bilisterna har blivit mer hänsynsfulla, bland annat lämnar de cyklisterna företräde i högre utsträckning än tidigare.

- Hastigheten på Hunnebergsgatan har minskat till 25 kilometer i timmen och det får anses vara ett bra resultat.

Risken att dödas i en cykelolycka minskar med 35 procent, enligt en studie, uppges i samma artikel.

Tyvärr har försöket avslutas i Linköping, då en dispens från vägverket drogs in.

I GCM-handboken (från trafikverket) finns en del förutsättningar för vad som krävs för att göra om en gata till cykelfartsgata. Något som talar emot Östra Storgatan här är att man rekommenderar att cykeltrafiken redan innan omvandlingen ska dominera. Så ser det tyvärr inte ut på Östra Storgatan.

Men en omvandling till cykelfartsgata lär locka dit fler cyklister, och den låga farten kanske kan få en del bilar att ta en annan väg.
Helt klart bör ett sådant förslag utredas!